trekatter

I går vaknade jag på riktigt gott humör.
Jag skulle få lite tid för mig själv och min vän på båten skulle komma med lunch innan jag var tvungen att åka till jobb.
Inget blev som det var tänkt.
Dottern skulle upp kvart i sju, men jag steg glatt upp med henne.
Vädret var inget vidare, men det gjorde inget.
Sen visade det sig att dottern hade lite feber.
Inget dagis för henne. Inget jobb för mig.
Vädret blev sämre. Det började blåsa och hagla.
Ja, ja tänkte jag. Hagelskurar brukar gå över snabbt.
Det blev snö istället och mer blåst.
Min vän på båten ringde och sa att hon inte kunde komma.
Hon var ensam på båten och saker och ting gick inte riktigt som det var tänkt.
Båtens ena fender låg i vattnet och hennes förtöjningslinor var inte riktigt av den grovlek de borde vara.
Jag kan inte säga att jag var avundsjuk.
Iväg med sonen till dagis.
Grannen passade dottern under tiden.
Han skulle komma och passa henne när jag skulle hämta sonen oxå.
Det visade sig dock att mannen inte haft så mycket att göra första dagen på sitt  nya jobb, så han kom hem efter lunch.
Han åkte sedan och hämtade sonen, grannen kom in ändå.
Han berättade att han hört på lokalnyheterna att räddningstjänst hade fått rycka ut och rädda en 15 m lång segelbåt nere i hamnen från att slås sönder mot kajen.
Vi tittade på varandra och visste båda vilken båt det var.
Det hela hade slutat lyckligt i alla fall.
Hennes karl hade varit i Norge för att hämta de sista sakerna.
Han hade legat lite över hastighetsgränsen när han körde ner i går.
Det roligaste var dock att när han körde upp i förgår så hade han tagit fel väg.
E4 istället för E6.
Konstigt, inget hav, inget Göteborg, massa granskog.
Jag kanske har kört fel?! 30 mil hade han hunnit innan han kom på sitt misstag.
Blir man så förvirrad när man blir gammal? Vet inte om jag vill.

I dag ligger snön kvar. Solen är framme och det är riktigt vackert.
Dottern blev helt förtvivlad över att hon inte fick åka med dagisbussen när de kom och hämtade storebror.
Hon fick lite Muminkex och jungelboken på tv-n så var hon glad igen.

Min fantasishopping funkade inte riktigt denna gången. Idag ringde jag och beställde efter att ha tagit bort vissa saker.
Dock bara från en av katalogerna.

Barnen försvann iväg med farmor och farfar till Karlskrona i fredags.
Nu var det bara jag och mannen.
Lite skrämmande. Tänk om vi inte har något att prata om, nu när barnen inte är här.
På fredagen fastnade vi framför tv-n.
Sen blev det sex i sängen som omväxling.
I går vaknade jag inte förrän kl halv tio på morgonen.
Jag tror inte det har hänt på tre år att jag vaknat så sent.
Så skönt!
Det roliga var att vi vaknade av att telefonen ringde.
Det var vår vän från Norge, som vi nu då döper om till vännen på båten.
Det är en sjusovare om något, så vi blev väldigt förvånade.
De var i hamn i Sverige efter att legat i Danmark ett bra tag och väntat.
Så bestämde mannen att vi skulle åka och hälsa på och kolla båten.
Först skulle han bara göra hästarna med grannarna.
Jag gjorde mig i ordning under tiden.
Vaknade, satte i mig en kanna kaffe, njöt och tvättade håret.
Jag var faktiskt färdig när mannen kom tillbaka.
Så åkte vi till våra vänner på båten.
På vägen köpte vi en bukett blommor. Vi tänkte lite, vi köpte nämligen även en vas.
Jag vet inte ett skvatt om båtar. Men den var fin, och säkert stor för att vara segelbåt.
Jag hade fått krupp om jag skulle ha den som mitt hem.
Men man hade kanske vant sig.
Killarna stack och köpte frukost och vi kvinnor satt och snackade skit.
Det var väldigt trevligt. De ska dessutom stanna i hamnen ett par månader, det är ännu trevligare.
Sen åkte vi hem. Mannen hade nämligen en överraskning till mig på kvällen.
Vår kompis skulle köra oss.
Så jag var beordrad att vara uppklädd och färdig kl halv sex.
Vi var färdiga redan fem. Satte oss framför tv-n ett tag.
Det blev middag på ett gästgiveri i närheten.
Väldigt fint och väldigt god mat.
Vi njöt och diskuterade maten, inredningen osv.
Jag menade på till mannen att vi måste nog vara barnlediga lite oftare.
Tills jag såg notan. Jag inser att vi har inte råd att vara barnlediga speciellt ofta.
Kvällen avslutades hemma hos våra vänner i byn.
Det blev lite snacks, öl och schlager.
Tyvärr även två män som inte kunde hålla snattran.
Efter att jag så småningom somnat på soffan och sedan blivit väckt av att mannen försökte stoppa in en bit choklad i munnen på mig bestämde jag att det var dax att gå hem.
I dag har jag tagit det lungt. Städat lite.
Mannen har varit hemma hos våra vänner i byn. Han behövde hjälp med vår grannes dator.
Sedan åkte han till datoraffären. Han kom på att vår laptop behövde mer minne.
Oj, det blev som en ny dator.
Jag var på shopping humör, men har inga pengar att shoppa onödiga saker och kläder för, så jag fick shoppa i fantasin.
Du tar den tjockaste postorder katalog du kan hitta, eller som jag, flera stycken.
Kryssa för allt du vill ha, skriv upp vad varje sak kostar och räkna ihop när du kommit till sista sidan.
Jag insåg att det var inte ens lönt att tänka tanken på att koppla upp mig vid datorn och beställa allt detta.
Plocka väck artiklar tills summan hamnar på acceptabel nivå är för jobbigt. Det betyder att jag måste välja.
Då tar man nästa katalog och ser om slutsumman blir bättre där.
Jag gick igenom tre kataloger i går innan jag var färdigshoppad.
Inga slutsummor hamnade på en nivå jag tyckte var acceptabel.
Men shoppingbegäret försvann.

Har jobbat hela helgen.
I lördags hade vi jättefint väder, och jag jobbade.
Mannen hade varit jätteflitig.
Tvättstugan var städad, så man kan komma ut på altanen nu.
Han hade visserligen bara satt in all den osorterade tvätten i vardagsrummet, men ändå.
Barnen hade varit ute, mannen med. han hade klippt rosor och äppleträd och annat.
När jag kom hem fick jag en kaffe kopp i handen och en putt ut genom ytterdörren.
Ta en promenad i trädgården sa mannen.
Mina mini påskliljor blommar. Krokusen på baksidan är så gott som överblommad.
Helt otroligt.

På kvällen var det Andra chansen.
Det var väl egentligen ett stort jaha.
Stort jubel när Carola inte gick vidare.
Vet inte vad hon gör. Hon har en fantastisk röst, men nu för tiden verkar det som hon tror att man ska skrika sig igenom låtarna.
Hon började redan när hon sjöng evighet, och jag rynkade förbryllat på pannan redan då.
Jag hittade inte melodin ett dugg för allt skrikande och weilande. Synd.
Pudlarna åkte tyvärr ut. Inte det bästa varken de eller E-type gjort, men en rolig blandning.
Dessutom. E-type rules. Han hade en gammal sliten urtvättad guns `n roses t-shirt på sig.
Kan inte rocka fetare än så.

På söndagen skönk humöret direkt jag steg upp bara genom att jag tittade ut och upptäckte att det regnade.
Sen Gick allt bara fel.

Det blev ingen snö i går kväll.
Det blev regn.
I dag var det dags för dotterns 2,5 års kontroll.
Hon följde sina kurvor så fint.
Först var hon jätte blyg för distriktssköterskan, sen ville hon inte gå där ifrån.
Där fanns ju leksaker. Varför ska hon då åka till dagis?
Hon la sig raklång på golvet och bara skrek.
Jag fick lura henne lite. Jag sa att de kanske satt och tittade på film på dagis.
Jungelboken? frågade hon. Kanske, sa jag.
Jo det funkade.
Hon hade inte fått titta på någon film på dagis. Vid middagen senare på kvällen kom
hon dock på detta och ger upp ett jättevrål.
Jag sa att hon skulle få se Jungelboken efter middagen. Hon tystnade och glömde.
Hon kommer väl på det mitt i natten, eller något lika trevligt.
Jag fick ett trevligt samtal från min man idag. Han ringde och frågade om jag ville vara ledig i dag.
Det ville jag, och det var jag. Ingen man, inga barn hemma. Skönt.
Jag fick inget gjort, men måste jag det? Nej!
Egentid kallas det, och jag vill ha mer!!

När jag vaknade igår var snön borta.
Det var jag glad för.
Igår kväll började det drälla igen. Skiten ligger dessutom kvar!
Det är helt ok med snö om jag kan sätta mig i soffan framför en varm brasa med en bra bok.
Det är inte ok om jag måste använda bilen. Jag hatar att skrapa rutor.
Jag tycker väldigt illa om blank is under pudersnö.
Jag börjar dessutom bli paniskt rädd för att få någon konstig lust att sätta upp adventsljusstakar och göra knäck.
Fel årstid! Det ska vara vår nu, och jag lider med mina blommor som tycker det samma.
Dessutom skulle det komma mer sånt där vitt ikväll. Usch, fy och nej.
Jag vill gå i ide!

Satt och läste en av kvällsblaskorna på nätet för ett par dagar sedan.
De hade en nätundersökning och frågan var Vill du ha snö nu?
Mitt svar blev ett tveklöst nej. Det var många som inte ville ha snö nu. Det är liksom försent.
Vad ser jag när jag tittar ut genom fönstret på jobb kl halv tio i går kväll? SNÖ.
Inte lite småflingor som virvlar runt i vinden, utan stora blöta flingor som lägger sig. Det ligger flera cm snö på marken. Jag känner en plötslig sorg komma över mig när jag tänker på mina krokusar som blommar, och påskliljorna som fått stora fina knoppar.
Men tänk på barnen, vad roligt för dem säger en arbetskamrat.
Ja, jo, men.
Jag skulle ta mig hem oxå. Borsten som funnits i bilen var sedan länge försvunnen, så det
var bara att använda händer och armar för att borsta bort snön. När jag lyfter på vindrutetorkaren så faller den i bitar. Inte första gången, men den här gången fick jag en oförklarbar plastbit i handen. Jag tittade på den en stund.
Jag blev inte klokare för det. Tittade på andra sidan för att se hur det såg ut på den vindrutetorkare som höll ihop.
Jo, där satt nog en plastbit. Men hur satt den? Jag provade ett par gånger. Jag testade tilloch med om det skulle kunna funka att ge fan i att sätta på fanskapet igen, insåg snabbt att hej, det snöar dumbom. Klart du måste få dit skiten igen.
Som tur var kom vår förman ut och hjälpte mig. Vad skulle kvinnor som jag göra om det inte funnits män?
Lärt mig mecka bil? Antagligen, men nu behöver jag inte det. Det tackar jag någon högre rock gud för.

I lördags missade jag schlagerfestivalen. Jag var på en doktorandfest.
Mannens kusin och hennes man var oxå med. Det var tur, för annars hade jag avlidit.
Det är alltid trevligt att träffa kusinen och hennes man. De är lite mer på vår nivå. Har humor.
Det var ett evigt klingande i glasen. Det var långrandiga tal av människor som inte kunde hålla tal, för det lär du dig inte även om du sitter i skolbänken tills du är 35 bast.
Antingen kan du, eller så kan du inte, och då ska du hålla käft.
Barnen hade en egen liten loftvåning med lego, tv och madrasser. De skötte sig exemplariskt.

Dagen efter var det lunch hemma hos oss. Det blev bestämt på festen kvällen innan.
Jag skickade mannen tillsammans med dottern till affären. Sonen skickades in på rummet för att städa.
Det blev ett jävla liv. Livet var ju faktiskt inte rättvist.
Lunchen blev jättetrevlig. Svärfar lagade maten, med lite hjälp av min man.
Paella. Min man var inte jättelycklig. Han äter ju ingenting som har levt i vatten.
Ganska många sådana organismer i en Paella.
Han fick äta sig mätt på Baklava som det blev till efterrätt.