trekatter

Läste i tidningen i dag att någon i Centerpartiet hade lagt en motion om att förbjuda burkan.
Dessutom har DO fått in en anmälan från en kvinna som inte får lov att bära niqab under sin utbildning till  barnskötare.
Min första reaktion var att det var helt rätt.
Åker jag till ett muslimskt land på semester så lägger inte jag mig på stranden topless.
Jag försöker att respektera de seder och den kultur som är rådande i det land jag åker till.
Om jag inte är beredd att göra det så kanske jag ska ta en bro till ett grannland i stället.
Samtidigt hade jag inte velat att någon talat om för mig vad jag ska ha på mig i det land där jag lever.
Jag vet, alla har inte den valmöjlighet som vi har, och kan inte bara ta sig till ett annat land via en bro.
Om man nu bosätter sig i ett land där dessa valmöjligheter finns, varför kämpa för något som är så nedvärderande av ditt kön (kvinna) med näbbar och klor?
Än en gång- jag vet (fan va smart jag är). De ser det inte som nedvärderande, utan som ett skydd.
En trygghet. Ett skydd för vad? Är männen i deras hemländer så sexuellt understimulerade att de våldför sig om de ser ett par kvinnoläppar (de övre) eller lite hår? Kanske skulle skicka dit Anna Anka att lära dessa kvinnor vad de har för plikter gentemot sina män i så fall.
Kanske vi ska integrera dem i vad jämnlikhet innebär?
Jag undrar, men är inte säker på att jag vill veta hur dessa skymda kvinnor och kåta män ser på den svenska kvinnan?
Jag är definitivt inte någon feminist, men jag vet inte om jag hade velat ha en burka eller niqab klädd kvinna på mina barns dagis eller skola. Samtidigt tycker jag att det är jättebra när barnen får lära sig att det ovanliga eller nya inte är farligt, utan något att vara nyfiken på och dra lärdom av. Finns undantag här med.
Allt är ju nytt första gången det kommer in i ditt liv.
Kanske är det jag som skulle behöva denna burkaklädda kvinna som lärare eller granne.
Är det kanske en sådan sak som vi aldrig kommer att förstå, bara acceptera?