trekatter

Så hade vi seminarium idag i skolan. Vi skulle försöka rita en tidslinje och beskriva vår läroprocess under praktiken. Inte nog med att vi har lämnat in 8 st uppgifter under själva praktiken, nu ska vi skriva ett paper på 8-10 sidor där vi ska fördjupa oss i något från vår praktik. Jag känner att de försöker krama ur lite väl mycket ur den här terminen. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om. Det gör inte saken bättre att jag var "dum" nog att kolla nästa delkurs, där det också ska skrivas ett paper, som ska utgå från praktiken och ses ur ett organisatoriskt perspektiv. Jag märker nu att jag i mitt förvirrade huvud har en tendens att blanda ihop de två uppgifterna. Jag får väl sätta mig och verkligen gå igenom i morgon vad det är jag ska skriva om i det första papret och försöka hålla mig till det. Annars är allt som vanligt igen. barnen är tillbaka i skolan i morgon och jag måste försöka komma ihåg att packa gympapåsar och annat. Jag är brakförkyld, igen och inte på mitt bästa humör. Har inga pengar och frysen börjar bli tom. Jag har ingen lust att be min man om pengar, det tar emot. Jag kommer ihåg när jag var barn att mamma ofta bad pappa om pengar när hon skulle åka och handla och hur min pappa reagerade på det. Det måste ha känts så förnedrande för min mamma. Det var inte så att hon var en slösaktig kvinna och köpte en massa onödiga saker. Det som det gick pengar på var god mat, öl och vin. Det kan jag verkligen sakna, de där goda middagarna på helgerna, som det las pengar, tid och kärlek på. Sen kunde det mycket väl serveras majs och tonfisk eller fläsk och bruna bönor på vardagarna, men det spelade inte så stor roll för helgerna vägde upp det. Jag önskar att jag både hade ork och pengar att ge mina barn den upplevelsen. På något sätt inbillar jag mig att det blir bättre när jag börjar jobba igen. När ekonomin är bättre och jag inte tar med mig jobbet hem på helgerna. Skolarbetet finns ju där 24/7. Ja, jag längtar verkligen efter att börja jobba igen. Att inte ha pengar tar ganska mycket på mig. Jag vill inte ha något överflöd av dem, men jag vill ha så jag klarar mig igenom månaden och kan köpa något extra till mina barn, om det så bara är en ny film. Nu ska jag sluta gnälla för det finns de som har det värre, det borde jag ju veta efter förra terminen, och jag vet också hur lätt det är för vem som helst att hamna där. På botten, fast det känns som om jag är där just nu, så botten är väl även den individuell.

Då var det nytt år igen och jag avlade inte några nyårslöften detta nyår heller. Vi hade nyårsfesten hos oss som vanligt, med en skillnad i år. Vi stod inte för all maten. Vi delegerade ut förrätten och äfterrätten. Det gjorde vi rätt i för båda var underbart goda. Huvudrätten blev en liten repris från förra nyår. Det blev en gås och en kalkon, kokt potatis och en god sås. Det blev lyckat och alla blev mätta och jag har hela kylen full med rester. Nästa år får det bli något annat än fågel. Som vanligt hade mannen köpt för mycket raketer, men de smälldes och jag stod faktiskt ute och tittade i år. Barnen är så stora nu att de också vill vara ute och titta. Även i år var det tomt på nya ansikten runt bordet, men det blev bra och trevligt ändå. Det var ett par år i rad när vi hade med nya människor på nyår, men de senaste två åren har det varit ett fast gäng på 7 vuxna och 7 barn. Dottern somnade efter middagen och jag lovade att försöka väcka henne när vi skulle smälla raketerna, men nej, det var omöjligt. Jag trodde hon skulle vara jätteledsen över det dagen efter, men nej. Hon konstaterade krasst att hon missat efterrätten och raketerna för att hon hellre sov. Så vad har jag för förväntningar på det nya året? jag vet inte om jag har några. Kanske att jag ska försöka vara lite mer social med mina vänner och att jag inte ska göra allt i sista minuten. Det gäller då allt från skolarbete till julklappar. Jag hoppas även få hoppa in lite då och då på praktikplatsen jag har haft. Men som vanligt så är det bara önskningar och drömmar. Om jag ska vara mindre egoistisk så kan jag väl hoppas på ett år med mindre katastrofer och att familjen ska få ett bra år och att inget hemskt händer. Nu blev det egoistiskt ändå! Nåja man står väl sig själv närmst, och de som säger något annat kommer jag ha svårt att tro på. Fred på jorden, jo trevlig tanke , dock inte hållbart, kommer aldrig att hända. Nu har dottern gett sig fan på att störa mig så mycket hon bara kan genom att sätta på Twisted sisters på hyffsat hög volym. Jag ger upp och återkommer en annan dag!