Uttråkad
Det händer väldigt sällan, men jag är hemma och är sjuk.
Nu är det andra dagen jag är hemma och jag börjar bli lite smått uttråkad samtidigt som jag inte har energi till att ta mig för något.
Min goda vän neråt gatan kom med en matlåda till mig idag. De hade ätit lax i går och hon tänker alltid på mig när de äter fisk. Hon vet att jag älskar fisk, men aldrig lagar det då det bara är jag i familjen som tycker om det.
Jag ska väl inte gnälla, mannen gick ju med på att ha och laga gratinerad hummer till förrätt på nyår.
Snön ligger vit på marken, vilken den gjort i flera dagar nu. Vi skåningar är ju inte så bortskämda med det. Det har även varit kallt nog för dagvattendammen att frysa på så att barnen kan åka skridskor. Så de har roat sig med pulka och skridskoåkning ett par dagar. Nåja, dottern har. Sonen är svårare på det där. Han hävdar att hans skridskor är för små. Jag tänker inte köpa ett par nya till honom nu. Finns inte riktigt pengar till det i min plånbok. Jag har en del tandläkarräkningar som måste betalas först.
Ja det är ju nytt år och kändisarna trillar av pinn som varje januari.
Det har varit Lemmy, David Bowie, någon medlem från Eagles och radioprofilen Kjell Alinge. Det är precis som om folk håller sig vid liv över alla helgdagar och sedan orkar de inte mer.
För egen del hoppas jag på ett bättre år än förra. Förra året var bara utgifter. Den ena saken efter den andra gick sönder här hemma.
Brännaren till pannan, bilen, diskmaskinen, micron. Jag har säkert glömt något.
Under vardagarna brukar det inte hända så mycket i mitt liv. Det som händer, händer på jobb och det kan jag ju inte skriva om, men jag tänkte försöka hålla liv i min blogg, även om det kanske inte alltid blir så intressanta inlägg. Ha en bra dag!
Udda figurer i skolans värld
Jag har för mycket att göra på jobb. Chefen håller för en gångs skull med och beordrade mig att lämna ifrån mig ärenden. Jo, helt ok, jag ska bara få tid till att göra det. Chefen gjorde det ganska lätt för sig, såg jag sedan. De ärenden som jag lämnade över överfördes till sommarvikarien som inte har börjat ännu och ansökningarna ligger nu i den gemensamma sommarlåda.
Jag hade en tandläkartid kl 13.00 imorgon. Den ringde jag och ändrade idag, då jag insåg att det inte skulle funka att jobba halvdag.
Jag skrev det i ett mail till min chef och poängterade även att jag inte gjorde detta för att sätta mig på ett obligatoriskt torsdagsmöte, utan för att sitta vid min dator och vara osocial. Då går regeringen och klubbar igenom jobbstimulanspaketet, så att jag antagligen måste sätta mig på mötet ändå.
Vår son har blivit utsatt för tråkigheter. Tack och lov så verkar han inte bry sig så vidare mycket, men det gör vi vuxna, som på ett annat plan kan se vad det kan leda vidare till. Klotter på vägskylt med sonens namn och otrevligheter är inget jag tänker acceptera, och inte hans pappa heller. Jag förklarade för sonen att vi var tvungna att ta upp detta med skolan, vilket han inte var så förtjust i. Han var rädd för att bli utpekad och att saken skulle bli värre. Jag ville så gärna försäkra honom om att det inte var någon fara, men kände nog den oron lite själv.
Mannen åkte och fotade skriften på skylten och dagen efter kontaktade han sonens lärare. Lärarna satt i möte, så alla fick reda på det på en gång, och tog det på stort allvar. Det kändes bra, det mannen berättade. Han hade även skickat över fotona till skolan. Det bestämdes ett möte två dagar senare där mannen, sonens lärare och rektorn skulle medverka. Mannen var väldigt tydlig med att han ville bli underrättade om skolan tänkte göra något, så att han kunde förbereda sonen i så fall.
Dagen efter hade sonen utflykt in till stan med skolan. Han tyckte det skulle bli jättekul. För att ta sig in till stan går barnen till grannbyn och tar bussen. Det är en promenad på ca 400 m. Skylten som det är klottrat på gås förbi, men det verkar inte som att någon har kommenterat något. När barnen kommer tillbaka till skolan på eftermiddagen så samlar en av lärarna dem och utan att nämna sonens namn berättar att någon har skrivit dumheter om någon på den och den skylten. Där sitter min son, helt oförberedd. Det var precis det här vi var rädda för.
Nu visade det sig senare att sonen hade blivit tipsad av någon/några i klassen om vad som stod på skylten redan innan, så en del elever kände redan till detta. Det spelar dock ingen roll, för det var väl det dummaste skolan kunde göra.
Jag var så arg och ledsen efter vad de hade gjort. Hur ska vår son någonsin våga berätta något för oss föräldrar igen?
När mannen fick höra detta så hade han skrivit ett långt mail till sonens lärare och mer eller mindre inkompetensförklarat hela skolvärlden.
På mötet med skolans personal erkände lärarna att de kanske gått för snabbt fram, men de har en skyldighet att agera. Naturligtvis ska de agera, men använd huvudet innan, tips från mig! De kommer att ha enskilda samtal med sonen för att förklara varför de gjorde som de gjorde, just för att bygga upp ett förtroende igen. Tack!
Å här kommer det mest skrämmande. Att de agerade för fort var för att de är inte vana vid att föräldrar vill vara delaktiga när sådant här händer. Va? jag fattar inte, ta den meningen en gång till på svenska, tack.
Nej, de flesta föräldrar tycker att skolan ska komma upp med ett färdigt fixingkit och lösa allt medans föräldrarna fortsätter som om inget hänt. Jo, god morgon.
Jag blir samtidigt irriterad på mig själv som blir så förvånad. Jag pratar med dessa föräldrar varje vecka i telefon på jobb. Tigermammor (kollegas uttryck) som gör allt för att föra över ansvaret av barnen på samhället så fort de fyllt 18 och inte går i skolan längre. Mammor som hotar att slänga ut barnen på gatan, utan tak över huvudet, för då är ju samhället, läs socialen, tvungna att fixa lägenhet och bevilja försörjningsstöd. Ursäkta, men hur tänkte du när du sket i att sätta kondom på killen du hade sex med den gången du blev gravid? Det händer inte mig för jag är ju bara 17 år?
Nej, just det. Du har faktiskt (kanske) tagit hand om den här individen i 18 år, nu måste ju du få förverkliga dig själv. Samma mamma sitter sedan och förfasar sig över folk som skaffar sommarkatt, och jag ser bara en väldig likhet.
Gula plastsäckar och isskrapor
Dottern hemma och sjuk. Det var väl inte mer än väntat, för nu är ju våren här och då behöver hon ju inte ha kläder på sig, eller? Strumpor? Varför det? Störtlöjligt! Nä, vet ni vad som är störtlöjligt? Det är när jag är tvungen att skrapa bilrutorna 02/5! Jag har lagt av vantarna, så det var riktigt kallt om fingrarna. Nä vädret lite KBT! Gör om och gör rätt! 15 grader är det för mycket begärt i början av maj kanske? Va?
Har ni sett de gula plastsäckarna som står längs med vägarna? Det är barnarbete. Våra skolbarn har plockat skräp ett par dagar. Undrar hur mycket kommunen sparat på det? Kunde man inte anställt några arbetslösa ungdomar till detta? Det ska ju satsas så mycket på just den kategorin av arbetslösa. Nej, det är bättre att de blir jobbcoatchade med ett fotbad och ett Fia med knuff. För att använda sonens uttryck: seriöst?
Dagens ungdomar är för fina för att plocka skräp, eller? Jag hoppas innerligt att pengarna som kommunen sparade på att låta våra barn gå och plocka skräp går rakt ner i budgeten för skolan, men det kan jag ju drömma om. Ta det nu inte som att jag tycker att det är jättehemskt att barnen får lära sig att hålla rent i naturen, för det tycker jag är bra. Men jag har nog tappat förtroendet för våra politiker helt och hållet. Jag ser det bara som ett sätt att slippa undan att betala för att det ska bli gjort. Sen kan man ju tycka att det är fördjävligt att det ska behöva göras överhuvudtaget. Att folk inte kan plocka upp sitt eget skräp och att det slängs fruktansvärt mycket skräp från bilar, rakt ut i naturen. Det kan vi nog skylla på Mc Donalds som väl införde drive in. För de som handlar där ska väl inte behöva ta något ansvar? Nog ironiserat över den västerländska slit och släng kulturen. God natt och sov gott!
Hästkött och rekvisitioner
Ja, det är ju onekligen en udda kombination och jag lär inte lyckas sammanfläta de två på ett snyggt sätt.
För att använda ett lite mer ungdomligt språk- Men seriöst, hur farligt är det nu med hästkött? Är själva hästköttet en skandal?
Mig veterligen (för att gå tillbaka till min rätta ålders språk) har ingen någonsin dött av att äta hästkött. Jag har inte ens hört talas om någon som fått minsta lilla kliande prick av det. Det skulle i så fall vara en vegetarian, men om en vegetarian äter en lasagn med kött i så får de skulla sig själva att de får allergiska utslag och en trovädighet lika med noll. Sverige lär vara det land i europa som importerar näst mest hästkött. Vart tar det vägen?
Sjukvården borde välkommna detta och jubla, då hästkött är ett väldigt magert kött och svenskarna blir fetare och fetare. Nåja, vissa svenskar, för jag ser inte så många av de feta svenskarna på min arbetsplats. Kanske för att den kategori av människor som jag jobbar med får nöja sig med att handla sitt hästkött på rekvisition. Så även om häst är billigare än nötkött så blir det inte många skivor hängmörad hästbiff på de rekvisitioner jag skriver ut. (nåja, ganska snygg sammanflätning, eller?)
Politikerna i kommunen där jag jobbar tycker att vi ska hålla nere rekvisitions utskrivandet eftersom det är stigmatiserande. Va, en politiker med utbildning? Nej antagligen en avlägsen släkting med utbildning på besök för den årliga släktmiddagen som talat om detta för politikern. De senaste två veckorna har jag nog inte gjort annat än skrivit ut dessa papperslappar. Har det inte varit till möbler så har det varit mat, mediciner, kläder och allt annat.
ja, vad gör man när klienterna inte har något bankkonto, fast adress, giltigt leg mm, eller de ensamkommande flyktingbarnen fyller 18 och helt plötsligt ska ha egna lägenheter?
Det händer ibland att socialsekreterare följer med dessa killar, vilket det är i 100% av fallen ner till det lokala biståndscentret för att handla möbler, köksartiklar mm. vad är problemet med att handla begagnat porslin?
Spelar ingen roll vilken 5 stjärning lyxkrog du går på så får du äta på begagnat porslin. Nej, det är bättre att köpa billigt skit på ÖoB. Jo, tjena, hur tänkte ni nu? Va, får vi ingen tv och micro? Nej, överraskad? Snälla kommun, spara både klienter och handläggare tid. Köp in IKEAs startset och ge dem. Lampor är också ett problem. var köper man lampor? Som inte är svindyra, om du inte har möjlighet att bege dig till ett IKEA varuhus?
Nåja, nog gnällt för ikväll. Nu ska jag lägga mig i soffan, spela candy crush och somna.
Oklara besked och velighet.
På mitt gamla jobb var reglerna enkla. det här är jobbet som ligger i maskinen, ni ska hellst köra så här mycket och det ska vara färdigt det datumet. Om vi inte hann för att maskinen krånglade så blev det helgjobb, som vi fick betalt för.samma sak i skolan. Ni ska skriva det här papret till det datumet och har ni inte gjort det får ni en komplettering bestående av bla bla. så fungerar det dock inte i den kommunala lilla bubblan har jag märkt. Min chef kom häromdag och frågade mig om jag kunde tänka mig att ta mig an en del av en kollegas uppgifter när hon nu ska sluta. jag sa att det kunde jag, men att jag kanske inte ville sitta helt själv med de uppgifterna i början.
Det var dock inte klappat och klart i och med det samtalet. det fick jag klart för mig idag. Hatar sådant. Ge klara besked för fan. Nej, då är det någon annan kollega som har synpunkter eller som har önskemål. Att jag har jobbat varje månad i ett år och hela sommaren, det räknas inte högt. Hellst skadu har varit på stället i tre-fyra år för att riktigt räknas med. Lite Råå syndrom på den förvaltningen. Däremot så går det jättebra att ösa över 38 ärenden till mig på en gång. De har nu vuxit till 42 stycken på 4 dagar. I den takten är jag snart uppe i vad de handläggare ligger på som har jobbat där 3 år eller längre. Jag biter ihop och tar mig an mina 42 ärende.
Nu till något helt annat. satt och tittade på nyheterna medans jag skrev. Jernhusen som äger sveriges tågstationer har infört toaletter med sms betalning. Du kan alltså inte gå på toaletten om du har glömt din telefon, blivit bestulen på din telefon eller inte har pengar på ditt kontantkort. De har minsann bara fått possitiva reaktioner på detta. Killen i grillkiosken inne på stationen vittnar dock om något helt annat. Vi har gjort detta för att underlätta för våra kunder får vi höra från intervjuoffret. Nej, men snälla nån, var det någon som trodde på detta? Ett företag lägger inte ut hur mycket pengar som hellst på att byta betalningssystem på toaletter över hele landet om de inte tjänar något på det.
För att underlätta för kunderna, FNYS!
Nu händer det!
Jag har från och till längtat till detta ögonblick. Jag visste dock inte att det skulle ta mig 4.5 års pluggande för att komma hit. Det känns inte helt bra eller säkert, men nu är det gjort. JAG HAR SAGT UPP MIG!
Jag har varit anstäld på Ravn i 17 år eller något sådant, jag är inte så bra på matte.
När jag nu kom tillbaka i måndags så var det med ett tungt hjärta, för jag trodde inte jag skulle behöva gå tillbaka alls. Det jobbet sitter i ryggraden, helt otroligt så snabbt jag kom in i det igen. Det sitter dock inte i kroppen. fy vad jag var mör och hade ont överallt efter första dagen. Nu har det dock skett vissa förändringar på stället. Det har slagits ihop med det företag som ägde 30 % av Ravn innan. Det har bygts om, byggts till och en massa nya människor, och ny ledning. Det har blivit jätte frächt och snyggt i alla personalutrymmen. Två olika kaffeautomater med en massa olika valmöjligheter och lite annat.
Naturligtvis kom en av de nya förmännen i onsdags kväll och frågade om vi ville jobba över tre timmar. jag har alltid svårt att säga nej när jag blir tillfrågad, så vad fan, jag skulle ju bara hem och sova ändå. då är det bättre att tjäna pengar. Dessutom blev vi erbjudna 100% om vi ställde upp. Det är aldrig fel och har aldrig hänt tidigare. Så med andra ord så märks det en viss attitydförändring gentemot personalen från de nya killarna som har något att säga till om.
Bakgrunden till min uppsägning är att enhetschefen i den kommun där jag jobbat från och till i ett år äntligen fattade att hon inte kunde ringa in mig på timmar längre. Hon ringde mig när jag satt i skolan på opponeringen av sista uppgiften. Vi behöver dig januari ut, men sen vet jag inte hur det ser ut, sa hon. Nej tack sa jag, det funkar inte, Jag säger inte upp mig från en fast tjänst för att jobba två veckor och sedan inte veta mer. Det förstod hon nog.
Jag tänkte lite kallt att om de verkligen vill ha in mig, så fixar de det. Mycket riktigt. Hon ringde mig min första dag på jobbet och erbjöd mig 6 månaders vik. Det tog jag eftersom jag vet att det är en av handläggarna som går i pension och det är ingen annan som går på vik för tillfället. jag pratade med den nye personalchefen och berättade hur läget såg ut på tisdagen. Jag menade att han kunde hålla mig min uppsägningsmånad, men att mitt nya jobb hade behövt mig i går. Han bad mig stanna veckan ut och han skulle ha papprena färdiga dagen där på. Topp.
Ringde min chef på mitt nya jobb och talade in på hennes telefonsvarare att jag kan börja på måndag. ringde sedan upp henne på onsdag förmiddag för att höra så att hon hade fått mitt meddelande. Då var hon lite svajjig och menade att förvaltningschefen hade sagt en sak i måndags och en annan sak som i onsdags morse. jag upplyste henne om att jag måste ha det 100% säkert innan jag sa upp mig. Hon skulle prata med förvaltningschefen igen. Jag ringde efter en timme för att höra hur läget låg. Hon bad om ursäkt om hon fått det att verka som att allt inte var klappat och klart, för det var det. Bra, sa jag, då kommer jag in i morgon och skriver på papprena. Ja, det var inga problem. Kan säga att jag var allt annat än pigg när jag körde dit efter att jobbat till 02.15 och kommit i säng ca 03.00. Jag blev väckt kl 09.00 av min man och det var kanske tur det.
Papprena höll på att skrivas, men den ingångslönen var inte uppdaterad, så jag kunde inte skriva på, men jag såg pappret på datorn och hade ett lönesamtal med min chef, så jag känner mig ganska trygg. Jag har en nyckel och vet var de bor. Så i torsdags skrev jag på min uppsägning och avslutade en epok i mitt liv. Jag kan väl erkänna att jag är lite nyfiken på hur det kommer att utvecklas med den nya ledningen osv, men i slutändan så är jobbet det samma och det är inget jag vill tillbaka till. jag har dock sagt att behöver de folk till helger osv så kan de ringa. det är aldrig fel med extra pengar. men permanent vill jag inte tillbaka.
Så från och med måndag är jag socialsekreterare på heltid!
Vad kan jag säga? Ibland går det snabbt!
Examen och bakmaskinen.
Vad hände? jag fattar inte!
Först är allt jättestressigt och jobbigt. Jag orkar ingenting och fräser åt barnen att låta mig va. Försöker sedan i lite snällare tonläge förklara att det är bara denna uppgiften också, sen får ni en gladare och mindre stressad mamma!
Det verkade faktiskt som att det funkade, för de lät mig va, men kom ändå med små gliringar att jag är tråkig och alltid sur. Ja, jag har levt med det i tre och ett halvt år nu, och barnen har levt med en mamma som periodvis åkt iväg eller stängt in sig och bettet sig som en mindre åskstorm. Sen kom tisdagen den 15/1-13. Plötsligt var allt annorlunda. Inga flerskrivuppgifter, inga fler dyra kaffe i cafeterian eller nachotallrikar eller muffins för 18 kr.
Inget mer gnällande över stofiler till forskare som aldrig satt sin fot ute i verkligheten och inga fler nervösa sammanbrott och spekulationer i fall man ska bli godkänd eller ej. Men, va? Ska jag aldrig mer sätta min fot på campus? Det är ju mitt liv! Jo, det är klart jag ska! Slarviga jag hittade två böcker som jag glömde ta med i tisdags till biblioteket. Så, bra, nu känner jag mig lugn!
Jo, jag är färdig, jag har det bara inte på papper ännu, för skolan är ju inte så snabb med att få in våra poäng, så det är inte lönt att skicka in blanketten som gör att jag kan få ut pappret som ska ramas in och hängas på väggen.
Vi hade vår examensceremoni i Lund. Första gången jag är där. Den stora universitetsbuggnaden är imponerande och väldigt vacker, både utvändigt och invändigt, och iskall! Vi skulle fotas på trappan utanför i x antal minusgrader, och sedan fick vi vänta ett bra tag på att själva ceremonin skulle börja.
Det fanns en miniorkester som spelade någon blandning av country och irländsk folkmusik. Sen var det folk som höll tal och mer musik. Max Koch, en av våra föreläsare på termin 2 och proffesor i något som jag glömt vad skulle hålla tal. Han tappade mig vid mening 5. Vår studierektor Helen är en väldigt fräsig och livfull kvinna var rädd för att börja gråta, så hon höll sig kort innan hon började ropa upp oss 20 och 20 för att vi skulle gå fram och få vår penna.
Efteråt var det mingel på socialhögskolan som låg ett kvarter längre bort. Jag kan bara säga att det var trångt!
Där bjöds det på billigt bubbel och snittar. Vi stannade inte så länge.
Jag och mannen hade dock lite tid att slå ihjäl, så vi hittade ett mysigt café och där drack vi latte och småsnackade en timme. Efter det började vi leta oss mot restaurangen där vi skulle äta middag med mina svärföräldrar, som hade våra barn med sig och mannens bror och hans fru.
Vi var först och hade gott om tid att studera menyn. Allt lät gott, och när vi väl fick vår mat var det ingen som var besviken. Efterrätterna ska vi inte prata om. Jag tog ingen, för jag var för mätt, men barnen och mannen beställde in glass som hade ett hölje av smält maräng runt sig och en jättegod hallonsås till. Ni kan tänka er dessa tre barns tindrande ögon!
Restaurangen hette MEAT, så ni förstår att det var i min smak. Inredningen var lite som ett slakthus, med kakel på väggarna och de hade gjort lampor av stora köttkrokar. Det var inte kallt och sterilt, utan gjort med finnes.
Klockan hann bli rätt mycket och det hade varit en lång dag, så vi tackade för oss först.
När jag vaknade dagen efter var det min enda arbetslösa dag, och den kunde ha fått vara en vecka vad mig anbelangar, men plånboken säger något annat.
Min man hade köpt ett par väldigt vackra örhängen till mig och av mina svärföräldrar fick jag ett halsband signerat Efva Attling som är jättevackert. Naturligtvis var min svärfar tvungen att hålla någon sorts tal där han talade om hur stolta de var över mig. Jag vet att det kanske hör till och det var väldigt snällt, men jag hatar sådant! Antagligen för att jag hatar komplimanger överhuvudtaget. Jag vet varken vad jag ska säga eller göra. Ja ja, spara mig pratet om självförtroende och annat mumbojumbo. Jag vet!
Apropå vad plånboken säger och dåligt med pengar i januari osv så har min man gått och köpt en bakmaskin.
Det finns en massa olika apparater i våra köksskåp, som väl är använda så där två gånger var, men den här! Den här apparaten kommer inte att åka in i något skåp. Det finns inget godare än riktigt nybakat bröd på morgonen. I morse var det så nybakat att det knappt gick att skära, men det gör inget. Varmt så att smöret smälter, mmm!
Idag har mannen försvunnit, sonen är hos en ny kompis från hans simträning och dottern är hos en kompis i byn. jag har gått runt och städat lite, tvättat lite och bara njutit av tystnaden och lugnet. dessutom har jag stoppat saker i bakmaskinen som förhoppningsvis ska bli till en citronsockerkaka. Vi får väl se när den säger pip, vad det har blivit!
Så var julen över igen.
Så har det varit jul igen och en stor del av världens befolkning har varit nära att gå in i väggen eller få nervösa sammanbrott av släkten de känner sig tvingad att umgås med.
Jag ska inte säga att jag inte är en av dessa människor. I vanliga fall brukar jag springa runt någon dag före jul och handla julklappar till kreti och pleti och min familj. Detta har dock visat sig ha vissa fördelar. Jag hinner inte göra av med kvittona. I år fick min man mig att få panik ett par månader innan jul när han snällt, men med små horn i pannan berättade att han var färdig med mina julklappar sedan en månad tillbaka. Jaha, det var ju bara att sätta igång. Barnen var inte så svårt, men mannen med små horn i pannan var inte lätt! Han var till och med svårare än vanligt. Så det blev allas förhatliga nödlösning, presentkortet. Ja, och en ny väggklocka till köket så han kunde få tummarna ur röven och fixa den gamla.
Alla barn var glada, även om jag nu inser att sonen har för många rymdskepp av modell Lego, eftersom jag köpte ett han redan hade och hann slarva bort kvittot. Man lär något nytt var dag. Familjen fick en ny leksak också. Mannen med hornen försökte bättra på sitt rykte och skrev från tomten på paketet. Jag var orolig att det skulle bli jättebråk mellan barnen om vem som skulle sitta vid vår IPad, men mannen beslutade sig för att låta hornen växa tillbaka, genom att helt och hållet lägga beslag på leksaken. Jag snodde den ett litet tag nu för att skriva detta. Hur jag lyckades? Jag körde barnen i säng och lät sedan mannen betala räkningarna. Undrar just vad det är som börjar klia i min panna?
Ön.
Nu har jag suttit på en ö i snart fem dagar tillsammans med Sofie. Nej, det är inte en öde ö, tvärtom, det är en väldigt bebodd ö. Vi har suttit på ön för att få något gjort med vår sista uppgift på utbildningen. Den verkade inte så svår, men som vanligt tar det längre tid än man trott. Problemet denna gången är att vi inte vet vad vi sysslar med. Vi har ingen aning om ifall det vi har skrivit är "rätt". Alla säger olika saker, som vanligt. Vår morot har varit en säsong av Sons of Anarchy, som nu är avverkad.
Jag trodde det skulle kännas konstigt att åka iväg från allt julpynt och annat, men naturligtvis är det julpyntat i mina svärföräldras stuga. Vädret var dock allt annat än juligt på vägen hit. Det regnade hela tiden och det var inte mycket snö någonstans. Det var det där emot när jag vaknade i dag. Jag bara ställde mig med gapande mun och stirrade på allt det vita som låg på marken och i träden och utbrast något i stil med holy shit. Grattis till alla öbarn som älskar snö. Mindre grattis till oss som ska hem idag och ska försöka hitta de små grusvägarna. Det lyckades jag nämligen inte med igår när vi skulle åka och inhandla förnödenheter. Sofie körde och sa att sväng här. Hon gjorde ju som jag sa, men vi insåg snart båda två att det var fel. Som tur var slutade inte vägen mitt inne i skogen.
Som tur var fick vi inget möte, för det hade inte gått att vända, köra till sidan eller liknande. Backa på serpentinslingrande kostig är inget som jag ser fram mot att behöva göra, eller sitta i bilen som ska backa.
När vi kom ut från kostigen kände jag igen mig och kom på att mina svärföräldrar hade sagt något i somras om att de skulle bli tvungna att köra ett nytt håll till stugan. Så, nu finns det hållet, en helt nygjord kostig. Grattis!
Fick faktiskt fixat julklapp till mannen, tråkig och jag är inte nöjd, men han får något i alla fall. Varsin klapp till till barnen blev det, något som de behöver, så med andra ord inga leksaker. Jag och Sofie köpte var sina duntofflor med för 50 kr på rusta, så nu är vi såå fina här i vår ensamhet. Joggingbyxor, luvtröja och duntofflor.
Igår lyxade vi även till det med en stor härlig gryta. Problemet var bara att vi hade tryckt i oss var sin tripple chees på Max som lunsch vid tretiden. Vi åt gryta kl 22. Köttet var perfekt, bara trillade sönder. Jo kära läsare (läs min man) vi har faktiskt fått något gjort på vår IVP också. Den är inte färdig, men som Sofie sa när jag gnällde i går, jag hade absolut inte fått så här mycket skrivet hemma. Men nu måste jag säga att jag saknar min skadade (tolka som ni vill) man och mina barn, och det ska bli skönt att komma hem idag.
Pepparkaksgubbar, svarta dockor, skolskjutningar mm.
Historier har för det mesta mer än en sida. Historien om pepparkaksgubbarna som inte fick vara med i luciatåget och inte ätas finns det i alla fall två varianter av. Den ena att en lärare förbjöd barnen att vara utklädda tillpepparkaksgubbar och den andra varianten var att eleverna hade fått rösta om vilka luciasånger de skulle sjunga och de hade röstat bort sången om pepparkaksgubbarna, så då skulle de inte representeras i tåget heller. Jag kan väl tycka att även om man inte sjunger sången om pepparkaksgubbarna kan de väl ändå få representeras i tåget, de hör till. Ska vi nu göra det hela till en fråga om ras, vilket är ett uttryck som vi inte längre använder i Sverige, så vi byter ut det mot etnicitet då, så är alla etniciteter lika mycket värda och skall då också representeras i ett Luciatåg i landet jämnställt och politiskt korrekt. att hoppa över till nästa inskränkta ämne blir inte svårt, den svarta dockan i Disneys julparad som sänds i svenska television och har gjort så i 50 år. När tjuren ferdinan plockades bort blev det lite skriverier i tidningarna på kultursidor och i ledarna, men inget mer. Facebook, twitter och allt annat som som gör oss super sociala idag fanns nämligen inte då. Nu har det blivit en storm på dessa siter utan dess like för att Disney har bestämt sig för att negerdockan och den hoppande juden ska utgå. Jag har själv aldrig kopplat den hoppande gubben till judar förrän denna storm utbröt. Disney tyckte att dessa figurer kunde ses som stereotyper för dessa två grupper av människor. Hur då? Alla judar gar långt skägg och hoppar runt och att alla svarta människor inte är mer än ok? Ursäkta mig! Jag har visserligen alltid tyckt att det är synd om rasen människor, för vår dumhet, men om merparten av det männskliga släktet gör sina antaganden om andra människor genom Disneys karaktärer, är det inte då lika bra att låta både Iran och Nordkorea få ha sina kärnvapen så att de kan göra slut på allas våra lidanden? Seriöst! Nej, min jul är inte förstörd pga detta, jag tycker bara det är synd, och varför har de inte klippt bort kinesgubbarna? Hur ska vi kunna lära oss vår historia om vi inte har kvar sådana saker? Är det inte så vi kan se att vi utvecklats och lärt oss något? Ska vi bränna alla gamla uppslagsverk där beskrivningen av svarta människor inte var så vacker? Vi vet bättre idag, eller?
Antar att jag inte kan skriva ett inlägg utan att skriva ett par rader om skolskjutningen i USA. Jättehemskt och ännu värre för att det drabbade barn. Tyvärr 'r det så att som man bäddar får man ligga. Jag förstår att amerikanarna inte kunde förutspå denna utveckling när de började diskutera sina rättigheter av att kunna försvara sig. Vad jag dock inte begriper är vad det är de alltid har varit så rädda för? Det är min rättighet att kunna försvara mig själv! jo visst, men mot vad? Ryssen? då hjälper kanske inte en liten pistol. Tvättbjörnar i trädgården? Ok, pistolen räcker.
Kanske skulle de börjat titta över den här lagen för länge sedan. kanske gör de det nu, men tyvärr tror jag att det kommer att behövas många fler skolskjutningar innan det verkligen händer något med deras vapenlagar.
Så fint!
Gårdagskvällen i kyrkan var jättefin. barnen var verkligen duktiga och de fick hjälp och stöd av kyrkokören vilket gjorde det riktigt bra. prästen berättade en saga om tre träd och det var det, sen var det bara sång och musik.
Mannen och sonen var uttråkade medans jag njöt. Ett par rader snett framför oss hade vi våra vänner med sin minsta son, som höll låda och sedan kom och satte sig hos oss ett tag. Det enda som störde var ett skrikande barn bakom oss. Men snälla gå ut med barnet om det sätter igång att skrika. Jag kan förstå att den mamman också ville se sin lilla dotter sjunga, men pappan var också med, med videokamera. Jag hade aldrig suttit kvar om jag haft ett litet barn med mig som började skrika, så egoistisk är jag inte.
Ovädret som skulle lamslå skåne blev det inte mycket av i vår del av skåneland. Jag hade ju hoppats på en riktig snöstorm med 40 cm snö. Men nej. kan tänka mig att Malmö och Österlen fick lite mer än oss. men som vanligt ska ju Stockholm vara värst.
Apropå mitt inlägg igår om att eleverna inte ska ha sin julavslutning i kyrkan, utan utomhus, så läste jag igår om en skola som har förbjudit pepparkaksgubbar i alla former. De ska inte finnas i luciatåget, det ska inte sjungas om dem och de ska inte ätas. det kan vara stötande för någon. Men nu har de ju istället pekat ut alla dessa människor som det skulle kunna vara stötande för. Ja, låt oss skrota alla svenska traditioner så att ingen blir stött i kanten. man skulle kunna tro att vi bodde i USA och folk var rädda för att få en stämning på halsen. Demokrati handlar om att majoriteten bestämmer och så vitt jag vet är vi flest infödda svenskar i Sverige, så låt oss bestämma att det får vara nog med hänsynstagande och mjäkande. Landet lagom har blivit så konflikträdd när det gäller våra invandrare att det är löjligt. vad händer härnäst? Ska vi fira jul ena året och ramadan det andra? Allt i jämnlikhetens namn!
Snabbis.
Nej, flyg inte iväg i er fantasi nu, så kul är det verkligen inte. Anledning till rubriken är att jag snart ska iväg till kyrkan. Jo ni läste rätt, jag ska till kyrkan. Alexandra ska vara med och sjunga och det är enda anledningen till att jag går dit. Så inlägget får bli en snabbis. Apropå kyrkan så ska inte barnen ha sin julavslutning i kyrkan i år, utan utomhus. Jag hoppas att SMHI inte utfärdar någon fin klass 1 varning till den dagen. Jag behöver egentligen inte bry mig, för jag kommer att sitta vid en varm kakelugn i en stuga i Karlskrona skärgård och plugga och skriva min sista uppgift, men jag lider med alla andra. Mannen flög i taket. Va fan, ska vi urvattna alla trsditioner i det här landet? Jag är böjd att hålla med. Avslutningar och Luciatåg har alltid hållits i kyrkan, varför inte i år? nu ska vi ge oss iväg, så nu avslutar jag. Ha en bra kväll!
Lördag
Som vanligt har jag inte gjort det jag skulle. Jag borde som vanligt suttit med mina tråkigakursböcker, men en av mina studiekamrater uppmanade oss via facebook att ta ledigt från vår uppgift över helgen, och allt som skrivs på facebook tar jag på allvar!
Nä, det gör väl ingen vettig människa, det läggs fan bara upp värdelösa youtube klipp och reklam där nu för tiden.
Jag har varit en trevlig mamma istället, i alla fall enligt mig själv. Dottern kan jag inte prata med i något tonläge för tillfället innan hon tycker att jag skriker på henne, vilket jag mycket sällan gör. Jag hade lovat barnen att vi skulle baka idag och det hade de sett fram emot, trodde jag. Sonen stack till pulkabacken med en kompis, vilket gjorde dottern förkrossad. Livet var såå orättvist och hon hatade att vara yngst, mm mm. Till slut satte vi igång, men jag vet att hon tröttnar efter ett tag. Jo då, hon försvann med min mobil och kom efter ett tag och frågade mycket indignerat om jag redan var färdig med degen. Ja, sa jag, den står på jäsning. Varför hade jag blandat färdigt den utan henne? Hmm? ibland får jag bita hårt i tungan för att inte låta sarkasmen rinna över alla kanter, utan bara tre av dem.
Sonen ringde efter några timmar och frågade om vi hade börjat baka, jag förklarade läget även för honom, degen jäser. Va? Va ojuste! Jag trodde vi skulle göra det tillsammans! Hmm, aldrig nöjda.
Sonen tog med sin kompis hem och sedan blev det sovis av det hela. Det blev även sovis för dottern, fast borta.
Jag lämnade av henne hos sin kompis och tog sonen och kompisen med mig och åkte och handlade. Ner mot -11 grader och dimmigt. Inte så kul att köra i. Efter att vi handlat åkte vi till BK. de hade stängt kl 18. Det blev Max i stället. det gick lika bra för alla. Killarna satte sig med sitt godis och sina chips och tittade på Modig. Jag kom in lite då och då och kollade. den verkar riktigt bra. Får väl se den med dottern i morgon när hon kommit hem.
Mannen har faktiskt varit lite duktig också idag. Han har plockat in rejält med ved och satt upp belysning och granris runt räcket vid trappan utomhus. Nu är han på julfest utklädd till pinhead från Hellraiser filmerna. Jag har aldrig varit med om en julfest med maskerad eller tema innan. temat var 80-tal.
Nu väntar vi bara på snöovädret som ska dra in över södra Sverige, men nej , just det, södra Sverige är ju Stockholm. Jag undrar just var vi bor då?
Så börjas det igen.
December är här och julstressen börjar igen.
Allt verkar liksom klumpa ihop sig. Min stress började redan i förgår.
Att vi skulle på invigningen av Helsingborgs arena har varit klappat och klart i månader, vad jag inte var beredd på var att själva invigningen inte skulle börja förrän halv nio. Ja ja, jag sa till barnen att de fick nog gå och vila ett tag efter att de blivit hämtade på fritids. Lite gnäll, svårt att sova på dagen osv. jag hade dessutom sagt att jag skulle jobba den dagen, så jag skulle inte vara hemma förrän vid fem tiden. Hyfsat gott om tid dock, duscha, vila äta något. Dagen innan ringer mannen och säger att vi ska vara hemma hos hanns föräldrar kl sex!!!! Nä nä, det går inte. STRESS! Barnen hinner inte vila och jag hinner knappt duscha. Vi skulle tydligen äta på arenan innan invigningen. Svärfar har gjort lite inredningsjobb i restaurangen där, så visst. Jag smet från jobb en timme tidigt och på så sätt blev det ganska gott om tid ändå. När vi parkerar hos mina svärföräldrar snöade det och var kallt.
dottern gnällde under den korta promenaden bort till arenan. Hon frös. Det gjorde jag med, men det var bara att bita ihop. Utanför arenan fanns två stora spotlights som fångade snön på ett väldigt vackert sätt. Restaurangen var jättefin och maten var hur bra som hellst. Vi satt vid ett fönster och alla satt och tittade ut på den första snön som föll. Alexandra var trött och lite tjurig och ville inte äta så mycket. barnen fick kyckling och den var verkligen väldigt god. Vi fick kalvkind och en potatispuré till. Jättegott och köttet var så mört att det bara föll sönder.
Barnen var lite hialösa över att själva invigningen skulle börja och det är ju inte så konstigt. Själva arenan så ut som vilken arena som hellst. Peter Settman och Tina Nordström gjorde ett bra jobb och Helsingborgs symfoniorkester, som ackompagnerade alla artisterna var jätteduktiga. Kommunalrådets ordförande Peter Danielsson förklarade arenan invigd och sedan brakade det loss med Eric Saade först och sedan radades storheter som Sarah Dawn Finer, Robert Wells, The Sounds, Anette Olzon, Sara Löfgren, Sanne Salomonsen mfl upp. Oj, jag glömde dotterns stora favorit, Veronica maggio. Alla var superduktiga. På slutet fick vi en lång Beatleskavalkad, som var lite för lång och barnen fattade ingenting.
Jag tror vi var hemma vid halv två och gissa om det var lätt att få barnen i säng. Betydde dock inte att de sov länge för det.
Idag hade jag sagt att det skulle julpyntas i vår lilla stuga. Alexandra har sett fram emot detta hela veckan. Jag var nog dock inte till min fördel idag. Trött, huvudverk och inte alls på humör. Barnen har också varit trötta naturligtvis, vilket gör att det är extra mycket mamma, mamma, mamma. jag hann fan inte doppa röven i soffan förrän något barn skrek på mig.
På förmiddagen var de ute i den lilla snö som fanns och gjorde en snölyckat och hade snöbollskrig. de hade riktigt roligt tillsammans. Jag började fixa nya lampor i adventsljusstakarna. Ja, varför sätter man undan stakar med trasiga ljus. Samma visa varje år. Nu är staka och stjärnor uppi i alla fall och en och annan tomte har tittat fram också. I morgon är det skyltsöndag och obligatorisk middag på Mollberg och sedan luciakröning med tillhörande fyrverkerier.
Jag hoppas att det kommer lite mer snö under natten och att det håller sig vindstilla i morgon, så kan det bli en jättehärlig dag. Nu är det snart julkalendern, som barnen hellst inte ska se för det kan leda till spirituallism och fördärva barnen. nej, nej, inte enligt mig, det är de där katolska prästerna som är i farten igen.
Planering?
Min chef i Eslövs kommun ringde förra veckan för att höra om jag kunde komma in och jobba som förra veckan.
Nej, jag har fullt med föreläsningar denna veckan, men tisdag och onsdag nästa vecka svarade jag. Jättebra tyckte hon. Sagt och gjort, jag stiger upp svintidigt för att vara på jobb kl 07.00. När jag efter att blivit lite uppdaterad och fått i mig lite kaffe ska logga in på datorn så visar det sig att mina inloggningsuppgifter har gått ut. Jag kan alltså inte börja jobba. Får tag i min chef när hon kommer kl 08.00. Ring it-supporten. Jag gör så och får svaret att de vill att min chef ringer så att de vet att jag verkligen har börjat jobba igen. Ok, tillbaka till chefen som efter ett tag kommer till mig och säger att nu ska det fungera, du kan använda dina gamla inloggningsuppgifter. Jo, jag kommer halvvägs. När jag ska logga in på Treserva, som vi jobbar i så tar det stopp, igen. Ogiltigt lösenord. Ringer it-supporten igen och får svaret att det kan inte vi hjälpa dig med, men på den förvaltning som du sitter på är det X som har hand om sådant. Det är bara det att X brukar komma inluffsande vid 09.30 snåret. Lite smått frustrerad kan jag säga att jag var vid detta laget. När jag har sett till att bli ordentligt uppdaterad på allt skvaller och ätit frukost så kommer X. X ringer it supporten och får frågan om min chef har anmält till lönekontoret att jag har börjat jobba igen, det vill säga, har jag en anställning? Nej, för där hade det krävts lite planering och framåt tänk. Detta är en kommunal verksamhet och sådana saker sysslar inte kommunalarbetare med. Tillslut var det en kollega som skulle göra lite andra saker, så jag kunde ta hennes inloggning. Frågan är om jag kan få något gjort i morgon när jag kommer.
