trekatter

Sitter och försöker reflektera över den gångna terminen. Vad hände? Vart tog den vägen? Jag kommer ihåg att jag och min uppsatskompanjon var väldigt anti till momentet där vi skulle skriva en uppsatsplan. Va fan skulle det vara bra för? Vi hade redan klurat ut vad vi ville skriva om över en fika på Väla, kunde vi inte bara få sätta igång? Allt var rörigt och det var svårt att hålla fokus på planen istället för själva uppsatsen. Någonstans i bakhuvudet förstod vi att alla som sa att vi skulle komma att ha nytta av planen hade rätt, men vi ville inte lyssna på våra bakhuvuden just då. Nåja, planen blev skriven, skittråkigt var det, men den blev bra och godkänd. Naturligtvis hade vi dessutom nytta av den när vi väl fick sätta igång med själva uppsattsen. Men nu? Nu är den färdig och jag vet inte när eller hur det hände. Det jag vet är att det har gått åt ex kg godis, ex antal paket kaffe Zoegas Skånerost, inget annat! ett antal limpor cigg och väldigt många skratt. Jag undrar om jag har skrivit någonting i den uppsattsen, eller om jag låtit min kumpan göra det, vilket hon förhoppningsvis aldrig hade gått med på. Jag har verkligen inget minne av att det har varit jättejobbigt. Jag vet däremot att det har det för jag vet att jag har suttit och svurit och letat i böcker och annat, men det har nog gått smidigare än jag trodde det skulle göra. Det kan jag tacka min kumpan för. Tack Sofie! Du har varit en klippa, och en snabbläst sådan! Kom på mig själv när jag kom hem att jag glömde gå förbi bokhandeln för att köpa mig en normal bok. En sådan som man kan ha lite roligt åt när man läser den. Nåja, jag har säkert något i bokhyllan. Nu är det bara lite småtjaffs som ska rättas till på uppsatsen och det känns så skönt. Var beredd på att vi skulle få värsta komletteringen, men nej. Tydligen har vi gjort nått bra, och som vanligt är jag förvånad. Undrar om jag någonsin ska sluta förvånas när jag faktiskt lyckas med något? Nu är det då officielt sommarlov, eller som jag kallar det, jobblov. I år har jag i alla fall ett roligt jobb att gå till. Lite nya utmaningar, det ska bli kul. Nu ska jag bara ännu en gång lära mig vad man gör när man kommer hem och inte har en massa att skriva eller läsa, utan faktiskt är ledig. Hmm kanske ska ta tillfället i akt att lära känna min familj igen? Det känns verkligen som att jag har knuffat både dem och mina hustruliga plikter åt sidan. Nä, jag syftade då på tvätt, städ och annat tråkigt måste göra, inget annat. Jag har i alla fall förstått av mailen vi får en gång i veckan från skolan att barnen ska ha pannkakor minst 2 gånger till den här terminen, så det är väl bara att ta fram vispen och ställa sig vid spisen, som en god mor!

Ja, jag kan ju inte vara som alla andra, det är ju tråkigt. Så det onormala jag tänker syssla med nu är att hylla mina svärföräldrar. Varför? Jo mina underbara omtänksamma svärföräldrar har köpt en "ny" bil till mig (oss, enligt mannen, men det är jag som kommer att köra den, så, min). Den nya bilen är tystare, antagligen mer bensinsnål, nyare, gått mindre och skramlar inte som den jag kör idag. Kunde inte bli bättre nu när jag ska pendla till Eslöv hela sommaren. Dessutom är det en snygg mörkgrå färg på den. Nu ska jag bara hitta tid för att städa ur min gamla bil så att vi kan sälja den. Barnen var så ivriga att få ta en tur i mammas nya bil, och jag tror de gillade den för de tyckte att jag körde en alldeles för kort runda med dem. Jag borde fortsätta att läsa om dagordningsteorin, men jag tror jag ska sätta mig och läsa bilmanual och komma underfund med de mest enkla grejor som hur man sätter på vindrutetorkare och annat roligt. Så ett jättetack till mina svärföräldrar, som är så omtänksamma och ändå ger lite motstånd och lite att tugga på ibland så att det inte blir tråkigt!