trekatter

Så var det onsdagskväll, snart helg.
När vi var på middag hos våra vänner i lördags fick vi veta att mannen i det huset ska till Tyskland.
Ett styck penisförlängare skall inhandlas. Jag trodde bara han skulle åka runt och se om det fanns några sådana att inhandla, men den var redan utsedd via nätet.
Så i mitt oförstånd tyckte jag att min man kunde ju följa med, som sällskap.
När jag sedan började tänka efter tyckte jag inte att detta var en så bra ide.
De flyger ner till södra delen av Tyskland och ska , om allt går enligt planen köra förlängaren hem.
Tyskland, autobahn, fri fart, oprövad förlängare med massa vrooom i och män i 30+ åldern med fruar och barn hemma. Jag och min stora trut!
I morgon bär det i alla fall av och när de kommer hem vet ingen, och inte heller i vilket skick.

God kväll, kära läsare.
Idag var planen att jag skulle ta med mig barnen och åka till affären för att handla.
Uppe för sent igår, steg upp kl 05 i morse och haft en riktig måndag på jobb.
Åka och handla med två barn var inte vad jag kände för, så jag sket i det.
I stället fick barnen lite fika när vi kom hem (jag var hungrig). Sen fick de gå över till grannen ett tag. För att överhuvudtaget få hem barnen igen fick jag bjuda in grannen på fika. Efter det blev det lite lek, och sedan lite film.
Som den heltidsjobbande mamma/ husfru jag är så stod middagen på bordet när mannen klev in genom dörren.
Efter middagen var avklarad tyckte jag att jag kunde behöva lite egentid, som det så fint heter.
Jag åkte till närmsta stormarknad. Där gick jag sedan och botaniserade bland rengöringsmedel och tubsockor till extrapris. Oj, titta! 3 st multivitamin för 25 kr och där har de 5 st risifrutti för 30 kr. Jag var lycklig.
Det tråkigaste med denna affär är att de har inte fattat vad själ(v)scanning är. Jag är tvungen att lasta upp alla varorna på bandet och sedan packa ner dem i påsar, medans jag har en äldre herre bakom mig som stinker svett och väntar otåligt på att jag ska bli färdig, så att han kan packa ner sina varor.
Inte idag. Idag åkte jag nämligen så sent att gamla farbröder som stinker svett sitter hemma i soffan med sin förlegade gumma. Väldigt få skrikande barn också, och de som var där (1) kunde jag bara le åt.
I fortsättningen ska jag inte åka till affären före kl halv åtta på kvällen. Underbart nöje för en sliten mamma.

Jag har nog städat för mycket under de föregående dagarna, för i dag kunde jag inte komma på ett smack att göra.
Jag gick bara runt, och fick ingenting gjort. Jag kunde naturligtvis satt igång att göra en massa saker, men nej.
Mannen var på ovanvåningen och målade taken i barnens rum en gång till. Sedan städade han så att han kan börja tapetsera. Jag gjorde ingenting.
Igår var det klädparty. Det gjorde mig 2000 kr fattigare. Jag var dock inte den ende som blev lite fattigare.
Efter det åkte jag med min kompis hem till henne, där min man hade förskansrat sig med våra barn.
Det blev kyckling och pasta till middag. Det skulle inte min lilla dotter ha, vilket hon bestämde sig att tala om för hela grannskapet. Till slut lyckades mannen få henne att komma och äta. Då var alla andra redan färdiga.
Sen satt vi där till klockan var elva innan vi körde hem. Dottern hade somnat i soffan en halvtimme innan, men sonen var vaken. Dottern var alltså ganska övertrött, vilket visade sig senare på natten. Hon skrek och hade sig. Hon skulle inte ha sitt täcke, och sen skulle hon. Sen tar vi för säkerhetsskull samma visa en gång till, fast med kudden som huvudrollsinnehavare.
De små änglarna sov till kvart i tio i dag.
De har hållt sig rätt lugna och fina under dagen. Efter badet var det som om någon tryckt på on-knappen.
Det resulterade en kvart senare i att dotterns säng gick sönder.
Jag gick halvt förtvivlad in till mannen, som låg i ett bad och frågade vad vi skulle göra nu. Ramen som bottenplattan är fastsatt i var knäckt.
En halva av mig jublade när han tittade på mig som om jag vore en dum ko. -Jag fixar det. Du har en händig man.
Den andra halvan av mig skrek fan. Jag vill shoppa!!. Även om det är en ny säng till min son.
Dottern får hans gamla.
Jag får väl vänta tills han fyller år då. Det lustiga var att jag hade suttit och kollat sängar på nätet idag.
Ödets ironi, eller nått.

Min misstro gentemot människor i allmänhet  kanske börjar bli lite för stor.
Senast i går blev jag riktigt mörkrädd.
Jag gick in på en av de mest uppdaterade bloggarna.
Tjejen som har bloggen uppger att hon har ca 14000 läsare varje dag.
Hennes svenska var under all kritik, och det var bara ytligt svammel.
Ingen humor och liksom ..... ingenting. Bara tomt svammel, och en massa bilder på
henne själv. Detta tycker tydligen i alla fall ca 14000 svenskar är intressant att läsa, varje dag.
Dassklotter är mer upphetsande!

Vad jag ville komma till var att min vän från Norje tyckte jag skulle lägga in lite bilder på
barnen och andra familjemedlemmar.
Jag har ju hållt min blogg väldigt anonym, så jag vet inte.
Anledningen till att jag inte har namngett min familj, eller mina vänner är i grund och botten för att jag inte litar på människor.
Den misstron grundades väl under min skolgång.
Jag växte upp i en liten by på landet. Gick i skola i ett litet sammhälle, och där fanns tydligen vissa regler som jag inte följde.
Om du inte bor, ser ut, klär dig och inte har föräldrar som är som alla andra, då ska du hackas på.
Jag bodde inte som alla andra. Vårt hus hade inte toalett innomhus eller dusch. Vi hade inte vatten vinterhalvåret, om vi inte hämtade det i brunnen. Vi hade ingen värme i köket om vi inte eldade i vedspisen.
Jag trivdes i vårt hus, och tänkte inte så mycket på att det var så annorlunda. Jag var ju van.
Jag gick inte omkring i de nyaste märkesjeansen. Det fanns inte pengar till det, och jag brydde mig inte så värst mycket. Mina föräldrar var kanske lite äldre än mina klasskamraters, men det var inget jag funderade över.
De klädde sig inte som andra föräldrar. I alla fall inte min mamma, som var totalt ointresserad av sådant.
Dessutom var de högutbildade akademiker och jobbade som journalister.
Dessutom var de alkoholister, inget som jag tänkte på.
Det var mitt hem, mina kläder och mina föräldrar. Att det var något konstigt eller avvikande med något av det var inget som jag tänkte på, förrän människor runt omkring mig gjorde mig uppmärksam på det på ett väldigt obehagligt sätt.
Därför tycker jag idag att det känns rätt skönt att kunna sitta här och skriva, och vara totalt anonym.
Dessutom gjorde min pappa precis samma sak. Han hade ett kåseri en gång i veckan i tidningen.
Naturligtvis figurerade jag och min mamma ganska flitigt i detta kåseri. Jag var alltid omnämnd som Knyttet och min mamma som Qvinnan. Sen att alla visste vilka vi var ändå märkte jag aldrig av.
I en liten stad blir det så. Alla känner apan, och apan känner ingen.
Dessutom körde stadsbussarna runt med en bild på min pappa och texten Roligast i Småland.
Jag tror jag håller min standard lite lägre. Det blir svårt att leva upp till pappas berömelse.
Han hade dessutom lite mer än två trogna läsare, vilket väl är ungefär vad jag har.
Så med andra ord, jag får fundera lite till på det där med att komma ur garderoben.

Jag fick faktiskt en hel del gjort igår.
Tvättade av dörrar, tog alla golven, tvättade överdragen till soffkuddarna mm.
Det var inte förrän på kvällen jag han byta lite gardiner. Köket och vardagsrummet är klara.
Badrummet fick sig en avputsning också.
I dag är det jobb, och dagis för barnen.
Jag tjatade mig blå i huvudet igår på barnen at de skulle städa sitt rum.
Av någon märklig anledning är det mycket roligare att hjälpa mig med min städning.
Jag vill inte ha hjälp!
Tillslut åkte pappåsen fram, och jag började plocka ner allt som låg på golvet.
Det blev ett väldigt tjutande. Sen blev det städat. Konstigt att det måste gå så långt.
Fortsätter det så här så har de så småningom inga leksaker kvar att behöva städa undan.

God morgon.
Har ett litet dilemma.
Jag måste ta ner mina julgardiner innan lördag. Har inte bestämt mig för om jag orkar göra det idag.
Men i morgon är det förhoppningsvis jobb igen, och då blir det inte.
Kom just på att jag har en miljon saker som måste göras idag. Jobbigt.
Fast jag behöver ha lite stress för att komma igång och göra något.
Jag slängde mina vissnade julblommor för ett par dagar sedan. Bara det är ett framsteg. Jag har alltid haft väldigt svårt att göra mig av med julen. Måste nog dammsuga också. Dammtorka? Kanske.
Igår var svärfar här med en garderobsinredning. För mig var det bara en massa stolpar och annat, men det blir nog bra när det kommer på plats.
Usch, vilka i-lands problem.  En familj någon annanstans hade varit glada om de haft ett hem att sätta julgardiner i. Eller ett golv som gick att dammsuga, fast de hade nog inte vetat vad en dammsugare var för något.

Jag har hittat ett jobb, som låter väldigt intressant. Jag tänkte jag skulle söka det i alla fall.
Till mardröm nr 3. Jag måste skriva ett cv. Vad fan står cv för? C.et kan jag lista ut, men v?
Nej, måste få något gjort, något vettigt, som att ta min kaffekopp, gå ut på trappan och röka en cigg.

Så, jag klarade mig inte riktigt.
Magen började krångla i går, men nu känns det bra igen.
Magknipsattacker och mer eller mindre bara vatten som kommer ur en. Roligare kan jag ha.
Allt kom den "bättre" vägen i alla fall.
Min svärmor har också legat, fast varit värre däran än jag, maginfluensa på dagis, så inte konstigt att man åkte på det. Jag jobbade hela kvällen med det igår, så frågan är hur många som blivit smittade på jobb av mig.
Jag trodde inte att det var maginfluensa förrän jag hörde att min svärmor var sjuk. Vi var på middag där i söndags.
Så halva dagen idag har jag legat på soffan, och andra halvan känt mig hyfsat pigg.
Får inte lämna barnen på dagis när någon i familjen får maginfluensa, så de blir hemma i morgon med.
48 timmar ska de vara hemma efter att jag blivit frisk. Annars hade jag nog jobbat i morgon.
Fördel, jag får en dag hemma när jag är frisk och kan orka göra något. Har vatit lite dåligt med det idag.
Tackar någon högre makt för att min dotter har upptäckt tv-n och filmens värld. Ibland är det underbart att bara kunna sätta dem där, framför dumburken ett tag.
Tyvärr har min son kommit på det där tricket.
Mamma, kan inte vi få se en film? Så kan du få lite lugn och ro.
Han är inte dum, min son.
Annars har det varit helt ok att jobba kväll, de två dagar jag gjort det.
Igår var lagom roligt, men det hade mer med vad vi fick göra än något annat.
De tunga katalogerna vi kör för tillfället gör att vi är tre istället för två på varje maskin. Nu skulle vi dessutom lägga på ett hänglås med två nycklar, för hand. En man till. Körningen fungerade inte alls, och produktionssiffrorna blev därefter.
Svärfar var hemma hos oss igår när jag jobbade.
Mannen skulle hjälpa honom med hans släp. Lamporna lyste inte som de skulle, och mannen hade ett kopplingsschema. Så mannen går ut och fixar medans farfar passar barnen.
De åt lite rester från middagen och farfar skickar in barnen i badrummet för att tvätta sig.
Han har ingen aning om att det tar inte mer än en halv minut att tvätta sig, och att har barnen inte kommit efter en, då är det fara å färde.
Sonen kommer utspringandes efter ett tag och säger till farfar att han nog får komma och titta på vad dottern ställt till med. Hon hade proppat handfatet fullt med kläder och satt på kranen. Hon skulle väl vara snäll och hjälpa mamma med handtvätten!? Så när mannen kommer in så står farfar och skäller ut de små änglarna precis på samma sätt som min man. Moppen viste han var den fanns. Jag tyckte det var lite synd att jag inte kunde ha fått vara med, fast på lite avstånd.

Hej igen. Nu är jag här, så ni kan sluta gnälla och undra.

Mannen jobbade i lördags, jag var hemma med barnen. Jag kände mig verkligen som
en barnpasserska, för de här vilddjuren var inte mina barn.
Jag vaknade på halvt fel sida, men tänkte att det nog skulle gå över om jag ansträngde mig lite.
Så, tänkt och gjort (eller?) Jag stoppade barnen i ett bad efter frukosten. Jag tänkte vi kunde ju åka och hälsa på mannen på jobb. Barnen brukar tycka att det är roligt. Åka lite truck, och kanske få en glass.
Redan i badet gick det snett. Stor sjö på golvet. Naturligtvis lillasysters fel, om man frågar sonen.
Det blev tvättning under protester. När min son inte får som han vill, är det alltid någon annan som ska lida med honom. Den här gången var det min tur tyckte han, jag var ju boven som sa att de skulle stiga upp.
Han försöker med andra ord få mig att se ut som om jag hade badat med kläderna på.
Inte så populärt hos en redan ganska lätt irriterad mamma.
Plockar ni upp Legot som ligger på golvet, (som jag bett er göra i tre dagar) så kan vi åka och hälsa på pappa.
JA!, skreks det i kör. Bra, jag fick tillbaka känslan av snäll mamma igen.
Det hände allt annat på rummet än legoplockning. Det rasslar rätt så bra när man slänger legobitar i en plastlåda, och det var oroväckand tyst. Det kom ett annat ljud istället. Ljudet av en massa böcker som åker i golvet.
Det är nämligen dotterns nya hobby. boknedrivning. Jag tror jag plockade upp böckerna två gånger den förmiddagen. Efter en timme började jag känna mig något tjatig och inte så lite frustrerad.
Det hade kanske kommit 20 av 1000 legobitar i backen.
Rätt som det är kommer dottern ut till mig i köket. Hon gråter och gnäller. Hon håller upp foten och tycker att jag ska blåsa och pussa.
Trampade du på en legobit? Ja. Jag kan inte frambringa minsta lilla känsla av empati eller lust att blåsa och pussa. Hade ni plockat upp legot som jag bett er, så hade du inte haft ont i foten nu, blev svaret.
Hon tittar på mig som att det var väl en självklarhet, varför berättade jag detta? Sen gick hon med en liten fnysning.
En fnysning som jag hade kunnat tänka mig att en tonåring hade kunnat ge mig, men inte en tvååring.
Det eskalerade till att jag hotade med att vi inte skulle åka och hälsa på pappa om de inte satte fart.
Hjälpte det? Det hjälpte ca 20 bitar till att hitta till lådan. Jag fick nog. Jag städade upp legot. Under de 5 minuter det tog mig att göra det skrek ungarna att de ville städa, det hade nämligen gått upp ett ljus.
Det skulle inte bli någon utflykt! Jämmer och elände. Sen satte jag undan backen. Mer skrik.
Skriket gick över och efter en halvtimmes tjat om att få rita, leka med lera och en massa annat som jag sa nej till kom sonen på att han skulle bygga tågbana.
Under tiden hade tröttheten belägrat mig, men nu vaknade jag. Om de inte bryr sig om att vi inte åker, så åker vi.
De såg smått förvånade ut. Humöret var tyvärr redan förstört för mig.
När vi åkte tillbaka hem så hade jag en liten ide om att köpa Mc Donalds med oss hem.
Mat kanske kunde få mig på bättre humör. Men jag struntade i det och körde hem. Det blev varma mackor.
Helt plötsligt kom dottern på att hon minsan inte åt ost, så den och skinkan som satt fast i osten for över hela köket
Tycker inte om det, sa hon. Mamma tycker inte heller om det, sa jag och syftade på hennes matkrig.
När mannen kom hem blev det ännu värre. Jag var helt plötsligt väldigt glad att jag skulle jobba idag.

Så jag har jobbat idag. Det var inte roligt. Stressigt och tungt. Fördelen är att kataloger inte tjafsar emot.
Efter jobb var det raka vägen hem till svärföräldrarna. Middag. Lammstek.
Jag hade ätit två frukostbullar på hela dagen, och var hungrig.
Jag trode det skulle vara mat vid fyratiden. Det blev halv sex. Jag fick en skål fil med musli och en halv ölkorv.
Nej jag åt det inte tillsammans.
Maten, när den väl kom på bordet var väldigt god.
Efteråt var det kaffe (Åh vad jag behövde det) och glass.
Sen sätter vi oss vid tv-n. Jag får en kopp kaffe till, som min dotter råkar spilla ut.
Ja visst, sånt händer. Men det får inte hända om det ligger en vit tjock ullmatta på golvet.
Tur att man har blöjbarn och därmed våtservetter. Märkligt, men de tar hand om det mesta.
Jag vill inte veta vad som finns i dem, men det kan inte vara nyttigt att få det på huden, och det torkar man sina barn i rumpan med.

Vad vore mitt liv utan musik?
Svaret är att då hade mina öron inte fått höra något annat än pladder från två barn som älskar att höra sina egna röster, maskinbuller på jobb och en mans pladder om allt oväsentligt som att de har hittat ett sätt att täppa till svarta hål i rymden till att vår ekonomi inte går ihop.
Som tur är så kan jag bara sätta på stereon med en av mina skivor i, och alla försvinner.
Nu har jag köpt två nya skivor som var riktigt bra.
Kelly Clarkson kan rekomenderas för de som gillar den typen av musik.
För oss lite hårdare typer kan jag varmt rekomendera Sebastian Bach.
Mina män är inte förtjusta, men min dotter hoppar och headbangar jättefint.
Det kommer att gå bra för henne. Min son är jag lite orolig över. Han går gärna och sänker volymen.
Jag fattar inte?! Var gick det snett? När han var liten var Twisted sisters det bästa han visste.
Nu är det städning på barnens rum. Var ända gång får jag hota med den förskräckliga svarta sopsäcken.
Jag har hört att det ska vara bra för barn att titta i böcker, och senare i livet eventuellt även läsa en och annan.
Min dotter har inte rigtigt greppat det där. Hon tror att det bara är något som ska rivas ut från bokhyllan.
Sen kan vi blanda det med en låda smålego. Det låter ju så roligt när det trillar på golvet.
Konstigt nog tycker hon inte det låter lika roligt när legobitarna ska tillbaka i backen.
Det tar ju mycket längre tid och borde alltså låta mer. Aj fan , logik!

Varför tar det 45 minuter för min son att äta lite spagetti och köttfärssås?
Varför är min lilla dotter en terrorist med väldigt mycket vilja?
Varför gör min son precis tvärtemot  vad jag säger?
De kan driva mig till vansinne och komma undan med ursäkten, jag är bara ett barn.
Kan jag göra massa dumheter och komma undan med en liknande ursäkt?
Jag är bara vuxen.
Nej, när vi vuxna gör dumheter åker vi in bakom galler.
Gör vi misstag så är det helt enkelt den männskliga faktorn.

Igår satt jag snällt och väntade på att sonen skulle äta upp sin mat.
Han drack lite vatten och såg ut som om han tänkte testa hur mamma reagerar om han sprutar vattnet på henne.
Jag sa till honom att det skulle bli sängen direkt om han försökte sig på något sådant.
Då tar han glaset och börjar sakta tippa det. Det kanske inte mamma blir så arg över.
Bara lite.
Jag hinner varna honom två gånger innan de första dropparna trillar på bordet.
Det blir inte mycket mer än så innan sonen fattar att mamma menar allvar.
Han åkte i säng, och verkar nästan förvånad över detta.
Sen blev han helt hysterisk. Mamma tänkte verkligen inte låta honom komma upp.
Jag gick och lät mannen ta över.
Sonen skrek och grät. Han skrek så han började hosta och hostade så han kräktes upp snoret han dragit ner i halsen.
Hade en vuxen burit sig åt på detta sätt hade det blivit på med tvångströja och raka vägen till psyket, om det hade funnits någon plats ledig vill säga.
Men min son är ju bara ett barn.
 Det slutade med att han fick komma upp och ta ett bad med mig och sedan gå och lägga sig.
Mest för att han behövde ett bad.

Idag satte jag dem framför katt och mus. Tom och Jerry. Jag fick lite mer än en timme för mig själv
i köket. Tackar vi för.
Sonen var på konsert med dagis i dag. Han berättade att där fanns utomjordingar. De hade antenner på huvudet och mellan antennerna satt det en ballong. Den använde de när de skulle förflytta sig.
Dessutom bodde de i Danmark. Att utomjordingarna kommer från Danmark var väl ingen hemlighet.
Så nu börjar jag undra om färjorna mellan våra länder diskrimminerar utomjordingar,
eftersom de stackarna måste  utveckla ballonger på huvudet att förflytta sig med.

Varför är det så svårt att komma i säng på kvällen?
Hur trött jag än är, så är det ändå en miljon saker som ska göras innan jag kommer i säng.
Barnen ska nattas, jag ska duscha, mannen ska ha sex , katten ha mat och tvätten vikas.
Konstigt att jag är trött. Därför har det inte blivit så mycket skrivande heller.
Dessutom jobbade mannen i lördags och jag i söndags.
Kommer att bli en dryg vecka.
Våra nya arbetstider började gälla i dag. Så mannen kom hem vid 19, åt och gick upp och målade.
 Det tog en timme, sen kom han ner och badade med barnen. Nu sover de små änglarna, nästan. Mannen står brevid och försöker prata ekonomi. Jag hatar ekonomi. Det är pisstråkigt. Särskilt min egen, för den är aldrig så bra som jag vill. Nu börjar jag jobba skift igen, så det ger lite mer. Jag hade velat ha ett välbetalt jobb, som jag tyckte var lite atimulerande och roligt. Utan att behöva sitta i skolbänken 4 år till.
Utopi, jag vet. Men drömma kan man väl? Bara lite lagom med pengar, så vi kunde renovera färdigt.
Undra vad min käre make skulle hitta på då?

Har en känsla av att min son håller på att bli förkyld igen. Jag har inte lust att vara hemma med sjuka barn igen.
Vill inte! Vill få en hel lön för en gångs skull. Undrar om det är jobb nästa helg med? Är  det det så kommer jag antagligen vara så dum att jag jobbar.
Nu ska jag gå och ta min kvällscigg och sedan gå och lägga mig. God natt
Glömde berätta att jag köpt andra delen av Stieg Larsson. Jag vågar inte öppna den. Det får bli när jag är pensionär eller något liknande.

Okej, jag vet. Jag fick en bok i händerna.
Jag och min vän från Norge satt ett par dagar innan jul och diskuterade böcker.
Jag läser inte deckare. Jag försökte mig på det en gång, och fick tag på helt fel författare.
Det hände absolut ingenting. Någon blev mördad, men det var så utbroderat att själva mordet liksom försvann i allt svammel om vilken färg gardinerna hade i rummet som mordet begåtts i. Ni fattar.
Ungefär lika segt som början av Sagan om ringen, som jag bara orkade läsa de 50 första sidorna av.
Tyvärr råkade de göra en tv film av denna deckare, och ta mig fan om inte den var lika seg.
Stängde av efter 15 minuter. Min vännina tyckte nog att jag behövde lite spänning i mitt liv, så hon lovade att återkomma. Det gjorde hon. Jag fick 4 deckare i julklapp. Den första jag läste var en debut av en norrman. Tyvärr glömt namnet, och boken är utlånad. Ingen tegelsten, men väldigt bra och lättläst.
Sen gav jag mig på Stieg Larsson. Jag bar mig åt precis som min man när han får en bok i händerna. Han ignorerar allt och alla. Därför köper jag inga böcker till honom, för jag tycker att det är så fruktansvärt tråkigt.
Nu gjorde jag lika bra ifrån mig, och gissa om jag fick äta upp det. Eftersom han är av det mannliga könet, min man, så kommer jag att få äta upp det i ca 3 år framöver. Snart kommer jag väl att låta som en idisslare också. MU!

I helgen hade vi besök av av vår ståtlige afrikanse vän.
Han skulle hjälpa mannen att sätta väv i taket på ovanvåningen.
Det blev inget med det. Första penseldraget med lim, och han sträcker ryggen.
Jag som trodde afrikaner var ett uttåligt och segt folk. Fast de är de kanske inte utan doping.
Nu kom jag in på ett ämne som kallas sport, som jag ger fullkomligt fan i, så vi byter.

Barn. Detta outtömmliga ämne.
Mina små änglar höll på att hamna som ett par rembrants på väggen i går. I alla fall den äldsta ängeln.
Det började innan vi ens hade kommit innanför ytterdörren, men ut genom bildörren. Det var det som var problemet. Du förstå, har man kommit ut genom bildörren så kan man stänga den.
Det gjorde dottern. Du ser nu framför dig en liten hand i kläm, eller? Jag önskar. (nästan)
Hon stängde först sin egen dörr, sen var hon vänlig nog att stänga broderns dörr också.
Det skulle hon inte gjort. Han blev ilsken som ett bi och började kasta sten efter henne.
Mina arga reaktioner ignorerades totalt, och han fortsatte. Jag fick tag i honom , bar honom upp för trappan och in.
Han fick gå till sitt rum.
Sen fortsätter han i samma stil, hela dagen.
Han försöker ha sönder en av mina julgranskulor genom att kasta den i golvet ett par gånger.
Han blev smått frustrerad över livslängden på plastkulor. Det kanske funkar om man slår den mot en annan kula?
Aj fan, påkommen. Senare sitter hans lillasyster snällt på golvet vid hans stol och leker.
Hon är snäll och tyst och roar sig själv, sånt mammor uppskattar. Det gjorde dock inte hennes bror. Han fotar till henne i ryggen. Jag tittar på honom, och säger antagligen något lagom lämpligt och pedagogiskt.
Jag tycker att då borde han lägga av. Han är påkommen med att göra något han inte ska, och jag har ögonen på honom, det vet han. Han gör om precis samma sak en gång till, och tittar sedan upp på mig. Jag kastar honom i sängen och skäller på honom.
Logik, när införs det i hjärnan på barn? Måste man beställa tid hos myndigheterna för att få det inopererat på något hemligt datachips?
Kan man få lite extra minne till dem då också? Jag börjar nämligen tro att min son delar minne med guldfisken vi inte har.
Resten av kvällen spenderade jag med att kategoriskt säga nej. Vad han än ville, så var det nej.
Varför det?, frågar han då. Ja, varför det? Bestraffning funkar nog inte så bra på en guldfisk, så varför anstränga sig?
Nåja, idag var en annan dag, som dessutom var väldigt mycket bättre.

En perfekt kväll. Mannen och barnen är i säng, jag är nyduchad, kaffet är varmt och klockan är inte
 alldelles för mycket. Kan det bli bättre?
Ja det kan det naturligtvis. Jag kunde ha tänt en brasa och jag kunde sluppit gå upp runt fem i morgon
på morgonen.
Jag har å andra sidan ett jobb att gå till, vilket jag är tacksam för. Ska bara försöka hitta ett annat.
Det var inte roligare på jobb idag än igår. Inte för att jag hade några föreställningar om att det skulle vara det heller.
Jag hade små planer på att sätta igång en maskin tvätt och sedan lägga mig på soffan när jag kom hem.
Dessa planer grusade dock en av våra vänner. Hade precis hämtat barnen på dagis när mobilen ringer. Hej, är ni hemma? Ja, om fem minuter. Tänkte titta över på en kopp kaffe. Kaffet inkluderade även middag idag.
Vännen var helt nöjd med detta. Så vid åtta tiden åkte han och mannen  hoppade i badet med barnen.
Jag packade deras ryggsäck med kläder och annat som ska med till dagis imorgon.
Men det jag ville gnälla om idag var vädret. Nu kommer snön. Inte fina stora flingor, utan med små, hårda flingor.
Dessutom tillsmmans med en massa vind. Det är iskallt ute. Typ -2 grader som med vindens hjälp känns som
-15 grader. Ska jag ha snö, vilket jag ska, så ska den komma vid jul, vara stora flingor som sakta singlar ner och lägger sig som ett duntäcke över de bruna leriga åkrarna.
Nu kan den ge fan i att komma, för nu vill jag inte få några julkänslor.
Så nu har jag fått gnälla av mig lite idag med. Nu kan jag sova gott, om inte vinden håller mig vaken förstås.

Det var dax att ta sig i kragen i går och försöka få barnen och sig själv i säng. I tid.
Idag började helvetet. Jobb. Upp klockan 04.50.  Göra sig i ordning, ta upp barnen, linda in dem i fleecfiltar och sätta dem i bilen. Köra till dagis och sedan till jobb. Det var tungt redan igår, i morse var det värre.
Det är helt enkelt inte kul. Speciellt inte efter att jag varit hemma i tre och en halv vecka.
Dagen gick rellativt fort ändå. Kom hem och la mig på soffan ett tag. Det gjorde mannen också.
Jag har bajsat, säger dottern. Vem får ta sin vackra kropp från soffan?
Sen går jag ut i köket, byter kaffet i kaffekoppen och svär över mannen som bestämde att vi skulle äta Lasagn, men inte tog köttfärsen från frysen. Ner med färsen i hett vatten och gjorde ostsåsen under tiden.
D A D skrålar Sleeping my day away på stereon. Stämmer väldigt bra på männen i mitt liv. Båda låg på soffan och snarkade. Efter ostsåsen gjorde jag ett tappert försök att väcka sonen utan att tappa humöret. Han ska nämligen inte sova middag. Det blir bara bråk när han ska sova på kvällen då.
Han skrek, sparkade och bad mig flyga och fara. Till slut gick jag. Innan jag tappat behärskningen.
Mannen kom utsmygandes i köket och började lägga sig i min köttfärssås. Massa dumma ideer hade han. Majs, morötter.ananas. Nej, nej och nej. Till slut fick jag honom till att lägga ihop lasagnen. Då helt plötsligt var det för lite sås. Stay out of my kitchen!!!! Efter maten, som blev något sen, blev det bad. Sen var det läggdax.
Protest !!!!!! Jag vill inte, jag vill titta tv, ska inte sova i min säng, vill sova pappa, vill sova i er säng. Någon som känner igen det? Nu är det äntligen lugnt och barnen sover. Det gör snart jag med.

Vet att många tror och tycker att nu kan det bara bli bättre!
Jag tycker det är underbart med positiva människor, kanske för att jag är en sådan ärkepessimist.
För många är det säkert så att de haft ett jävla dåligt år, och det kan bara bli bättre.
Jag har det nog allt för bra, för jag inser att det kan bli förbaskat mycket sämre.
Jag hade tex en underbar nyårsafton i goda vänners lag.
Vår vän från halland och hennes små töser kom vid ett tiden.
Barnen var glada över att det kom kompisar som de kunde busa runt med.
Mamma och pappa hade nog inte varit så roliga på förmiddagen.
Jag gjorde parfait, och hackade kyckling och lövbiff som skulle stekas.
Pappa satt vid köksbordet och hackade grönsaker.
Vi hade nämligen tacosbuffe. Till efterrätt blev det Citronparfait med rostad kokos och hasselnötter.
Allt var väldigt gott och uppskattat.
Barnen sprang rundor, välte ut alla böckerna ur sonens bokhylla, spred lego över hela huset osv.
Jag hackade och stekte. Men med gott sällskap av vän och kaffe var det bara roligt.
Sen blev det lite städning.  Vid femtiden kom resten av gästerna.
Tillslut var vi 6 vuxna och 5 barn. Efter middagen var det röj för mig i köket. Jag fick hjälp och sällskap, så jag klagade inte. Männen satt kvar och diskuterade renovering. Sen Gick snacket över till jobb och allmänt trams.
Ett av fem barn hade stupat vid tolvslaget. Min dotter. Hon hade feber och var rätt trött och slö.
Sonen skulle med ut och smälla raketer. Pyjamas, overall och det viktigaste av allt, hörselskydd.
Det är vackert, men låter för mycket. Jag är böjd att hålla med. Jag höll mig på ovanvåningen med
ett av barnen, sonen kom när det blivit för mycket för honom utomhus.
Barnen kunde inte få nog. De stod glatt kvar efter att männen kommit in.
Dottern sov sig igenom alltihop. Det gjorde hon förra året också.
Konstigt nog kan jag inte låta bli att reta mig på grannarnas evinnerliga smällande.
De höll på hela kvällen, och långt efter 12-slaget. Jag blev mer och mer nervös för att deras förbannade smällande skulle väcka dottern, men hon sov.
Klockan 04 kom vi i säng. det hade varit en jättetrevlig kväll, och vi var jättenöjda.
Idag har det varit lite segt. Mest för att jag inte fick sova mer än till nio.
Barnen var oförskämt pigga. Hela dagen. Det blev frukost vid tolv. Barnen hade fått lite risifrutti innan.
Sen röjdes bordet i vardagsrummet, och köksbordet bars tillbaka till köket.
Lite ordning. Sen satt jag och vår vän och tittade i kokböcker. Hon ville ha lite av mina recept.
Bland annat på min tryffel med kanel och apelsin. Den har varit väldigt populär.
Vår vän från Halland åke hem vid fyratiden.
Sen gjorde mannen gryta på resterna från i går. Sen var det ner med barnen i ett bad.
Dottern slocknade i soffan vid åtta. Sonen skulle se färdigt Bilar. Nu är det läggdax för mig också, ska bara....