trekatter

Satt och läste en av kvällsblaskorna på nätet för ett par dagar sedan.
De hade en nätundersökning och frågan var Vill du ha snö nu?
Mitt svar blev ett tveklöst nej. Det var många som inte ville ha snö nu. Det är liksom försent.
Vad ser jag när jag tittar ut genom fönstret på jobb kl halv tio i går kväll? SNÖ.
Inte lite småflingor som virvlar runt i vinden, utan stora blöta flingor som lägger sig. Det ligger flera cm snö på marken. Jag känner en plötslig sorg komma över mig när jag tänker på mina krokusar som blommar, och påskliljorna som fått stora fina knoppar.
Men tänk på barnen, vad roligt för dem säger en arbetskamrat.
Ja, jo, men.
Jag skulle ta mig hem oxå. Borsten som funnits i bilen var sedan länge försvunnen, så det
var bara att använda händer och armar för att borsta bort snön. När jag lyfter på vindrutetorkaren så faller den i bitar. Inte första gången, men den här gången fick jag en oförklarbar plastbit i handen. Jag tittade på den en stund.
Jag blev inte klokare för det. Tittade på andra sidan för att se hur det såg ut på den vindrutetorkare som höll ihop.
Jo, där satt nog en plastbit. Men hur satt den? Jag provade ett par gånger. Jag testade tilloch med om det skulle kunna funka att ge fan i att sätta på fanskapet igen, insåg snabbt att hej, det snöar dumbom. Klart du måste få dit skiten igen.
Som tur var kom vår förman ut och hjälpte mig. Vad skulle kvinnor som jag göra om det inte funnits män?
Lärt mig mecka bil? Antagligen, men nu behöver jag inte det. Det tackar jag någon högre rock gud för.

I lördags missade jag schlagerfestivalen. Jag var på en doktorandfest.
Mannens kusin och hennes man var oxå med. Det var tur, för annars hade jag avlidit.
Det är alltid trevligt att träffa kusinen och hennes man. De är lite mer på vår nivå. Har humor.
Det var ett evigt klingande i glasen. Det var långrandiga tal av människor som inte kunde hålla tal, för det lär du dig inte även om du sitter i skolbänken tills du är 35 bast.
Antingen kan du, eller så kan du inte, och då ska du hålla käft.
Barnen hade en egen liten loftvåning med lego, tv och madrasser. De skötte sig exemplariskt.

Dagen efter var det lunch hemma hos oss. Det blev bestämt på festen kvällen innan.
Jag skickade mannen tillsammans med dottern till affären. Sonen skickades in på rummet för att städa.
Det blev ett jävla liv. Livet var ju faktiskt inte rättvist.
Lunchen blev jättetrevlig. Svärfar lagade maten, med lite hjälp av min man.
Paella. Min man var inte jättelycklig. Han äter ju ingenting som har levt i vatten.
Ganska många sådana organismer i en Paella.
Han fick äta sig mätt på Baklava som det blev till efterrätt.