trekatter

Jag hade inte tänkt att ge mig in i den här debatten, men efter veckans föreläsningar blir det svårt att skriva ett inlägg utan att ens nämna Hadille och Ali.

Våra föreläsningar har handlat mycket om barnets bästa, barnperspektiv och barns rätt. Vi kom fram till att det är bra att det heter barnets bästa, men att det oftast kanske blir vad som är minst skadligt för barnet när det gäller insattser, omhändertaganden etc.

Hela historien om Hadille är lite vag. Ingen verkar riktigt veta om mamman lever och i så fall var. Har hon hört av sig eller ej och i så fall genom vem? Det senaste var att hon hört av sig via mannen som var misstänkt för att ha misshandlat Hadille. Finns det en hotbild mot mamman från hennes egen familj eller ej? Fakta i det här fallet verkar hänga lika löst som jeansen på en tonårs pojke. Låt flickan stanna och fixa en vårdnadsöverflyttning. Ali har migrationsverket oxå fått backa om. Han ska nu få sitt asylärende prövat i Sverige. Killen är 15 år och sydde ihop sin mun, han är nog frisk nog att kunna skickas till Italien. Lite konsekvenstänk om jag får be! Jag förstår att migrationsverket har en massa lagar och regler att hålla sig till, men vad hände med individuell prövning, männskliga rättigheter och barnets bästa? Om det är lagstifftare eller personalen på migrationsverket som är för stelbenta vill jag låta vara osagt, men gör om och gör rätt! 

Visst är det svårt att försöka förutspå konsekvenserna av ett beslut, men man kan försöka och man måste försöka, utifrån de fakta man har. Så fungerar även vanliga människors liv.

 

Vad har annars hänt? Inte mycket och säkert en hel del. Kursen är lite av en besvikelse. Mycket upprepningar och en ganska låg nivå tillsammans med en stenhård kontroll genom obligatoriska inslag och inlämningsuppgifter. Nåja, vi har ingen tenta i alla fall. Nästa kurs, den sista, har vi fått höra ska vara den värsta på hela utbildningen och det är ju trevligt att de lagt den över jul. Inget ledigt denna julen heller och inga extra pengar för jag kommer inte att hinna jobba något vid sidan av. På sätt och vis ska det bli skönt att börja jobba heltid igen, men vad jag kommer att sakna att kunna styra över min tid som jag vill.

 

Som vanligt är det mycket trevligare att läsa allt annat än kurslitteraturen. Triologin Fifty shades har avslutats och ja, det har varit mycket snack om de böckerna. Jag är glad att jag läste dem på engelska för vissa av utrycken kommer inte att göra sig på svenska. Vanilla sex får en helt annan innebörd än vanilj sex och uttryck som kinky fuckery vill jag inte ens fundera på hur de har översatt. Storyn i sig är gammal som gatan, den har bara hottats upp lite, men när man kommer till tredje boken så har man tröttnat på att läsa om hur kvinnan kysser mannen över bröstet och ner mot hans happy trail, medans hans grå ögon följer varje rörelse hon gör och hur han stönar mellan lätt skilda läppar, eller hur hon böjer sig för hans önskan av att få leka med henne i the red room of pain. Ska dock bli intressant att se hur de tänker göra en film av detta utan att den amerikanska censuren ska pipa sig och skugga sig igenom den. Lycka till!