Varför är aldrig alla nöjda?

jag antar att det har någonting med alltings jävlighet att göra, det här med att vara eller icke vara, nöjd alltså. Vi kan ta det flesta barnfamiljers mardröm, middagen. Det är konstigt hur svårt det ska vara att tillfredsställa allas smaklökar, jag menar, hur många smaker finns det igentligen? Rätta mig om jag har fel, men med Max´s nyupptäckta Umami så är vi väl uppe i 7 st. Jag slår vad om att om jag hade lyckats få in alla 7 i samma maträtt så hade folket runt mitt middagsbord ändå inte varit nöjda. Det hade varit för lite av ditt och för mycket av datt, eller helt enkelt för mycket! Så, fram för rökare, de tappar smaken och gnäller mindre. Nej, jag tänker inte lära mina barn att tappa smaken på det sättet, även om det säkert hade varit enklare än att lära dem att man ibland bara får stoppa in maten, tugga och svälja , fast det inte smakar pannkakor. Det här gnällandet kan naturligtvis appliceras på ca 12 av våra vakna timmar, inte bara runt middagsbordet, för det är fan vad vi gnäller. Så även jag, tydligen. Men det gör vi nog bara för att livet inte är rättvist på något håll. Mamma, du är så tråkig, du bara läser och sitter vid datorn och skriver! Betyder egentligen, jag vill ha datorn. Sara, måste du jobba om jag är ledig? Betyder egentligen att det är färdig diskuterat. Nej, mamma vill inte bli färdig med skolan, hon tänkte dra ut på sin C- uppsats ca 3 år och nej, tjäna egna pengar är fel, om man inte har något korvliknande hängandes mellan benen. Mannen är den som ska försörja familjen och komma hem med köttet hängandes över axeln och slå sig för bröstet. Det är bara det att den här kvinnan är fruktansvärt dålig på att sitta och gnida två träpinnar mot varandra till det blir en reaktion, för att inte tala om att reaktionen sedan ska matas, annars dör den. Jag kan för fan inte ens komma ihåg var jag sist satte kaffekoppen. Jag vill oxå jaga, för kanske att jag kan komma ihåg var jag hängde köttet? Nej, nu får jag leta reda på mitt kaffe och fortsätta med medias makt över gnällande människor, eller var det tvärtom?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0