trekatter

Jag har från och till längtat till detta ögonblick. Jag visste dock inte att det skulle ta mig 4.5 års pluggande för att komma hit. Det känns inte helt bra eller säkert, men nu är det gjort. JAG HAR SAGT UPP MIG!

Jag har varit anstäld på Ravn i 17 år eller något sådant, jag är inte så bra på matte.

När jag nu kom tillbaka i måndags så var det med ett tungt hjärta, för jag trodde inte jag skulle behöva gå tillbaka alls. Det jobbet sitter i ryggraden, helt otroligt så snabbt jag kom in i det igen. Det sitter dock inte i kroppen. fy vad jag var mör och hade ont överallt efter första dagen. Nu har det dock skett vissa förändringar på stället. Det har slagits ihop med det företag som ägde 30 % av Ravn innan. Det har bygts om, byggts till och en massa nya människor, och ny ledning. Det har blivit jätte frächt och snyggt i alla personalutrymmen. Två olika kaffeautomater med en massa olika valmöjligheter och lite annat. 

Naturligtvis kom en av de nya förmännen i onsdags kväll och frågade om vi ville jobba över tre timmar. jag har alltid svårt att säga nej när jag blir tillfrågad, så vad fan, jag skulle ju bara hem och sova ändå. då är det bättre att tjäna pengar. Dessutom blev vi erbjudna 100% om vi ställde upp. Det är aldrig fel och har aldrig hänt tidigare. Så med andra ord så märks det en viss attitydförändring gentemot personalen från de nya killarna som har något att säga till om.

Bakgrunden till min uppsägning är att enhetschefen i den kommun där jag jobbat från och till i ett år äntligen fattade att hon inte kunde ringa in mig på timmar längre.  Hon ringde mig när jag satt i skolan på opponeringen av sista uppgiften. Vi behöver dig januari ut, men sen vet jag inte hur det ser ut, sa hon. Nej tack sa jag, det funkar inte, Jag säger inte upp mig från en fast tjänst för att jobba två veckor och sedan inte veta mer. Det förstod hon nog.

Jag tänkte lite kallt att om de verkligen vill ha in mig, så fixar de det. Mycket riktigt. Hon ringde mig min första dag på jobbet och erbjöd mig 6 månaders vik. Det tog jag eftersom jag vet att det är en av handläggarna som går i pension och det är ingen annan som går på vik för tillfället. jag pratade med den nye personalchefen och berättade hur läget såg ut på tisdagen. Jag menade att han kunde hålla mig min uppsägningsmånad, men att mitt nya jobb hade behövt mig i går. Han bad mig stanna veckan ut och han skulle ha papprena färdiga dagen där på. Topp.

Ringde min chef på mitt nya jobb och talade in på hennes telefonsvarare att jag kan börja på måndag. ringde sedan upp henne på onsdag förmiddag för att höra så att hon hade fått mitt meddelande. Då var hon lite svajjig och menade att förvaltningschefen hade sagt en sak i måndags och en annan sak som i onsdags morse. jag upplyste henne om att jag måste ha det 100% säkert innan jag sa upp mig. Hon skulle prata med förvaltningschefen igen. Jag ringde efter en timme för att höra hur läget låg. Hon bad om ursäkt om hon fått det att verka som att allt inte var klappat och klart, för det var det. Bra, sa jag, då kommer jag in i morgon och skriver på papprena. Ja, det var inga problem. Kan säga att jag var allt annat än pigg när jag körde dit efter att jobbat till 02.15 och kommit i säng ca 03.00. Jag blev väckt kl 09.00 av min man och det var kanske tur det.

Papprena höll på att skrivas, men den ingångslönen var inte uppdaterad, så jag kunde inte skriva på, men jag såg pappret på datorn och hade ett lönesamtal med min chef, så jag känner mig ganska trygg. Jag har en nyckel och vet var de bor. Så i torsdags skrev jag på min uppsägning och avslutade en epok i mitt liv. Jag kan väl erkänna att jag är lite nyfiken på hur det kommer att utvecklas med den nya ledningen osv, men i slutändan så är jobbet det samma och det är inget jag vill tillbaka till. jag har dock sagt att behöver de folk till helger osv så kan de ringa. det är aldrig fel med extra pengar. men permanent vill jag inte tillbaka.

Så från och med måndag är jag socialsekreterare på heltid!

Vad kan jag säga? Ibland går det snabbt!