LITE LAGOM ONORMAL!

Ja, jag kan ju inte vara som alla andra, det är ju tråkigt. Så det onormala jag tänker syssla med nu är att hylla mina svärföräldrar. Varför? Jo mina underbara omtänksamma svärföräldrar har köpt en "ny" bil till mig (oss, enligt mannen, men det är jag som kommer att köra den, så, min). Den nya bilen är tystare, antagligen mer bensinsnål, nyare, gått mindre och skramlar inte som den jag kör idag. Kunde inte bli bättre nu när jag ska pendla till Eslöv hela sommaren. Dessutom är det en snygg mörkgrå färg på den. Nu ska jag bara hitta tid för att städa ur min gamla bil så att vi kan sälja den. Barnen var så ivriga att få ta en tur i mammas nya bil, och jag tror de gillade den för de tyckte att jag körde en alldeles för kort runda med dem. Jag borde fortsätta att läsa om dagordningsteorin, men jag tror jag ska sätta mig och läsa bilmanual och komma underfund med de mest enkla grejor som hur man sätter på vindrutetorkare och annat roligt. Så ett jättetack till mina svärföräldrar, som är så omtänksamma och ändå ger lite motstånd och lite att tugga på ibland så att det inte blir tråkigt!

Inget som rör upp.

Jag har inget som jag är riktigt upprörd över idag. Tråkigt! Jag har jobbat hela dagen och känner mig mer som en klubbad säl än som en student som småpular med sin C-uppsatts. Mannen ringde mig på jobb idag och försäkrade mig att det var inga problem med ekonomin nästa månad. Han har fixat! Det handlar inte om att han fixar. Bra att han fixar, men det ger inte mig mer pengar att röra mig med. Bra att han lattjar runt på ett bananskal och bara kan fixa ekonomin en månad. Ok, upprörd! Ja, det är kanske den svenska avundsjukan som drabbat mig, so what? Jag skiter fullständigt i vad det som drabbat mig kallas i folkmun, kul är det inte! Jag vill oxå kunna komma hem med två par nya jeans, ett par tröjor och en ny jacka, bara för att jag tyckte att jag behövde det. Ok, han handlar ju inte på Hugo Boss direkt, utan på männens motsvarighet till Gina Tricot, men det är ok med mig, jag kan handla på Gina. Barnen har inte gjort eller sagt något roligt idag. Det var möte på fritids angående vår son och ett par killar till. Mannen fick ta det, jag hade nog huddt tänderna i någon. Mannen kom hem och berättade att den fritidsledare de har idag ska sluta till höste och gå tillbaka till sitt förra jobb. Här gnälls det över gamlingar som får ny hemtjänstpersonal hos sig var och varannan vecka, men va fan är det ingen som gnäller om att barnen får nya lärare, vikarier och fritidsledare hela tiden? sedan mitt äldsta barn började på fritids har det kommit och gått otaliga ledare. Jättemånga som har varit super med ungarna och verkligen brytt sig och kunnat handskas med dem. Ungarna har varit jätteledsna många gånger över att deras ledare försvinner. Lika ofta har det kommit någon ny som har varit lika bra fast på ett annat sätt, som sedan försvunnit. Det skrivs så mycket skit om soc som gör fel hit och dit och att vuxenvärlden sviker barnen när de omhändertas och hur ska de någonsin kunna lita på en vuxen igen? Absolut är det jättetraumatiskt för ett barn att bli placerad och kanske känna sig sviken och att ingen älskar dem och vill ha dem. Jag tror att ni listat ut min slutpoäng, men jag kör den ändå. Hur tror människor att bli av med sina fritidsledare, lärare etc påverkar barnen? Kan inte det oxå få dem att känna sig svikna, bortglömda, som om de inte vore värda att stanna för? Bara för sakens skull, vi har ett barn som inte inte har det så bra hemma, men en fritidsledare som ser barnet och som bryr sig, som får barnet att känna lite glädje och trygghet. Fritidsledaren slutar, var slutar barnet? jag inser nu att min rubrik var helt fel idag, men så är det ibland. Tänk att det kan vara så många saker som gör en upprörd, för det mesta är det kanske småsaker, men ibland är det riktigt viktiga saker. Problemet är att man pratar om det eller som i mitt fall, många gånger skriver av mig min ilska och frustration över det som gör mig upprörd och sedan händer inte mycket mer. Jag inser oxå att jag kan inte tvinga lärare eller fritidsledare att stanna på barnens skola om de inte vill, jag har inte den makten, och hade jag haft den hade jag nog passat mig väldigt noga för att utöva den.

Varför är aldrig alla nöjda?

jag antar att det har någonting med alltings jävlighet att göra, det här med att vara eller icke vara, nöjd alltså. Vi kan ta det flesta barnfamiljers mardröm, middagen. Det är konstigt hur svårt det ska vara att tillfredsställa allas smaklökar, jag menar, hur många smaker finns det igentligen? Rätta mig om jag har fel, men med Max´s nyupptäckta Umami så är vi väl uppe i 7 st. Jag slår vad om att om jag hade lyckats få in alla 7 i samma maträtt så hade folket runt mitt middagsbord ändå inte varit nöjda. Det hade varit för lite av ditt och för mycket av datt, eller helt enkelt för mycket! Så, fram för rökare, de tappar smaken och gnäller mindre. Nej, jag tänker inte lära mina barn att tappa smaken på det sättet, även om det säkert hade varit enklare än att lära dem att man ibland bara får stoppa in maten, tugga och svälja , fast det inte smakar pannkakor. Det här gnällandet kan naturligtvis appliceras på ca 12 av våra vakna timmar, inte bara runt middagsbordet, för det är fan vad vi gnäller. Så även jag, tydligen. Men det gör vi nog bara för att livet inte är rättvist på något håll. Mamma, du är så tråkig, du bara läser och sitter vid datorn och skriver! Betyder egentligen, jag vill ha datorn. Sara, måste du jobba om jag är ledig? Betyder egentligen att det är färdig diskuterat. Nej, mamma vill inte bli färdig med skolan, hon tänkte dra ut på sin C- uppsats ca 3 år och nej, tjäna egna pengar är fel, om man inte har något korvliknande hängandes mellan benen. Mannen är den som ska försörja familjen och komma hem med köttet hängandes över axeln och slå sig för bröstet. Det är bara det att den här kvinnan är fruktansvärt dålig på att sitta och gnida två träpinnar mot varandra till det blir en reaktion, för att inte tala om att reaktionen sedan ska matas, annars dör den. Jag kan för fan inte ens komma ihåg var jag sist satte kaffekoppen. Jag vill oxå jaga, för kanske att jag kan komma ihåg var jag hängde köttet? Nej, nu får jag leta reda på mitt kaffe och fortsätta med medias makt över gnällande människor, eller var det tvärtom?

jag blir rädd!

Har nu tagit mig igenom alla mina bloggkomentarer och artiklar om ett av fallen vi använder som grund i vår c-uppsats. Jag kan inte bli annat än mörkrädd. Vart är Sverige påväg? Fallet är Sandviken fallet som uppmärksammades i Uppdrag Granskning i november 2011. Det som först slog mig var hur all fokus lades på föräldrarna, som blivit så kränkta och orättvist behandlade. Vart tog barnens bästa vägen? Det andra som slog mig var att det var en väldigt ensidig debatt om man nu kan kalla det debatt när det bara är samma åsikt som kommer fram hela tiden? Kommentarer efter artiklar och blogginlägg är väldigt färgade av UGs reportage. Socialen är inkompetenta och hur kan detta få förekomma, hur kan man göra på detta viset? Inget kritiskt tänkande om att det kanske ligger lite mer bakom än vad som framkommer i UGs reportage. Om det sägs på TV måste det vara sant-mentaliteten har mer eller mindre helt fått råda i folks bloggande mm. Ett fåtal vettiga människor har man hittat, som vågar ifrågasätta. Ingen rök utan eld har blivit lite av en fråga i det här fallet. Nog för att jag till viss del håller med de som menar att det råder en hysteri i detta land vad det gäller sexualitet och barn och att det har blivit ett sätt för kvinnor att hämnas på män vid tex en skillsmässa, men när det går så långt som något exempel jag läste, som att en pappa inte ska kunna ta ett bad med sin dotter utan att detta ska ses som sexuella övergrepp, då har der gått för långt. Då blir jag rädd. De finns en debatt lite vid sidan av som skyller feminismen för denna sexualskräck i landet, jag vet inte riktigt om jag tycker att det hör till saken. Visst, socialtjänsten kunde gått lite lugnare fram och pratat med skola/dagis, kollat upp anmälaren osv innan de tvångsomhändertar barnen, men om det hade visat sig att uppgifterna hade stämt, att det hade handlat om regelrätta övergrepp, då hade socialen istället blivit hyllade för sitt snabba och rättrådiga ingrepp, det hade dessutom inte blivit något uppmärksammat repotege i UG. Nu hade föräldrarna enbart varit dåliga på att sätta gränser och att vägleda sina döttrar vad det gällde vad som är ok och inte och då har socialen burit sig fruktansvärt åt. Nej, men fram med lite kritiskt tänkande nu tack. Skrämmande få inlägg har menat att det antagligen ligger mer bakom än vad som kommit fram i programmet. Tyvärr får jag hålla med skribenten som menade att detta kan leda till att folk blir ännu mer försiktiga med att anmäla missförhållanden i familjer. Redan idag sitter det gott om människor som har anmälningsplikt och är rädda för vad det kan sätta igång om e anmäler sina misstankar. Att sedan tjänstemän och socialsekreterare så väl som folkvalda politiker ska behöva bli mordhotade efter ett program som detta är ju inte klokt! Vart tror folk att det ska leda till? En bättre socialtjänst? Ibland undrar jag vad det är för yrke jag gett mig in på?!

SKADAD

Jag hade redan bestämt mig för överskriften när mannen bytte kanal på tv.n och hamnade på ett Fråga Olle program där de hade en fisting skola, så nu är jag riktigt skadad, fast på ett helt annat plan än innan. Har varit uppe i stugan med min partner i c-uppsatsskrivandet och haft ett par jättetrevliga dagar. Vi har ju dock valt ett ett mindre trevligt ämne. vi har suttit och läst alla artiklar och bloggar och kommentarer på bloggar och annat angående tre uppmärksammade fall från Uppdrag Granskning. det har varit många höjda ögonbryn och "hur fan tänker folk". Jo, folk tror att Uppdrag Granskning talar om sanningen, rakt av, utan vinklingar. Jo, jag tackar, det hade ju varit bra, men så var nog inte fallet. Hade de inte vinklat sina storys så hade det inte varit en story! Hade de inte lagt på den sorts musik som de gör vid just det tillfälle de gör, så hade inte tittaren reagerat som den gör och tomma lekplatser med gungor som rör sig i vinden, märkligt vilken effekt det kan ha på folk. de är bättre på sin dramaturgi än vad de är på fakta, i alla fall när det gäller de fall där de anser att barn blivit felbehandlade. jag blir riktigt förbannad när det framgår så tydligt i vissa av deras reportage att de inte vet hur lagstifftningen ser ut, utan försöker få tjänstemän att bryta sekretess och annat. Sen kan man diskutera om inte vissa yrkeskategorier borde medietränas redan under utbildningen, men det är en annan fråga. Det jag har kommit fram till är att det är fan mer synd om männskligheten än jag trott förut. jag tog min kaffekopp och gick ut för att röka efter middagen och ser en liten kille komma halvspringande på gatan utanför och jag hör att han skriker något. jag tar på mig jackan och går ut. Den lille killen står i korsningen ca 10 m från vårt hus och gråter förtvivlat. jag går fram till honom och frågar vad som hänt. Han hade tydligen smitit ut efter sin mamma som gått ut med hunden. jag fick klart för mig var han hörde hemma och började gå hemmåt med honom. jag försökte få honom på andra tankar så jag frågade honom vad det var för hund, om den var stor, liten och om den var snäll. Killen berättade mellan snyftningarna. Jag frågade vad hunden hette. Han hette Lennart! Jag frågade killen om han inte tyckte det var ett roligt namn på en hund. Han stannade till slutade gråta och sa bestämt Nej. Jag förstod sedan varför han inte tyckte det var ett roligt namn på en hund, deras katt heter tydligen Lena! Denna gång hade jag dock lärt mig och höll tyst. Storebror som skulle passa den lille killen satt vid sin dator med hörlurar och mick och skypade väl med någon. Han tittade upp och såg lite förvånad ut när han fick se mig. Jag har svårt att tänka mig att han talar om vad som hänt för mamma när hon kommer hem, frågan är vad han mutar sim lillebror med för att han ska hålla tyst, eller kommer han att hota honom? Vad gör mamma och pappa om och när de får reda på att han inte haft koll på sin lillebror? Det är det jag menar, jag är smått skadad av allt skit jag läst om till uppsatsen att jag börjar se spöken där det antagligen intefinns några. Om jag tänker på det så har väl inte den äldre killen haft en tanke på att lillebror skulle springa efter mamma och han har nog inte haft en tanke på vad som kan hända om lillebror springer iväg. Nu ska jag sätta mig och titta på ett avsnitt av Sons of anarchy. Bästa serien på länge!

Nu Räcker Det!

De senaste veckorna är det så många saker som gjort mig arg och i dag kom ännu en. Vi kan börja med Kony 2012 filmen och den debatten. Jag läste en debattartikel häromdagen av Emanuel Karlsten. han menade att det är bättre att folk blir lite medvetna och kanske organiserar en protestmarch än att ingen gör något. För hur det än är med Invisible Children så kvarstår faktum, ett faktum som de flesta verkar ha missat. Filmen handlar inte om att stödja Invisible Children i sig. Filmen vill få Kony lika känd som Bono och Madonna och jag tror fan de lyckats. Kony är kvar där ute och även om han inte är i Ugandaså är han någon annan stans och han blev inte snäll bara för att han gick över en landsgräns. I filmen talar de också om att de är ute efter att göra honom känd, det är inte förrän i slutet som de presenterar saker som man kan köpa om man vill, men det är fortfarande inte pengarna som är huvudsaken här. Visst är det bra att vara kritisk, men då ska man vara det åt båda hållen. Var kommer kritiken ifrån och vem har skrivit den, vad har de för källor till sin kritik och vad är syftet med att skriva den. Det skulle lika väl i det här fallet vara en rasist som diktat ihop det från början, som inte tycker att USA ska hjälpa de svarta barnen. Naturligtvis kostar det pengar att åka ner till Uganda och att producera filmer som den här, vad fan tror folk? Naturligtvis måste organisationen få in pengar någonstans ifrån. Hur mycket av pengarna som svenska folket skänker till rädda barnen, röda korset etc tror ni går till personal, lokalhyror mm? Jag tycker att det är ganska beundransvärt att de lyckades få USAs högsta höns att lyssna och faktiskt göra någonting. Bra! Jag hoppas att dessa kritikerälskare inte fått alla att hoppa av sina projekt mot kony runt om i landet, för det behövs att folk engagerar sig och det kan man göra utan att skänka pengar! Idiotin som kom idag var väl väntad sedan länge, men det spelar ingen roll. Om jag vill bo i ett land där jag inte får lov att göra lite som jag vill, ha en chans att styra mitt eget liv en smula, så hade jag flyttat till en diktaturstat. Det konstiga är att folk som redan bor i sådana länder inte verkar så nöjda med det och gärna bosätter sig någon annan stans om de har en möjligher, vilket de sällan eller aldrig har. Men nu bor jag i Sverige och kan snart inte tända en cigg när jag tar en kopp kaffe på en uteservering. Va fan! Nu bor jag inte i lägenhet av många olika anledningar, men om jag hade gjort det så hade jag nog velat fortsätta att röka ute, på min balkong. Nä, det är bättre att folk börjar röka inne så att barnen drabbas. Barnfattigdommen ökar i landet för typ tredje året i rad fick vi höra igår på nyheterna, men skit i det, nu ska vi ta ett krafttag mot rökarna. Så jävla typiskt den sittande regeringen. Diskriminera de som redan ligger ner, För det vet väl alla att de som röker är lågutbildade och låginkomsttagare. de som är lågutbildade är i dagens Sverige arbetslösa och antagligen utförsäkrade,men det är utbildning vi måste sattsa på!! Nä men snälla politiker, ge er ut i verkligheten ett tag! Så, nu har jag fått skälla av mig lite, så nu kan jag återgå till min uppsattsplan och knepa ihop lite om validitet och annat trams.

Sammanfattning.

Jag vägrar att förkorta melodifestivalen till något som låter som en sliskig amerikansk efterrätt. Det börjar bli sliskigt nog ändå. Under de gångna lördagarna har jag tänkt tanken många gånger men aldrig uttalat den, jag har trotts allt barn och vet att jag inte kommer att genomföra tanken på många år ännu, men är det inte dax att bojkotta detta nu? Det är ju ganska intressant att folk röstar fram "artister" som Ranelid och Flink, det är udda och det är ok. Lordi var udda i detta sammanhang när de kom sågs och vann. Har nu alla dessa människor som röstade på dessa två ovan nämnda clowner tänkt att vi ska skicka någon av dem till Baku? Jag hoppas inte det, för då blir det ingen tjejkväll hemma hos mig i sköna maj med ESC, för då vägrar jag! Jag kan också tänka mig att ett visst Bjökman huvud kommer att krävas på ett fat i så fall. Det är så många bidrag som skickas in till denna tävling varje år, och hur känner sig de kompositörer som skickat in bidrag och blivit förbisprungna av Ranelids. De kan inte allihop varit sämre, för det går inte. Nåja, på lördag är det final i Globen, om de har hunnit fixa den. Ett gäng tjejer från klassen kommer och alla är ungefär lika sarkastiska och ironiska som jag, så det kan bli riktigt roligt. Tills dess ska jag roa mig med vetenskapliga forskningsmetoder!

Det orättvisa livet!

Det orättvisa livet är vad min dotter har fått genomgå idag, och enligt henne resten av veckan. Vi har alltid varit väldigt tydliga i den här familjen med att livet är inte rättvist! Inte så att vi låter det ena barnet göra en massa roliga saker och inte det andra, fast ibland känns det som så. Idag fick sonen följa med ett par kompisar och deras pappa till ishallen och vara där hela dagen. Dottern däremot blev väckt tidigt för att vi hade en tid med skolsköterskan kl 8.00. Det var ingen skolsköterska där när vi kom. Vi fick tag på en jättetrevlig vaktmästare som gjorde allt i sin makt för att få tag på henne, utan att lyckas. Nåja, dottern kom ju upp i tid i alla fall, fler timmar att leka på. Nåja, vi åkte till Väla och hon fick två par örhängen. Det var dax att byta från de hon tog hål med. Sen blev det en dyr sväng in på kappahl och sen en fika. Vi hann knappt hem innan hon började tjata om att få ringa en kompis. Hon fick åka till sin kompis. Senare på kvällen när hela familjen var samlad så frågade sonen om han kunde följa med sina kompisar till karlslundsbadet i Landskrona på onsdag. Orättvist! Sen var det ju så att han även skulle ha sovis med sina kompisar i kväll, hemma hos dem. Orättvist! Helt plötsligt bara lämnar hon matbordet och springer upp på sitt rum. Jag har aldrig upplevt detta att en får och inte den andre eftersom jag inte har några syskon, men jag kan mycket väl tänka mig. Problem ett: hon är 2,5 år yngre än sin bror. Problem två: hon är som en tornado jämfört med sin bror. En 6 åring med tonårsupproriska tendenser. Skulle jag utsätta någon kompis förälder för detta på ett badhus under sportlovet och med 4 andra barn att hålla ögon på oxå.? Nej, inte en chans. Jag frågade henne när jag gick upp för att trösta henne, vad hon skulle vilja göra i stället. Åka till farmor och farfar och sova där! ja, det är väl bara att försöka fixa detta! varför är det ingen som frågar mig vad jag vill göra när mitt liv är orättvist och jag inte får som jag vill. Varför är det ingen som fixar mitt liv åt mig?! Orättvist!

Men jag är ju för fan kvinna!

Nej, det var inget nytt, att jag är kvinna. Tyvärr är jag typiskt kvinnlig på många sätt. jag är tillexempel totalt iq- befriad när det kommer till tekniska prylar. Bilar bedömmer jag som en man, hur långt har den gått, hur gammal är den och framförallt, hur många hästar har den. Fråga mig inte vad det är som gör att den rullar, för jag har ingen aning och så länge den rullar och spinner som den ska så bryr jag mig inte om hur eller varför. Jag är också typisk kvinna när det gäller att göra val och att fatta beslut som har med mig själv att göra. ÅNGEST! Nu har jag en del sådant beslutande framför mig och jag gillar det inte! C-uppsatts. Någon sa att den hellst ska handla om något?! Något som ska gå att problematisera. Det ska dessutom finnas ett syfte med den. Ja, att få den godkänd? Syfte nog? Problemet där är kanske att kunna knyta syftet till en teori, nä, det finns säkert gott om teorier som har med egoism att göra, eller lättja. Jag ska dessutom få ihop detta med min kursares planer för uppsatsen eftersom vi ska skriva tillsammans. Sen är det nästa termin. Vilken inriktning ska jag välja? Jag har ingen lust att pendla ner till Lund var och varannan dag, men de kurser som går i Helsingborg är sådär intressanta. Om min chef inte släpper mig i sommar så jag kan jobba på min fd praktikplats, ska jag säga upp mig, eller köra säkra kort och veta att jag har ett jobb som betalar mina räkningar när jag är färdig i januari? Förstår ni att jag inte har det lätt? Jo, jag kan höra moralisterna stå och väsa i pereferin av värkligheten. Men nu är det mig vi pratar om och mitt liv och ja, jag bor i ett i-land och har socialiserats med dess problem och gnällighet. Det är synd om mig, vare sig ni vill inse det eller ej!.

Ett steg för långt.

Så hade vi seminarium idag i skolan. Vi skulle försöka rita en tidslinje och beskriva vår läroprocess under praktiken. Inte nog med att vi har lämnat in 8 st uppgifter under själva praktiken, nu ska vi skriva ett paper på 8-10 sidor där vi ska fördjupa oss i något från vår praktik. Jag känner att de försöker krama ur lite väl mycket ur den här terminen. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om. Det gör inte saken bättre att jag var "dum" nog att kolla nästa delkurs, där det också ska skrivas ett paper, som ska utgå från praktiken och ses ur ett organisatoriskt perspektiv. Jag märker nu att jag i mitt förvirrade huvud har en tendens att blanda ihop de två uppgifterna. Jag får väl sätta mig och verkligen gå igenom i morgon vad det är jag ska skriva om i det första papret och försöka hålla mig till det. Annars är allt som vanligt igen. barnen är tillbaka i skolan i morgon och jag måste försöka komma ihåg att packa gympapåsar och annat. Jag är brakförkyld, igen och inte på mitt bästa humör. Har inga pengar och frysen börjar bli tom. Jag har ingen lust att be min man om pengar, det tar emot. Jag kommer ihåg när jag var barn att mamma ofta bad pappa om pengar när hon skulle åka och handla och hur min pappa reagerade på det. Det måste ha känts så förnedrande för min mamma. Det var inte så att hon var en slösaktig kvinna och köpte en massa onödiga saker. Det som det gick pengar på var god mat, öl och vin. Det kan jag verkligen sakna, de där goda middagarna på helgerna, som det las pengar, tid och kärlek på. Sen kunde det mycket väl serveras majs och tonfisk eller fläsk och bruna bönor på vardagarna, men det spelade inte så stor roll för helgerna vägde upp det. Jag önskar att jag både hade ork och pengar att ge mina barn den upplevelsen. På något sätt inbillar jag mig att det blir bättre när jag börjar jobba igen. När ekonomin är bättre och jag inte tar med mig jobbet hem på helgerna. Skolarbetet finns ju där 24/7. Ja, jag längtar verkligen efter att börja jobba igen. Att inte ha pengar tar ganska mycket på mig. Jag vill inte ha något överflöd av dem, men jag vill ha så jag klarar mig igenom månaden och kan köpa något extra till mina barn, om det så bara är en ny film. Nu ska jag sluta gnälla för det finns de som har det värre, det borde jag ju veta efter förra terminen, och jag vet också hur lätt det är för vem som helst att hamna där. På botten, fast det känns som om jag är där just nu, så botten är väl även den individuell.

Gott nytt o.s.v.

Då var det nytt år igen och jag avlade inte några nyårslöften detta nyår heller. Vi hade nyårsfesten hos oss som vanligt, med en skillnad i år. Vi stod inte för all maten. Vi delegerade ut förrätten och äfterrätten. Det gjorde vi rätt i för båda var underbart goda. Huvudrätten blev en liten repris från förra nyår. Det blev en gås och en kalkon, kokt potatis och en god sås. Det blev lyckat och alla blev mätta och jag har hela kylen full med rester. Nästa år får det bli något annat än fågel. Som vanligt hade mannen köpt för mycket raketer, men de smälldes och jag stod faktiskt ute och tittade i år. Barnen är så stora nu att de också vill vara ute och titta. Även i år var det tomt på nya ansikten runt bordet, men det blev bra och trevligt ändå. Det var ett par år i rad när vi hade med nya människor på nyår, men de senaste två åren har det varit ett fast gäng på 7 vuxna och 7 barn. Dottern somnade efter middagen och jag lovade att försöka väcka henne när vi skulle smälla raketerna, men nej, det var omöjligt. Jag trodde hon skulle vara jätteledsen över det dagen efter, men nej. Hon konstaterade krasst att hon missat efterrätten och raketerna för att hon hellre sov. Så vad har jag för förväntningar på det nya året? jag vet inte om jag har några. Kanske att jag ska försöka vara lite mer social med mina vänner och att jag inte ska göra allt i sista minuten. Det gäller då allt från skolarbete till julklappar. Jag hoppas även få hoppa in lite då och då på praktikplatsen jag har haft. Men som vanligt så är det bara önskningar och drömmar. Om jag ska vara mindre egoistisk så kan jag väl hoppas på ett år med mindre katastrofer och att familjen ska få ett bra år och att inget hemskt händer. Nu blev det egoistiskt ändå! Nåja man står väl sig själv närmst, och de som säger något annat kommer jag ha svårt att tro på. Fred på jorden, jo trevlig tanke , dock inte hållbart, kommer aldrig att hända. Nu har dottern gett sig fan på att störa mig så mycket hon bara kan genom att sätta på Twisted sisters på hyffsat hög volym. Jag ger upp och återkommer en annan dag!

Sista dagen!

I dag var sista dagen på min praktik, som jag haft i Eslöv. Jag har trivts fantastiskt bra med människorna som jobbar där och det har varit kul och intressant. Min handledare har oxå varit väldigt bra och gett mig ganska fria tyglar efter ett tag. Jag kommer att sakna att vara där! Jag har inte alls någon lust att sätta mig i skolbänken igen och göra massa grupparbeten. Vad har jag då fått göra på min praktik? Jag har fått ha egna klientbesök, handlägga försörjningsstöd och skriva personutredningar. Jag känner jag kommer att tappa det om jag inte fortsätter med det, men det verkar som att de var jättenöjda med mig och jag hoppas att de ringer in mig när det behövs. Idag fixade de fika en timme innan jag skulle gå och jag fick en jättefin blomma, vilket jag inte alls hade väntat mig. Så med andra ord är jag jättenöjd med att det strulade så med min praktikplats i början av terminen, för jag hade inte kunnat komma till ett bättre ställe. Det roligaste har nog varit att det är så många olika typer av människor som man möter när man jobbar med försörjningsstöd. Hade jag hamnat på tex ett behandlingshem hade det bara varit en typ av klienter som jag mött. Inte så att alla med ett beroende är stöpta i samma form, men ni fattar. Nu har lugnet lägrat sig i huset. Barnen sover och det görmannen med - på soffan. Nej, han har inte varit elak eller något liknande, det är hans eget val och jag tänker inte väcka honom. Det enda som stör den totala friden är folk som inte kan ge fan i sina raketer och smällare ett dygn till. Att det är förbjudet att börja redan nu verkar folk skita fullkomligt i. Nej, det kommer ingen uppläxning ang djuren, däremot så vet jag att som småbarnsförälder kan man bli ganska så jävla förbannad när barnen hela tiden väcks av detta otyg. När jag blir stor ska jag uppfinna raketer och annat som blir vackert på himlen utan att föra ett jävla liv.

Försent eller aldrig

Dax för en uppdatering, eller vad säger ni? Nu när jag praktiserar och ligger och kör ca 12 mil om dagen börjar jag verkligen undra hur folk har fått sina körkort. Vissa delar av vägen till min praktikplats är mer som kostigar än motorvägar. Ändå tror vissa förare att det är heelt ok att göra kostigen 3-filig, inte bara med fara för sitt eget liv, men med fara för andras liv med. När vi nu är inne på ämnet livsfarliga saker så kan vi fortsätta med en pryl som kallas för reflex. Det är en pryl som kommer i olika skepnader men som kan rädda liv. Folk är i allmänhet väldigt egoistiska och sätter sig själva i främsta rummet, varför inte när det gäller deras liv. Det är mörkt och regnigt i Sverige den här årstiden och även om det finns gatlycktor så syns folk inte! Dessutom har folk en förmåga att även klä sig i mörka färger under hösten, vilket inte hjälper dem att hålla sig vid liv, men mode är ju viktigare. Du måste ju vara rätt kläd när du möter din skapare, eller? Jag brukade hata dessa reflexvästar när de kom, man trodde ju att det stod poliser överallt, men har nu fattat nyttan med dem. Så snälla kan inte svenskar bli lite mer egoistiska när det gäller deras egna liv? ANVÄND REFLEXER!

Test

Hittade en app till blogg.se och måste ju testa om det funkar att blogga från mobilen, dessutom med skogsuppkoppling. Jag inser dock att det kommer att ta väldigt mycket längre tid än från datorn, men den är hemma i Skåne.
Jag har slarvat hela sommaren med att uppdatera och tänkte jag skulle skärpa till mig.
Nu i helgen har jag plockat mängder med trattisar. Sara hade en ide om att hon kunde sälja till sina kursare, så vi får väl se.
Idag ligger dimman som ett täcke över hela landskapet och vi väntar på att den ska lyfta så vi kan se de små svamparna. Det droppar från träden som om det hade regnat, vilket det inte har.
Igår hade vi underbart väder. Under den här årstiden är det svårt att sätta på sig rätt mängd kläder och jag misslyckandes kapitalt igår. Jag var geni svettig när jag kom tillbaka efter min första svamptur. Nu måste jag få lite frukost i mig, ha en bra dag! I


Jag har en triss

Jag har en trisslott som ligger och mognar i min plånbok.
De måste göra det, mogna. Både vin och ost sägs bli bättre av att mogna, så varför inte trisslotter?
Jag har dock inte märkt någon förbättring. Kan de bli övermogna, som en Brie som legat förlänge och sedan bara smakar amoniak?
Om nu denna lott har uppnått perfekt mognad när jag skördar den, vad ska jag göra med det krämiga innehållet då?
Jo, jag ska köpa en ny bil. Min bil har massa röda lampor som blikar och som lyser hela tiden. Jag älskade den bilen, innan alla röda lampor dök upp, nu känns den inte så kul längre.
Jo, jag kan se dem, tankerynkorna i era pannor. Lämna in bilen på verkstaden så kan du börja älska den igen.
Jag har inte blivit blondin, bara bekväm. Är det hål på min strumpa så lagar jag inte det, jag köper nya strupor.
Jag hade velat kunna göra det med något lite dyrare än strumpor. Så varför inte en bil?

Förutom att drömma om vad jag ska göra om jag får massa bekväma pengar har jag varit på skolavslutning i kyrkan idag. Prästen höll sig innom ramarna, inte ett ord religion.
De små barnen var söta och sjöng de klassiska sommarsångerna på ett klassiskt falskt vis.
Niorna fick sina betyg och kramade glatt om sin lärare, sen skulle samma sak ske med åttorna och nu började spexet.
Kvinnlig lärare och en kille som inte alls ville ge sin lärare någon kram. Han fick inte med sig sitt kuvert tillbaka till bänken heller. Ingen kram - inga betyg. Det var någon kille till som inte ville kramas, men de som gav sin lärare en kram fick efter detta rungande applåder i kyrkan.

Efter detta var det samling i barnens klassrum. Elias lärare öste lovord över klassen och sedan var det jordgubbstårta.
Sen åkte vi in till stan och tog en fika med Iris och Sara. Vädret var riktigt skönt och vi gick en liten runda på stan.
På vägen hem kom jag på att ringa mannen och fråga om jag skulle fixa någon present till fröknarna på dagis.
Fixa en korg, jag har fixat 2,5 kg nötter. Hem, och nu var jag lagom stressad, kolla finanserna, släppa Elias och sedan iväg till Väla. Det blev en korg, 2 st fina plåtburkar, blommor, ölkorv, Loka och lite annat smått och gott.
Kommer hem och beodrar mannen ur soffan. Titta vilka fina burkar jag hittade att lägga nötterna i säger jag till mannen. Han tar upp en, öppnar den, suckar och tittar på mig. Jo , men du får inte ha nötter i den av hygientekniska skäl. Det blev bra utan de fina burkarna, som jag nu fick behålla istället. Personalen blev jätteglad. Även hår var det Idas sommarvisa osv, bara att det lät bättre än de äldre barnen jag hört på morgonen.
När vi var färdigfikade på dagis fick vi sällskap hem för Alexandra ville leka med Felicia, men vi hade inte plats i bilen så hennes föräldrar fick lämna av henne hos oss. Det blev en kopp kaffe, bubbel, husvisning av mannen för Felicias pappa och till slut var klockan sju och båda familjerna hade bestämt sig för att äta pizza. Efter att pizzan var äten kan jag nog påstå att i alla fall jag var rätt död och då hade jag inte fått barnen i säng ännu. Det har jag nu och nu är det min tur!

Motivation köpes!

Jag behöver inte mycket, eller jodet gör jag. Det jag menade var att det är inte så många dagar kvar i skolan, så på så sätt behöver jag inte så mycket.
Jag tog min tillflykt till huset i Småland nu i helgen för att skriva min slutuppgift. Det var perfekt väder för att kunna gå ut då och då för en slurp kaffe och en cigg, men det blåste för mycket för att jag skulle vilja sitta ute hela tiden.
Jag fick med andra ord gjort det jag var där för. Skriva. Om det blev bra? Det betvivlar jag, men det är gjort.

Vi har fått våra praktikplatser till nästa termin. Jag ska vara på ett äldreboende i Ödåkra och gå med enhetschefen.
Jag tycker det ska bli intressant, för jag har ärligt talat inte den blekaste aning om vad en enhetschef gör.
En klasskamrat som var hos mig och drack kaffe försökte förklara för mig och jag insåg att har hon rätt har jag helt fel.
Jag har väl en idé, som då verkar fel, men hennes bild verkar bättre än min idé, så jag är nöjd. Är ni med?

En liten sak till. Varför twittrar bara stockholmare? Var är twittrarna i skåne? Börjar bli drygt att läsa dessa små (140 tecken) inlägg om barerna runt Stureplan. Kom igen Skåne!

Ärlighet

Nu har vi ju blivit söndertjatade på skolan om att vi ska vara ärliga, ärligt nyfikna mm, men det kan nog gå över gränsen det där med ärlighet med.
När barnen kommer upp i skolålder får man en annan bild av ärlighet.
Den kan vara brutal, sårande och förkrossande.
Barn har en förmåga att inte hålla inne med sanningar, både på gott och ont. Deras brutala ärlighet vet inga gränser och vita lögner vet de inte vad det är. Ibland hade det kanske varit bra med lite nedtoning.

Så ska man låta dem vara brutalt ärliga, eller ska man lära dem att tona sanningen en aning och lägga fram det på ett finare sätt?
Hur ärliga ska vi nu vara i vårt kommande yrke? Hur mycket ska vi tona sanningen?
Och vad händer om vi inte är ärliga i vår roll för att vi inte vill skrämma klienterna?

Apropå mitt kommande jobb så läste jag något skrämmande i tidningen.
Landskrona socialförvaltning går och rotar i folks kylar, frysar och skafferi för att se hur mycket mat de har hemma om de sökt nödlån till mat. Även Helsingborgs kommun sysslade tydligen med detta, men inte lika frekvent. Nu var det en kvinna som kände sig så kränkt av detta så hon JO anmälde socialförvaltningen.
Go Girl, säger jag. Vad tror de att de sysslar med?
Nej, det är säkert inte kränkande nog att behöva be socialen om pengar till mat. Jag har mat men dålig fantasi på hur jag ska tillaga den så jag ber om pengar så jag kan köpa lite ny mat som jag vet vad jag ska göra med! jo, säkert! Då ska socialsekreteraren som kommer på besök ge dem tips på vad de ska göra med den mat de har. Tur man har en utbildning som kock i botten.
Nog för att vi har makt, men det här var ännu ett dåligt exempel på hur den kan användas.
Vi ska alltså gå ut i arbetslivet som socionomer med inställningen att alla fuskar! Låter underbart!

Tummen ur röven!

Varför kan jag aldrig få tummen ur röven och ta tag i saker i tid?
Nej, varför göra idag vad jag kan göra imorgon, det är väl bättre att stressa ihjäl sig så att man faller död ner när man väl slappnar av? Eller varför inte vara så stressad så att man bara skäller och gnäller på barnen så att det talar om för en vilken jävla bitch deras mamma är? Ok, inte i de ordalagen, men det är enbart för att de inte får säga jävla och inte har lärt sig vad en bitch är.
Problemet är att skolarbetet som man är så stressad över inte blir bra heller.
Elias brukar titta på mig och säga "mamma, du får gå och lägga dig om du vill, vi klarar oss" tack snälla söta barn, men mamma hinner inte.
Nåja, de mest sressiga dagarna är över för denna gång. Har jag lärt mig något. Ja, men det gör jag varje gång allt klumpar ihop sig. Lärdommen är att jag fixar det!

Död eller inte, det är frågan?

Världen jublar. Usama bin laden är död, ihjälskjuten av amerikanska soldater.
USA har även en president som det inte går helt lysande för, men som gärna vill bli omvald.
Jag brukar inte vara mycket för konspirations teorier och annat i den stilen, jag är å andra sidan väldigt skeptisk till USA och tror dem om ungefär vad som helst.
Han sköts väldigt långt ifrån något hav, men med dagens militärhelikoptrar går ju det att fixa.
USA vill respektera den islamska tron och begrava honom innom 24 timmar. Jo det är ju bra. Kallar man sig en demokrati så får man väl försöka ha lite respekt. De missade dock en sak i alla fall om man ska tro Expressen och det är att muslimer inte begraver till havs. Det var det ingen som talade om för de amerikanska soldaterna, men bevisen är ju undanröjda , så vad spelar det för roll. Ingen kan någonsin kontrollera att det är Usama som ligger på havets botten. Det enda resten av världen har att gå på är amerikanska källor. Ja, resten av världen verkar köpa det och vara glada, jag är inte så säker.
Om han nu är väck, vad händer nu? Snubben som tar över lär väl knappast vara någon söt liten kanin med fluffig päls?
Kommer det ett nytt 11/9? Ja, i så fall får ju USA en ny terrorist att jaga och allt är som vanligt igen.
Vad kommer USA att hitta på om de inte får en ny badguy att jaga? Ja, den som lever får se och det kan bli väldigt intressant.

Hjärnspöken.

Det är varmt, solen steker mig som en spädgris på spätt och den vanliga skånevinden lyser med sin frånvaro.
Det är inte ens maj ännu och jag gnäller. kan vara för att mannen envisades med att köpa en ny pool och därför har vi ingen pool att svalka sig i.
Jag fick inte riktigt ihop mannens argument för att köpa en ny pool. Kvällen innan gjorde han räkningarna och talade om för mig att han minsan förlorade typ 1000 kr varje dag han vabbade. Underförstått att oj vad lite pengar jag har. Jag tänkte bara att jaha du, välkommen till mitt liv.
Detta gick snabbt över när han nästa dag hittade ett hål i ringen som höll upp poolen vi hade. Det var en luftfylld ring längst  upp på poolen som höll den stabil. Jag menade på att det var kanske billigare att köpa ett paket med cykeldäckslagning än att köpa en ny pool. Jo det skulle vara en ny pool och han hade pengar till det och den skulle vara större och han skulle slippa ta ner den varje vinter mm mm.
Jo, jag fattar. Hans lathet var dyrköpt och står nu i garaget.

Semestrar är alltid lika roligt ämne, för det är sällan man är nöjd med tid och längd på dem.
Jag sa till min man att jag funderade på att ta lite pengar från skogskontot och faktiskt ha semester i år.
Det var han helt med på. Jag tänkte helt fel att ja, han förstår!
Det blev världens liv. Jag hade tagit för mycket semester och jag hade inte fått när han hade och pengarna var ju buffertpengar mm. Konstigt man blir förvirrad?

Sista tentan är gjord och godkänd. Men jag blev inte nöjd. Jag blev riktigt besviken. Tyckte jag skulle gjort bättre och det är här rubriken kommer in. Tänk om jag valt fel, tänk om det här inte är min grej eftersom jag inte har fått bättre på mina tentor. Bla Bla Bla.
Ja så det kan bli. Nej, jag tänker inte hoppa av. Jag hoppas på en bra praktikplats till hösten och att jag faktiskt får lära mig något, förutom en massa gamla teorier.
Just nu är det så mycket i skolan att jag önskar att det var vinter igen så man åt minstonne inte ville vara ute.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0