trekatter

Mannen är frisk igen, dottern med.
Alla är friska.
Så igår blev det lite röjning i trädgården.
Gräset klipptes och en av häckarna.
Farfar var här och byggde på barnens lekstuga.
Solen sken ibland igenom molnen och det blev riktigt skönt.
Vi hade spridda regnskurar oxå.
Jag klippte lite i mina rosor och fick en tagg i fingret, som jag inte får ut.
På kvällen blev vi bjudna på middag hos våra vänner på båten.
Ungarna var helvilda. Den lilla stund de satt still var nog när de fick åka gummibåt.
Allt var ju så spännande.
Jag har aldrig riktigt förstått vad det är som är så spännande med en fiskmås,
och av någon märklig anledning lyckas inte barnen inviga mig i mysteriet heller.
Andra båtar som kom och gick var oxå väldigt spännande.
Dessutom fick de en extra ranson lördagsgodis av våra vänner.
Annars var det en väldigt trevlig kväll.
Vi lämnade sonen som skulle få sova över.
Han kunde inte få iväg oss kvickt nog.
Till slut fick vår trötta dotter nog och började skrika åt allt. När det inte hjälpte spottade hon på golvet.
Det hjälpte. Nu var det dax att åka hem.
När vi kommit hem och jag hade fått henne i säng (mannen smet över till grannen) satte jag mig på altanen med kaffe, Dooleys och en bra bok. Det var riktigt skönt.
Annars håller jag på att planera om en av mina rabatter, och drömmer om ett kontor med ett maffigt skrivbord här hemma.

Dottern verkade frisk redan igår.
Dagis har en regel på 48 timmar när det gäller sjuka magar.
Helt ok med mig.
Nu är mannen sjuk i stället.
Så kul var det. Jag har nog hellre barnen sjuka.
Gnället känns mer befogat när det gäller barn.
Har i alla fall fått en tid hos en öron, näsa, hals speciallist till dottern.
Siste september. Jag slapp i alla fall vänta ett år som jag var rädd för.
Dax att fixa lite käk till barnen och mig.

Så har det varit midsommar igen.
Denna totalt överskattade helg, med dåligt väder och släkt man inte vill umgås med.
För denna familjs del innebär midsommar att vi åker till Karlskrona.
Mina svärföräldrar har en stuga där, och där samlas valda delar av släkten.
I år var de vår familj, svärföräldrar, min mans brors familj, min mans moster och morföräldrar.
Som vanligt så var jag negativ till resan. Jag är alltid negativ till saker. Jag vet att det brukar bli väldigt trevligt, men det hjälper inte.
Jag blev inte mer positiv när dottern började hosta som en galning på torsdagskvällen.
Jag la mig på soffan med lilltjejen.  Efter lite näsdroppar sov hon i flera timmar utan att hosta.
Hon vaknade någon gång runt två på natten och ville gå in till pappa.
Jag förklarade för henne att det var viktigt att pappa fick sova eftersom han skulle köra långt dagen efter.
Plötsligt säger hon att hon har spänn i magen.
Kanske för att du inte åt upp din middag menade jag.
Två minuter senare var jag glad att hon inte hade ätit upp sin middag. Den kom nämligen upp och landade på henne, soffan , täcket, kudden och golvet.
In med tjejen i duschen, och resten i tvättmaskinen. Oj vad jag kände för att åka till Karlskrona och fira midsommar, något jag inte firat under hela min uppväxt.
Sen gick vi och la oss inne hos pappa. Hon sov gott hela natten.
På morgonen blev det ganska stressigt. Vi kom väl iväg vid nio- halv tio.
Två mil senare var det dax igen. Vattnet dottern drack på morgonen kom upp.
Det var bara att stanna och byta kläder på henne.
Sen sov hon nästan hela vägen. Fem minuter innan vi var framme var det dax igen.
Hon hade druckit lite Mer, och det skulle hon inte gjort.
Som tur är så är svärföräldrarnas sommarstuga fullt utrustad. Det var bara att slänga alla kläderna i tvättmaskinen.
Sen var det lungt resten av dagen.
Det började gå andra hållet istället. Inte trevligt men bättre.
Som vanligt på midsommar så äter vi alldeles för mycket. Så även denna midsommar.
Så när vi åt grillat kl elva på kvällen började vi diskutera hur vi skulle bära oss åt för att vi inte skulle behöva äta så sent.
Vi kom fram till att fikat när vi kommer är ganska onödigt. på det sättet kan vi äta lunch mycket tidigare, och på så sätt blir jordgubbarna oxå tidigare och så kan vi äta grillat vid åtta-nio i stället för elva.
Detta skrevs nogrannt ner med tider och allt och alla fick skriva under.
Jag slår vad om att det i alla fall kommer att bli fika nästa år i alla fall.

Barnen sov gott hela natten, så även vi.
Jag märkte knappt att mannen steg upp.
Han kom ut med en kopp kaffe till mig i friggeboden där vår familj sover.
Jag tog det lite lungt och drack lite av mitt kaffe innan jag gick ut och tog min morgon cigg.
Gick sedan upp till det stora huset för jag trodde att frukosten redan stod på bordet.
Det var fullt kaos när jag kom in.
Jag fick förklarat för mig att det var min dotter som ställt till detta kaos.
Hon hade varit på ovanvåningen och lekt. Plötsligt stod hon ett steg ner i trappan utan byxor och bajset rinnandes längs benen. Pappa, ropade hon.
Pappa hade skullat bära ner henne och tagit henne först under armarna, men det tyckte hon gjorde ont så han hade satt en hand under rumpan på henne. Det skulle han inte ha gjort.
Den blöjan var ganska överfull, och det sprutade, stänkte och droppade överallt.
Jag var så glad att jag hade sovit länge, och slapp vara med om detta.
Det tvättades golv och väggar och barn.
Trappan är inte täckt på baksidan. Man kan alltså se mellan trappstegen.
Under trappan står en skänk, där det läggs tidningar och där den stora godisskålen alltid står.
 Det fick slängas 2 kg lösgodis den morgonen. Jag tänker inte gå in på detaljer om varför.
Barnen var väldigt besvikna. Inget lördagsgodis.
Farfar lyckades trolla fram lite godis till dem ändå framåt eftermiddagen.
Resten av dagen var lugn. Det var lite korsordslösning och lite matlagning och ätande.
På kvällen var det bastubad för dem som ville.
Ett par av oss tog en promenad och tittade på de nybyggda husen. Ett helt berg som har blivit bebyggt.
Det var väldigt många olika typer av hus.
Framåt tolv kom vi i säng.
På morgonen var det frukost runt tio, och sedan packade vi och körde hem.
Inga olyckor med dottern på vägen hem. Det var skönt.
Nu får hon gärna bli frisk.

Nu är det kära lilla barnet sjukt igen.
Det kan inte vara normalt att hon var fjärde vecka ska vara sjuk.
Både jag och mannen tyckte att hennes mandlar såg stora ut.
Kan det vara så att de är problemet?
Både hennes pappa och farfar hade det problemet när de var små.
Hennes pappa lät precis som hon gör. Pipiga luftvägar och skällhosta.
Till sist var hans mandlar så stora att han slutade andas.
Då fattade läkarna att de kanske skulle ta bort dem.
Ska det behöva gå så långt?
Pratade med en av tjejerna på dagis igår som menade på att hon snarkar väldigt mycket och högt.
Dessutom tyckte de att det var lite obehagligt med hennes andningsuppehåll.
Inte förrän då slog det mig att det är kanske inte normalt att barn i hennes ålder har det.
Att nyfödda har det är inget ovanligt eller farligt, men hon har aldrig slutat att ha det.
Hemskt att man blir så van vid saker att man inte ifrågarsätter dem.
Har en läkartid till henne senare idag, så får vi se.

Jag kom in på skolan jag sökt till!
Det ska bli så skönt att komma bort från jobb. Jag är så fruktansvärt trött på det nu.
Men CSN-s blanketter var inte det lättaste att fylla i. Kan förstå att det blir problem för många.

I helgen var vi i sommarhuset. Vädret var underbart och vi låg nere vid sjön på bryggan och hade det bra.
22 grader i vattnet. Lite för kallt för mig, men jag kom i.
Dessutom tog vi premiärturen med båten. Det var kul.
Men oj vad det var längesedan jag rodde.
Dagen efter fick jag sota för det oxå.
Kom ut på verandan på morgonen och sträckte på mig. Det skulle jag inte ha gjort.
Pang sa det i nacken och skulderbladen. Sen gick jag med nackspärr resten av dagen.