trekatter

God kväll kära läsare.
Jag ska nu berätta lite om min man, som ständigt lyckas chocka mig.
Tycker jag borde ha vant mig, men han hittar alltid nya vägar till att få mig förundrad.
När jag för ett par månader sedan upptäckte Tradera, så blev jag väldigt uppslukad av detta.
Barnen fick oxå väldigt mycket nya kläder, som jag tyckte att de behövde.
Till slut sa mannen till mig att han skulle stänga av min mail om jag inte tog det lite lugnt
 med mitt budande.
Nu i helgen var jag i sommar stugan med min vän från båten.
Kom på att jag kan ju faktiskt köpa lite nya gardiner på tradera, så nu är jag i gång igen.
Här om kvällen ringer min man mig innan jag ska åka till jobb.
Jag ser att du har blivit överbjuden på en auktion på tradera, säger han.
Han kan nämligen se vår mail på vår bärbara dator oxå, och den använder han för tillfället på jobb.
Jaha, svarade jag med viss skeppsis i rösten.
Jag såg att auktionen tar slut i kväll när du är på jobb, är det något du vill att jag ska hålla ögonen på eller?
Det var ju väldigt gulligt.
Han fick min inloggning och lösen.
Vad gör min man när jag kom hem kl 23 i går kväll?
Han sitter vid datorn och håller stenkoll på en auktion som håller på att ta slut.
Det är inte en av mina gardiner, nej nej.
Han snubblade över ett halvt kilo pärlor, som han tyckte vi kunde köpa till barnen.
Jag trodde inte mina ögon, eller öron.
Han måste ha suttit ett bra tag, för kommentarerna var något i stil med att, fan, vad mycket skit folk försöker sälja
och att det var ju väldigt mycket företag.
Det är bra älskling, fortsätt du, men ta det lite lugnt med ditt budande, annars kanske jag konfiskerar den bärbara.

Nog för att jag hört talas om folk som tar en klick glass i kaffet om de plötsligt en tidig morgon står utan mjölk.
Jag har inga problem med att köpa den iden. Det kan nog funka.
Men håll det till kaffet.
Igår fick jag den fina iden att jag skulle göra crêpes. Fylda med köttfärs,eftersom ingen mer än jag äter skaldjur i den här familjen.
Mannen smakade och tyckte likt mig att köttfärsen var för salt.
Ta cream fraichen i kylen då, sa jag.
Den använde jag i går, sa mannen.
Mjölken skulle jag ha till pannkakorna, så den kunde vi inte hälla i.
Vad göra?
Mannen öppnar frysen och börjar rota.
Har vi ingen vaniljglass, frågar han.
Det hade vi inte. Vi hade en med kolasmak.
Köttfärsen blev inte salt i alla fall, men smaken av gräddkola var inte heller så vidare god.
Vi åt våra crepes under tystnad. Dottern vägrade, medans sonen snällt åt upp sin.
Man lär så länge man lever.

Jag kunde ju inte låta bli att titta på de två semifinalerna i årets eurovision songcontest.
I tisdags var mer än hälften antingen kalkoner eller i alla fall riktigt dåliga.
I går var de flesta nummrena riktigt bra. Där var ett par falsksjungande saker, och ett par sömnpiller, men i övrigt hyfsat hög standard.
Jag fick inte med min stora favorit. Malta gick inte vidare.
Underbar sångröst på en tjej med attityd. Synd.

Jobbet har hållt på att knäcka mig totalt.
I alla fall vissa medarbetare.
Du kan inte gå runt i 4 år och tycka att det är ok att vara lat, för att du kommer undan med det, till att säga till mig att bli mer effektiv. Särskilt inte när nämda människa inte kommit ur sina blöjor när jag började jobba.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Jag har sökt in till en skola till hösten.
En folkhögskola. Allmän kurs med internationell inriktning. 2 år.
Ansökningsdatumet hade gått ut, men skolan rådde mig att skicka in en ansökan ändå.
Jag kan bara hålla tummarna.

Var uppe i halland hos min vän där. Bara över en dag, men det var väldigt trevligt.
Dessutom blev jag och barnen bjudna på julbord.
Mannen blev helt tyst i luren när jag ringde och berättade att vi skulle stanna och äta julbord.
Gott var det i alla fall.

Mannen har hunnit fylla år oxå.
Det blev en paviljong på altanen. En med sidor, så man kan sitta där även när det blåser eller regnar.
Av mig fick han en terrasvärmare i bordsmodell.
Av barnen fick han en cykelhjälm, som han hade önskat sig.

Hemma igen efter en helg i sommarhuset.
Kändes inte så jättelustigt att gå och jobba igår efter att varit hemma en och en halv vecka.
Det var jätteskönt i trädgården i går förmiddag innan jag åkte till jobb.
Fick växterna som jag beställt igår, så det blev lite plantering.
Hälften skulle med upp till sommarhuset. Som tur var så var det lökar, så de får ligga i kylen i två veckor.

Så var det sonens tur att bli sjuk.
Ingen feber, men en envis hosta.
Får se om dagis ringer och vill att vi ska hämta honom.
Jag håller alla tummar för att han inte får någon feber och att hostan lägger sig snabbt.
På torsdag ska de ha kalas för alla som fyllt år under terminen på dagis. Det vill han inte missa.
Jag har en tandläkartid i morgon, som jag inte tänker missa.
Mannen får stanna hemma i så fall.
Det kommer inte att bli populärt.

Sitter på verandan igen.
Frukosten avklarad. barnen tittar på bolibompa.
Fåglarna kvittrar och solen lyser.
Vi har två stora lindar framför vår veranda, som tvärr skuggar nästan hela dagen.
Vi har planer på att bygga ett trädeck på baksidan, men inte i år.
I år ska vi lägga om taket. Vi borde måla om huset oxå, men de gamla vanliga sakerna som tid och pengar kommer upp till ytan då.
I går kom det en bil på vår lilla grusväg. Den stannade en liten bit ifrån vår grind.
Det kom en gammal dam gåendes.
Det visade sig att hon hade jobbat som pigga på gården för längesedan.
Hon berättade massa roliga grejor om hur det hade varit här på den tiden.
Hon måste ha varit runt 80, för hon berättade om saker som var innan min pappa föddes.
Vi pratade lite om trädgården och jag berättade att vi hade hittat foton förra sommaren där man kunde se hur trädgården hade sett ut.
Hon berättade bland annat att det hade funnits väldigt mycket pioner här.
Här fanns ett stånd med pioner även när jag växte upp här.
Jag planterade en pion för två sommrar sedan, men var tvungen att flytta den förra året.
Inga blommor i år alltså.
Men det verkar som att den trivs, så jag skulle kanske sattsa på fler av dessa underbara blommor.
Mannen fattar fortfarande ingenting vad det gäller blommor och växter.
Jag ger upp med att försöka få honom att förstå, jag gör som jag själv vill.
Det är trots allt mitt hus. (Hoppas han inte läser detta)

Min man höll nästan på att ge mig en komplimang i går.
Jag kommer inte ihåg ordagrant, men han sa något om att jag blivit väldigt solbränd i ansiktet.
Han avslutar sedan med att säga, det får dig att se så härligt sliten ut.
Tack för den!
Han erkände sedan att han hade inte vågat säga så om vi inte varit gifta.
Nej, nu får jag nog ta och se till att mina barn får kläder på sig, så de kan gå ut.

Sitter just nu på verandan till mitt sommarhus.
Det är helt vindstilla, fåglarna kvittra, inga bilar så långt örat kan höra och jag börjar få svårt att se tangenterna.
Tyvärr har bonden som arrenderar våra åkrar plöjt upp den framför verandan, så jag har inga tranor som jag kan titta på.
Det känns lite konstigt att sitta och blogga samtidigt som jag kan höra göken nere i skogen.
I dag har jag klippt vår stora tomt på ca 4000kvm. Det tar sin tid. särskilt om man blir avbruten av två barn hela tiden.
Mannen tog röjsågen och klipte ner en stor del av den överjävliga spirean som försöker ta över trädgården.
Sen tog vi lite lunch och vila på det.
Efter att vi vilat gav vi oss av ner till sjön som ligger ca 800 m från huset.
Det hade fallit massa träd över stigen ner till vår brygga.
Mannen tog motorsågen och sågade lagom längder och jag släpade upp till bilen.
Dottern sov och sonen hjälpte till.
Sen tog vi lite fika på bryggan.
Hela dagen har varit helt underbar och varm.
Både jag och mannen känner oss rätt slutkörda.
Barnen har oxå somnat gott.
Mygg finns det redan ganska gott om, men efter den så kallade vintern är det väl inte så konstigt.
Nu ska jag oxå krypa ner i sängen.
Sov gott.

Min dag började på golvet.
Efter en natt med en ganska orolig och het dotter brevid mig,trillar jag ur sängen.
Jag skulle antagligen vända mig om, men efter att försökt undkomma kaminen brevid mig
genom att flytta längre och längre ut mot kanten, tog nu sängen slut.
Det är väl dax att gå upp då, tänkte jag.
Jag hade med flit låtit dotterns feber få ha sin gång under natten.
Febern gör ju faktiskt nytta oxå.

Vädret var inte på topp idag, vilket jag var glad över, eftersom jag inte hade kunnat vara ute ändå.
Det hindrar inte mig från att tänka trädgård och växter jag vill ha.
Jag tillhör den där otåliga sortens människor. Det funkar inte om man har trädgård.
Inte om du inte har väldigt gott om pengar vill säga.
Växter är dyrt.
Jag har botaniserat lite i djungeln av trädgårdssajter på nätet.
Farligt!
Det blev en beställning.
Väldigt mycket mindre än den var på mitt papper från början.
Mannen kommer ändå att gå i taket.
Han begriper inte varför jag envisas med att vilja sätta växter vid vårt sommarhus.
Typiskt män. För dem ska det bara vara gräsmatta. Enkelt att sköta.
Jag måste få ha lite växter där med. Så jag försöker hitta växter som man inte behöver pyssla om så mycket, och som kan tänka sig att leva i den jorden.
Inte helt lätt. Jag får prova mig fram.
Jag vet att mina rosor inte trivs, så jag får försöka hitta en sort som
går över fler växtzoner.
Stor drömmen är ett Pionträd. Men det får vänta tills jag har hittat den perfekta platsen, eftersom de inte vill bli flyttade.

Dottern lite bättre idag. Inte lika hostig, men nu kommer snuvan i stället.
Jag får hoppas febern ger med sig tills i morgon.

Blev väldigt glad när jag loggade in på min blogg idag.
För första gången en kommentar som inte är från en av mina vänner. Jättekul. Tack.

Dessa s-tans föräldrar som inte kan hålla sina barn hemma när de är sjuka.
En av dessa ovan nämnda kreatur har förstört familjens helg.
Dagis hade utflykt i onsdags. Föräldrar medbjudna, och en stor buss hade hyrts.
De skulle till en hembygdspark en halvtimmes körning bort.
Mannen hade tagit ledigt och var med.
Bakom mannen och dottern satt en liten kille, med mamma, som skulle ha varit hemma.
Han hostade oavbrutet. Likadan skällhosta som dottern brukar få.
Vem sätter i gång på natten med denna hostan? Dottern.
Då var mannen med barnen hos sin bror och svägerska på grillfest.

Meningen var att vi på torsdagen skulle åka på premiärtur till sommarhuset i Småland.
Nu bestämde vi oss för att vänta med att åka till Fredagen av olika anledingar.
På torsdagskvällen stod det ganska klart att så inte skulle bli fallet.
Mannen och sonen fick åka själva.
Dottern var jätteledsen, grät och skrek att hon ville följa med.
Det tog en halvtimme att lugna henne.
Jag fick muta henne med en Tom och Jerry film,kex och saft.

Själv var jag inte heller så glad. Jag hade oxå velat följa med.
Även om min dotter inte haft någon feber, så hade jag aldrig släppt iväg henne till dagis med den hosta hon har nu.
Hosta smittar.
Barn i 2-3 års åldern är dessutom inte så där väldigt bra på att hålla för munnen.

Den här dagen har bara precis försvunnit.
Vi har inte gjort ett dugg. Tittat på filmer, ätit lite och sovit.
Nu hoppas jag att hennes feber försvinner så att vi kan vara ute lite i morgon i alla fall.
Jag har lite saker jag vill göra i trädgården, när jag nu ändå är hemma.