trekatter

Jag gillar inte min rubrik, för jag gillar inte händelsen som ledde till den.
Jag känner mig ursvensk just nu-varför kan inte folk bara sköta sitt? Låt mig och mitt liv och hur jag lever det vara!
Saken är den att någon ogillar min icke befintliga städning här hemma. Jo, jag städar, men inte så mycket som jag borde, det är jag väl medveten om. Det har aldrig varit någon stor prioritet i mitt liv.
Nu mindre än någonsin eftersom jag känner att jag inte har tid. Nej, disbänken är inte full av disk med intorkade matrester, men golven är inte dammsugna så ofta som de borde.
Jag säger inte att personen har fel i sin kritik bara sättet att framföra den på, eller att framföra den alls.
Det är jag och min familj som bor här, inte personen i fråga.
Det enda kritiken leder till är att det blir bråk mellan mig och min man. Vi bråkar väldigt sällan, men så fort denna person varit hos oss och kommer med sin kritik så blir det storgräl, denna gången mitt framför barnen som nog aldrig sett något liknande från oss.
Jag tror inte att det är detta personen vill få ut med sin kritik, så ett tips. HÅLL KÄFT!
Tyvärr står denna person familjen ganska nära och hade kommit med en tafatt ursäkt till min man: jag är ju ingen diplomat. Nä det vet vi redan.
Den här gången hjälper inga brev, blommor eller annat trams. Jag har fått nog!
Personen är i mina ögon ej välkommen in genom min ytterdörr längre. Det ställer till lite problem, det inser jag och jag vet att chansen att jag kommer att ändra mig angående ytterdörren är stor, men det är kanske dax att någon sätter ner foten och säger ifrån. Jag tänker inte svansa, det är inte min grej, även om det är mitt liv som kommer att påverkas mest. Kom ihåg, jag är inte heller mycket till diplomat, om jag inte vill och nu vill jag inte!
Jag tänker bete mig som en tjurig 5-åring ett tag till.