Så var det dax igen.
Tentadax alltså. Nä, det blev inte mer spännande än så, sorry.
Började gå igenom mina handböcker och kompendium som Mårten gett oss. Jag som trodde att jag knappt öppnat dem, insåg att det har jag tydligen, för det fanns under och överstrykningar lite här och där.
Undrar om jag gjort detta i sömnen eftersom jag inte har det blekaste minne av det.
Nåja, det kunde ju varit värre. Känns som att jag har nog att läsa ändå.
Läkaren som hade hand om pappa ringde i torsdags och förklarade varför pappa dog. En stor hjärtinfarkt.
Hon frågade om jag ville ha obduktionsprotokollet ändå, vilket jag ville. Det kom igår och gav mig vissa överraskningar. Nej, jag har inga läkar studier gömda i gardroben, men en del kan man utläsa ändå.
det verkar som om han tydligen har haft en hjärtinfarkt innan, vilket han inte kommit under läkarvård för.
Att han har haft en strok visste jag, men det verkar som om han haft en till som han inte heller sökt vård för.
Vad jag inte kan begripa är hur hemsjukvården som kom till honom en gång om dagen för att se till att han tog sin medicin har kunnat undgå att märka något.
Nåväl, en stor hjärtinfarkt betyder att han inte behövde lida, det är skönt att veta.
Lidit är något jag har gjort denna vecka. Mannen har varit sjuk och tyvärr är jag jättedålig på att umgås med sjuka människor. Detta gör att jag ser mannen som en stereotyp av en sjuk man, fast han kanske inte gnäller jättemycket. Han är i alla fall bättre nu, så då kan ju jag börja i stället. Eller hur att jag har tid att vara sjuk denna vecka, det finns inte på en skala ju!! Jag får knarka panodil och hoppas att jag slipper hans hosta, för jag har jättesvårt för att dricka hostmedicin, jag hostar hellre! Vi får väl se vad som händer, än är jag inte nere för räkning. I morgon är det födelsedagskalas för svägerskan. Jag ska försöka att inte känna mig för stressad av det, utan se det som ett nödvändigt avbrott i pluggandet. En hjälp för min överbelastade hjärna att bearbeta all information. Ha, det låter bra, eller?
Började gå igenom mina handböcker och kompendium som Mårten gett oss. Jag som trodde att jag knappt öppnat dem, insåg att det har jag tydligen, för det fanns under och överstrykningar lite här och där.
Undrar om jag gjort detta i sömnen eftersom jag inte har det blekaste minne av det.
Nåja, det kunde ju varit värre. Känns som att jag har nog att läsa ändå.
Läkaren som hade hand om pappa ringde i torsdags och förklarade varför pappa dog. En stor hjärtinfarkt.
Hon frågade om jag ville ha obduktionsprotokollet ändå, vilket jag ville. Det kom igår och gav mig vissa överraskningar. Nej, jag har inga läkar studier gömda i gardroben, men en del kan man utläsa ändå.
det verkar som om han tydligen har haft en hjärtinfarkt innan, vilket han inte kommit under läkarvård för.
Att han har haft en strok visste jag, men det verkar som om han haft en till som han inte heller sökt vård för.
Vad jag inte kan begripa är hur hemsjukvården som kom till honom en gång om dagen för att se till att han tog sin medicin har kunnat undgå att märka något.
Nåväl, en stor hjärtinfarkt betyder att han inte behövde lida, det är skönt att veta.
Lidit är något jag har gjort denna vecka. Mannen har varit sjuk och tyvärr är jag jättedålig på att umgås med sjuka människor. Detta gör att jag ser mannen som en stereotyp av en sjuk man, fast han kanske inte gnäller jättemycket. Han är i alla fall bättre nu, så då kan ju jag börja i stället. Eller hur att jag har tid att vara sjuk denna vecka, det finns inte på en skala ju!! Jag får knarka panodil och hoppas att jag slipper hans hosta, för jag har jättesvårt för att dricka hostmedicin, jag hostar hellre! Vi får väl se vad som händer, än är jag inte nere för räkning. I morgon är det födelsedagskalas för svägerskan. Jag ska försöka att inte känna mig för stressad av det, utan se det som ett nödvändigt avbrott i pluggandet. En hjälp för min överbelastade hjärna att bearbeta all information. Ha, det låter bra, eller?
Rensning.
Var i pappas lägenhet i går och började rensa. det är ingen stor lägenhet, men det blir ändå en hel del.
Jag försökte verkligen att inte ta med mig för mycket, men det är svårt.
alla teckningar som han ritat under åren, många ser likadana ut, men jag kan inte bara slänga dem utan att gå igenom dem. Jag kan kanske få någon bra idé någon dag, vad jag kan göra med dem.
Jag förstår, men vill nog inte riktigt acceptera. Mycket beror antagligen på mitt dåliga samvete för att jag höll så dålig kontakt med pappa. Nu är det försent att ändra på.
Försökte sitta och plugga lite idag, men läsa var uteslutet, tankarna bara vandrade iväg. så dumt, jag kan inte göra något ogjort eller bättre nu.
jag började renskriva alla mina anteckningar istället. behöver samla dem i ett block inför tentan.
På måndag är det seminarie av uppgift 2, en vårdnadstvist som vi som grupp ska ge ett domslut till.
Jag känner mig så tacksam till min grupp som låter mig slippa bakläxa och extrauppgift fast jag inte har varit med hela vägen.
Ett stort tack även till Sara-Johanna och Iris som höll mig på fötterna i går.
Jag har ändå väldigt många bra och fina minnen av min pappa och de kan få mig att le, och jag vet att han var stolt över mig och att han uppskattade mig. jag kan bara hoppas att jag på något sätt lyckades få honom att förstå att jag uppskattade honom, för jag var nog väldigt dålig på att visa det.
På något sätt känns det ändå som om han finns med mig och om hans finns med mig kan han antagligen förstå, se och höra mig. Det känns bra. Lite teologiskt flumm, jag har en känsla av att det får ni kära läsare stå ut med en tid fram över. Ta vara på det, det kanske kan öppna nya dörrar för er, precis som det gör för mig.
Jag försökte verkligen att inte ta med mig för mycket, men det är svårt.
alla teckningar som han ritat under åren, många ser likadana ut, men jag kan inte bara slänga dem utan att gå igenom dem. Jag kan kanske få någon bra idé någon dag, vad jag kan göra med dem.
Jag förstår, men vill nog inte riktigt acceptera. Mycket beror antagligen på mitt dåliga samvete för att jag höll så dålig kontakt med pappa. Nu är det försent att ändra på.
Försökte sitta och plugga lite idag, men läsa var uteslutet, tankarna bara vandrade iväg. så dumt, jag kan inte göra något ogjort eller bättre nu.
jag började renskriva alla mina anteckningar istället. behöver samla dem i ett block inför tentan.
På måndag är det seminarie av uppgift 2, en vårdnadstvist som vi som grupp ska ge ett domslut till.
Jag känner mig så tacksam till min grupp som låter mig slippa bakläxa och extrauppgift fast jag inte har varit med hela vägen.
Ett stort tack även till Sara-Johanna och Iris som höll mig på fötterna i går.
Jag har ändå väldigt många bra och fina minnen av min pappa och de kan få mig att le, och jag vet att han var stolt över mig och att han uppskattade mig. jag kan bara hoppas att jag på något sätt lyckades få honom att förstå att jag uppskattade honom, för jag var nog väldigt dålig på att visa det.
På något sätt känns det ändå som om han finns med mig och om hans finns med mig kan han antagligen förstå, se och höra mig. Det känns bra. Lite teologiskt flumm, jag har en känsla av att det får ni kära läsare stå ut med en tid fram över. Ta vara på det, det kanske kan öppna nya dörrar för er, precis som det gör för mig.
Dimma.
Har bara vandrat runt med en konstig känsla hela dagen. Som i en dimma. Har liksom inte tagit mig för någonting.
Satte mig och gjorde alla viktiga samtal. Alla var väldigt hjälpsamma.,sen blev det ett bad innan jag körde in till stan för att gå till begravningsbyrån. Märkligt att det är helt gratis att födas, men svindyrt att dö.
Sen blev det lunch och en promenix på stan. Sonen ringde och frågade om han fick följa med en kompis hem, och det fick han och dottern har varit ute och lekt och kom precis in. Kanske ska börja göra lite mat.
Dottern måste i ett bad i kväll innan hon ska sova. jag borde oxå gå och lägga mig tidigt för i morgon blir en tuff dag. Ska upp på sjukhuset och hämta pappas saker och sedan ska jag upp i hans lägenhet och börja röja.
Tack gode någon att Sara-johanna följer med.
Satte mig och gjorde alla viktiga samtal. Alla var väldigt hjälpsamma.,sen blev det ett bad innan jag körde in till stan för att gå till begravningsbyrån. Märkligt att det är helt gratis att födas, men svindyrt att dö.
Sen blev det lunch och en promenix på stan. Sonen ringde och frågade om han fick följa med en kompis hem, och det fick han och dottern har varit ute och lekt och kom precis in. Kanske ska börja göra lite mat.
Dottern måste i ett bad i kväll innan hon ska sova. jag borde oxå gå och lägga mig tidigt för i morgon blir en tuff dag. Ska upp på sjukhuset och hämta pappas saker och sedan ska jag upp i hans lägenhet och börja röja.
Tack gode någon att Sara-johanna följer med.
Föräldralös.
Idag gick min pappa bort.Jag känner helt spontant att jag är väldigt glad och tacksam för att jag har hunnit bilda mig en egen familj, innan min försvann helt.
Jag var nere och hälsade på pappa förra onsdagen, vilket jag är väldigt glad över idag.
När jag lämnade sjukhuset så gjorde jag det med ett leende på läpparna. Inte för att jag tyckte det var skönt att komma där i från, utan för att det känts så bra. Det var som om jag fått en glimt av min gamla pappa, så som jag kommer ihåg honom från innan han blev sjuk. Jag har ett jättefint minne av mitt sista möte med min pappa och det är jag så glad över, samtidigt som det gör det här så mycket svårare.
Jag satt på skolan och gjorde ett grupparbete när de ringer och säger att det ska vara ett vårdplaneringsmöte i morgon kl 13.30. Vad bra, jag ville ju vara med, och det betyder att de tänkte skriva ut honom.
Sen ringer de en 45 minuter senare och säger att han gått bort. det kändes så overkligt. det var ju inte så det skulle gå. Han skulle ju få komma hem. Eller är det det han har gjort nu?
Tydligen hade han fått någon sorts krampanfall som han inte hämtat dig från, och hjärtat hade väl inte orkat.
Läkaren lät också väldigt förvånad. Han hade inte haft några kramper innan.
Nu blir det obduktion, och så får vi se om den ger oss några svar.
Jag vet inte om det är för att jag vill ha en "förklaring" eller något att bara hänga upp hela situationen på för att göra det mindre smärtsamt, men jag har allt sedan mamma gick bort trott att det finns en mening med allt, även om jag inte ser den nu, eller kanske aldrig.
Han kanske bara var "färdig" med det här livet. han kanske var nöjd. Jag vill gärna tro det.
Vi hade ett fint möte i onsdags och nu visste han att han skulle komma hem, det kanske räckte. Han var nöjd och glad.
Jag tror inte på gud och jag har ingen aning om vad jag ska tro om vad som händer efter det här livet, men jag hoppas att han har fått träffa min mamma igen, på något sätt.
Tack för allt pappa, för att du har lärt mig så många bra och vettiga saker genom åren. Du har en stor del i vem jag är idag, och jag är nöjd och jag hoppas att du också var det.
Jag var nere och hälsade på pappa förra onsdagen, vilket jag är väldigt glad över idag.
När jag lämnade sjukhuset så gjorde jag det med ett leende på läpparna. Inte för att jag tyckte det var skönt att komma där i från, utan för att det känts så bra. Det var som om jag fått en glimt av min gamla pappa, så som jag kommer ihåg honom från innan han blev sjuk. Jag har ett jättefint minne av mitt sista möte med min pappa och det är jag så glad över, samtidigt som det gör det här så mycket svårare.
Jag satt på skolan och gjorde ett grupparbete när de ringer och säger att det ska vara ett vårdplaneringsmöte i morgon kl 13.30. Vad bra, jag ville ju vara med, och det betyder att de tänkte skriva ut honom.
Sen ringer de en 45 minuter senare och säger att han gått bort. det kändes så overkligt. det var ju inte så det skulle gå. Han skulle ju få komma hem. Eller är det det han har gjort nu?
Tydligen hade han fått någon sorts krampanfall som han inte hämtat dig från, och hjärtat hade väl inte orkat.
Läkaren lät också väldigt förvånad. Han hade inte haft några kramper innan.
Nu blir det obduktion, och så får vi se om den ger oss några svar.
Jag vet inte om det är för att jag vill ha en "förklaring" eller något att bara hänga upp hela situationen på för att göra det mindre smärtsamt, men jag har allt sedan mamma gick bort trott att det finns en mening med allt, även om jag inte ser den nu, eller kanske aldrig.
Han kanske bara var "färdig" med det här livet. han kanske var nöjd. Jag vill gärna tro det.
Vi hade ett fint möte i onsdags och nu visste han att han skulle komma hem, det kanske räckte. Han var nöjd och glad.
Jag tror inte på gud och jag har ingen aning om vad jag ska tro om vad som händer efter det här livet, men jag hoppas att han har fått träffa min mamma igen, på något sätt.
Tack för allt pappa, för att du har lärt mig så många bra och vettiga saker genom åren. Du har en stor del i vem jag är idag, och jag är nöjd och jag hoppas att du också var det.
