trekatter

Jag håller på att lära mig ett nytt språk.
Giraffspråk.
Va fan, ska hon flytta till Afrikas savanner, eller?
Nej, det ska jag inte. Det har inget med Giraffer att göra på det sättet.
Att Giraffen fick symbolisera detta kommunikationssätt  är för att Giraffen är det däggdjur som har det största hjärtat i förhållande till sin kroppsstorlek.
Giraffspråket går ut på att tänka med hjärtat.
Non violent communication (NVC) är det rätta namnet.
Det har med psykologi att göra.
Jag förstår innebörden och tanken med det, men att praktisera detta är allt annat än lätt.
Det gäller att vara in touch med dina känslor.
Jag kommer att uppdatera er när jag har klurat ut mer.

Idag fick mina barn rida för andra gången i sina liv.
I sommras var vi på marknad och där hade de ponnyridning, nu var det en stor häst.
Direkt kom frågan om egen häst.
Min son ville ha det i 6-års present. Jag frågade var han tyckte att vi skulle ha hästen.
I ett stall som vi bygger efter en ritning. Jo tack du.
De där små trollen har verkligen svar på allt.

Annars hade vi tema dag i skolan i dag.
De hade bjudit in en kille från en hjälporganisation i England.
Vi fick ett grupparbete som var rätt knepigt.
Vi fick 4 hjälpprojekt som redan finns, sen skulle vi välja ett av dem.
Vad tyckte vi var bra med dem och vad var dåligt.
Hur värderar vi människor/ pengar?

Nu ska jag sätta mig med helt andra tankeövningar, nämligen matte.

Ännu en gång har min man överraskat mig.
Han är på ishocky match med ett par arbetskamrater i kväll.
Vi pratar om min man som kategoriskt har dissat allt vad sport är.
Jag kommer aldrig att sluta förvånas, det är väl lite av charmen, kanske?

Skolan slänger på oss en fantastisk mängd läxor och projekt.
Projektet som vi fick presenterat för oss idag var tungt, och kan innebära en hel del jobbiga situationer för många.
Vi ska skriva om tre generationer. Här är det många som får problem.
Jag tex. Jag har bara min pappa, och sen tog det slut.
Jag får försöka gå på det han har att säga om farmor.
Jag har i alla fall en röd tråd jag kan följa. Huset i småland.
Det ska bli ganska spännande att börja knåpa med det.

Nu ska jag sätta mig och läsa psykologi.

Jo, jag har hjälpt till med renoveringen.
På mer än ett sätt.
Jag var så rastlös i går kväll så jag frågade mannen var spacklet stod.
Han satt vid datorn, som vanligt.
Han trodde det var en pik till honom, vilket det indirekt var, men mest var det för att jag ville ha något att göra.
Så jag gick upp på ovanvåningen i en och en halv timme. kom lagom ner tills det var dags för sonen att gå och lägga sig. Dottern hade somnat i soffan för länge sedan.
Det gjorde susen. I dag har mannen varit på ovanvåningen och renoverat.
Dessvärre har han fått för sig att jag altid ska hjälpa till nu.
Så idag har jag både spacklat och slipat.
 
Farfar var här och jobbade på lekstugan. Farmor är bortrest så farfar ville ha middag med oss.
Precis när mannen stod och lagade mat kom våra hemlösa vänner förbi.
De hade två stora tårtbitar med sig. Det var bara att stänga av potatisen och sätta på kaffe istället.
De har skaffar bil igen. Så nu kan de börja bli sociala igen.

Nu borde jag sätta mig med min psykologi läxa, men känner mer för att gå och lägga mig.

Jag har en miljon saker att göra, men ingen lust.

I går gav jag mig själv ett uppdrag. Var snäll mot dina barn, sa jag till mig själv.
Jag var egentligen helt död, men jag skulle göra något med mina barn.
Sonen har frågat mig 3 dagar i rad varför jag var så arg och sur. Dax att ta mig i kragen och sluta projicera mina egna problem på mina barn.
Det är det fina med att ha börjat läsa psykologi. Jag blir mer medveten om vad jag gör och kan på så sätt arbeta med problemen.
Jag tittade i skafferiet och såg att jag hade en mix med morotskaka. Inte det roligaste, men bättre än att försöka ställa sig och göra en satts bullar när man egentligen är färdig för soffan. Det hade slutat med katastrof.
Det blev bra, och barnen var glada och nöjda och jag kunde ge mig själv en klapp på axeln.

Min vän på båten ringde och berättade att nu hade de ingen båt längre. Nej, den har inte förlist i hamnen.
Rederiet köpte tillbaka den. Den gick ju bara sönder, och min vän och hennes man tröttnade.
Nu kan det bli intressant att se var de hamnar och i vad.
De har/haft lite problem med att bestämma sig, eller att komma överens.

Nu sitter mina små troll och ritar och jag är hur lugn och harmonisk som helst.
Hoppas jag kan hålla mig så resten av dagen.

Min vän i halland har problem. Hon har mögel i sin dusch.
Nu får hon flytta ut från sitt sovrum och in i vardagsrummet om hon ska kunna åtgärda detta.
Jag lider med dig gumman. Kom och bo hos oss ett tag och låt någon händig bror fixa ditt badrum under tiden.

Skolan var helt ok. Första timmen har vi engelska.
Tyvärr kan jag inte med läraren. Jag är dock inte ensam om det.
Resten av dagen gick fort.
Åkte hem, kollade mina finanser, och skrev en handlingslista.
Hämtade barnen på dagis och åkte till affären.
Redan på dagis märkte jag att dottern var på bråkhumör.
Jag kan lungt säga att jag var färdig att strypa henne när vi kom ut ur affären.
Det fortsatte efter att vi kommit hem.
Till slut satte jag barnen framför en film. Under tiden gjorde jag middag.
Lasagne. Det åt båda med god aptit. Efteråt fick de varm choklad med marsmallows.
Så dagen slutade ialla fall bra. Jag har till och med tittat på engelskan tills i morgon.

Jag tror faktiskt att det är färdigfirat nu.
Först var det lilltjejen, sen jag , sen våra vänners son.
Men nu tror jag inte det ska vara mer innan jul.
Jo, en av sötnosarna i Halland. Nåja, det är ett tag tills dess.
Skolan är rolig och det känns som att det går bra.
Har hittat en tjej som är lite yngre än mig, men inte 17.
Henne kommer jag jättebra överens med.
En rolig sak som vi ska göra varje fredag i skolan är att skriva en dagbok  över veckan som gått.
Vad vi tycker om saker och ting, bra som dåligt..

Igår var det först födelsedagskalas hos våra vänner här i byn, sen på kvällen var det vuxenfest.
Förbaskat trevligt.
 Idag var vi på loppis på förmiddagen. Bara jag och mannen.
Barnen var hos farmor och farfar. Där var vi sedan halva eftermiddagen och kvällen och åt en jättegod middag.

Annars har det varit lugnt.
Sonen var hos en kompis nu i veckan.
När han kom hem vid åttatiden stod jag och gjorde mat till resten av familjen.
Det var ju lite sent, men så blir det ibland. Tyvärr resulterar sena middagar med att medlemmarna av familjen är ganska hungriga och lättirriterade.
Så även denna kväll. Sonen var lite hyper efter att han varit hos sin kompis.
Skrik och gräl.
När jag sen skulle bädda om honom sa han.
- Mamma, det är en sak jag vill förklara för dig. När jag kommer hem från min kompis är alla jättesura och arga.
Då blir jag ledsen och arg.
Jag förklarade att det kunde jag förstå, och förklarade varför det blir så ibland.
Han tittar på mig med sina stora kloka ögon och säger.
- Jag trode ni skulle göra bättre än så, men det gjorde ni inte. Jag är verkligen besviken på er.
Jag visste inte vad jag skulle säga och sa väl något i stil med att det fick han ju vara, men det är väldigt mycket skönare att somna om man var glad, och inte osams med någon. Så jag bad så väldigt mycket om ursäkt för att vi hade gjort honom besviken.
Jag berättade för min man och han bara tittade på mig och undrade var vår son kommer ifrån.
5 år. Det kan inte vara normalt att uttrycka sig så.