trekatter

Jo, jag borde plugga, jag borde skriva mina kompleteringar och jag borde färdigställa texten om DBT ur ett  professionellt perspektiv till grupparbetet. Jag borde med andra ord inte ligga i soffan och skriva inlägg i min blogg och jag borde inte ligga i soffan och läsa min favoritblogg, vilket jag gjort senaste halvtimmen.
Jag får tacka Meekatt.com för alla skratt. Som mamma är det så mycket jag känner igen mig i och så är hon så underbart sarkastisk.
Jag får väl tacka min man också som gjorde mig till viljes för ett år sedan och skaffade mig min mini dator.
Den har jag haft mycket nytta av nu när jag inte kan eller får sitta.
Jo ryggen är kvar, tyvärr. kändes mycket bättre torsdag, fredag sen har helgen varit ett helvete.
Mannen var snäll och tog med barnen upp till sommarstugan torsdag- lördag. Elias hade sportlov, dagis passade på att ha planeringsdagar och meningen var att jag skulle vara i skolan. Nu blev föreläsningen på fredagen inställd, men det kunde vi ju inte veta.
Jo, det var ju snällt att han åkte iväg med barnen så jag fick en chans att plugga, där slutade snällheten.
Han ringer som en lydig man och säger att de kommit fram och att det är hyffsat kallt och blåsigt.
Det har tagit mig många år att lära honom att ringa när han kommitt fram, att ringa om han blir sen osv.
Nej, jag är inte tankeläsare. Nåja , allt väl så långt. Han ringer någon timme senare och berättar att nu står de ute på det lilla skäret ute i sjön. Bara ett pear dagar tidigare stod det i tidningarna om att det var många som gått igenom isen på någon sjö längte upp i landet, så ni kan ju tänka er min reaktion.
Mannen sa att det var lungt, det var minst en halvmeter tjock is. Det är möjligt, men jag ligger hemma i soffan framför en brasa och kan inte själv bedömma isens tjocklek. Jag är mamma och har ett kontrollbehovv som heter duga. ÄR DU INTE KLOK!!??? Tro nu inte att han var så smart att han ringde mig och sa att de hade annat än is under fötterna. Nej, jag ringde senare, typ en 45 min för att höra att de levde. Då var de tillbaka i huset och höll på att göra varm choklad med minimarsmellows.
Han hade gått och köpt minimarsmellows!! Jag smälte som en sådan i varm choklad och förlät honom, i mitt huvud, för att han enligt mig varit helt galen och utsatt sig själv och barnen för livsfara.
Sen de kom hem har det inte blivit mycket gjort från min sida. Jag har läst lite, men det är inte lätt när barnen tycker att de inte träffat mig på så där en två år och ska vara runt mig, på mig och snattra i mina öron konstant.
Så nu måste jag nog sätta igång, jag ska bara först.