Så var julen över igen.

Så har det varit jul igen och en stor del av världens befolkning har varit nära att gå in i väggen eller få nervösa sammanbrott av släkten de känner sig tvingad att umgås med.
Jag ska inte säga att jag inte är en av dessa människor. I vanliga fall brukar jag springa runt någon dag före jul och handla julklappar till kreti och pleti och min familj. Detta har dock visat sig ha vissa fördelar. Jag hinner inte göra av med kvittona. I år fick min man mig att få panik ett par månader innan jul när han snällt, men med små horn i pannan berättade att han var färdig med mina julklappar sedan en månad tillbaka. Jaha, det var ju bara att sätta igång. Barnen var inte så svårt, men mannen med små horn i pannan var inte lätt! Han var till och med svårare än vanligt. Så det blev allas förhatliga nödlösning, presentkortet. Ja, och en ny väggklocka till köket så han kunde få tummarna ur röven och fixa den gamla.
Alla barn var glada, även om jag nu inser att sonen har för många rymdskepp av modell Lego, eftersom jag köpte ett han redan hade och hann slarva bort kvittot. Man lär något nytt var dag. Familjen fick en ny leksak också. Mannen med hornen försökte bättra på sitt rykte och skrev från tomten på paketet. Jag var orolig att det skulle bli jättebråk mellan barnen om vem som skulle sitta vid vår IPad, men mannen beslutade sig för att låta hornen växa tillbaka, genom att helt och hållet lägga beslag på leksaken. Jag snodde den ett litet tag nu för att skriva detta. Hur jag lyckades? Jag körde barnen i säng och lät sedan mannen betala räkningarna. Undrar just vad det är som börjar klia i min panna?


Ön.

Nu har jag suttit på en ö i snart fem dagar tillsammans med Sofie. Nej, det är inte en öde ö, tvärtom, det är en väldigt bebodd ö. Vi har suttit på ön för att få något gjort med vår sista uppgift på utbildningen. Den verkade inte så svår, men som vanligt tar det längre tid än man trott. Problemet denna gången är att vi inte vet vad vi sysslar med. Vi har ingen aning om ifall det vi har skrivit är "rätt". Alla säger olika saker, som vanligt. Vår morot har varit en säsong av Sons of Anarchy, som nu är avverkad.
Jag trodde det skulle kännas konstigt att åka iväg från allt julpynt och annat, men naturligtvis är det julpyntat i mina svärföräldras stuga. Vädret var dock allt annat än juligt på vägen hit. Det regnade hela tiden och det var inte mycket snö någonstans. Det var det där emot när jag vaknade i dag. Jag bara ställde mig med gapande mun och stirrade på allt det vita som låg på marken och i träden och utbrast något i stil med holy shit. Grattis till alla öbarn som älskar snö. Mindre grattis till oss som ska hem idag och ska försöka hitta de små grusvägarna. Det lyckades jag nämligen inte med igår när vi skulle åka och inhandla förnödenheter. Sofie körde och sa att sväng här. Hon gjorde ju som jag sa, men vi insåg snart båda två att det var fel. Som tur var slutade inte vägen mitt inne i skogen.
Som tur var fick vi inget möte, för det hade inte gått att vända, köra till sidan eller liknande. Backa på serpentinslingrande kostig är inget som jag ser fram mot att behöva göra, eller sitta i bilen som ska backa.
När vi kom ut från kostigen kände jag igen mig och kom på att mina svärföräldrar hade sagt något i somras om att de skulle bli tvungna att köra ett nytt håll till stugan. Så, nu finns det hållet, en helt nygjord kostig. Grattis!
Fick faktiskt fixat julklapp till mannen, tråkig och jag är inte nöjd, men han får något i alla fall. Varsin klapp till till barnen blev det, något som de behöver, så med andra ord inga leksaker. Jag och Sofie köpte var sina duntofflor med för 50 kr på rusta, så nu är vi såå fina här i vår ensamhet. Joggingbyxor, luvtröja och duntofflor.
Igår lyxade vi även till det med en stor härlig gryta. Problemet var bara att vi hade tryckt i oss var sin tripple chees på Max som lunsch vid tretiden. Vi åt gryta kl 22. Köttet var perfekt, bara trillade sönder. Jo kära läsare (läs min man) vi har faktiskt fått något gjort på vår IVP också. Den är inte färdig, men som Sofie sa när jag gnällde i går, jag hade absolut inte fått så här mycket skrivet hemma. Men nu måste jag säga att jag saknar min skadade (tolka som ni vill) man och mina barn, och det ska bli skönt att komma hem idag.

Pepparkaksgubbar, svarta dockor, skolskjutningar mm.

Historier har för det mesta mer än en sida. Historien om pepparkaksgubbarna som inte fick vara med i luciatåget och inte ätas finns det i alla fall två varianter av. Den ena att en lärare förbjöd barnen att vara utklädda tillpepparkaksgubbar och den andra varianten var att eleverna hade fått rösta om vilka luciasånger de skulle sjunga och de hade röstat bort sången om pepparkaksgubbarna, så då skulle de inte representeras i tåget heller. Jag kan väl tycka att även om man inte sjunger sången om pepparkaksgubbarna kan de väl ändå få representeras i tåget, de hör till. Ska vi nu göra det hela till en fråga om ras, vilket är ett uttryck som vi inte längre använder i Sverige, så vi byter ut det mot etnicitet då, så är alla etniciteter lika mycket värda och skall då också representeras i ett Luciatåg i landet jämnställt och politiskt korrekt. att hoppa över till nästa inskränkta ämne blir inte svårt, den svarta dockan i Disneys julparad som sänds i svenska television och har gjort så i 50 år. När tjuren ferdinan plockades bort blev det lite skriverier i tidningarna på kultursidor och i ledarna, men inget mer. Facebook, twitter och allt annat som som gör oss super sociala idag fanns nämligen inte då. Nu har det blivit en storm på dessa siter utan dess like för att Disney har bestämt sig för att negerdockan och den hoppande juden ska utgå. Jag har själv aldrig kopplat den hoppande gubben till judar förrän denna storm utbröt. Disney tyckte att dessa figurer kunde ses som stereotyper för dessa två grupper av människor. Hur då? Alla judar gar långt skägg och hoppar runt och att alla svarta människor inte är mer än ok? Ursäkta mig! Jag har visserligen alltid tyckt att det är synd om rasen människor, för vår dumhet, men om merparten av det männskliga släktet gör sina antaganden om andra människor genom Disneys karaktärer, är det inte då lika bra att låta både Iran och Nordkorea få ha sina kärnvapen så att de kan göra slut på allas våra lidanden? Seriöst! Nej, min jul är inte förstörd pga detta, jag tycker bara det är synd, och varför har de inte klippt bort kinesgubbarna? Hur ska vi kunna lära oss vår historia om vi inte har kvar sådana saker? Är det inte så vi kan se att vi utvecklats och lärt oss något? Ska vi bränna alla gamla uppslagsverk där beskrivningen av svarta människor inte var så vacker? Vi vet bättre idag, eller?
Antar att jag inte kan skriva ett inlägg utan att skriva ett par rader om skolskjutningen i USA. Jättehemskt och ännu värre för att det drabbade barn. Tyvärr 'r det så att som man bäddar får man ligga. Jag förstår att amerikanarna inte kunde förutspå denna utveckling när de började diskutera sina rättigheter av att kunna försvara sig. Vad jag dock inte begriper är vad det är de alltid har varit så rädda för? Det är min rättighet att kunna försvara mig själv! jo visst, men mot vad? Ryssen? då hjälper kanske inte en liten pistol. Tvättbjörnar i trädgården? Ok, pistolen räcker.
Kanske skulle de börjat titta över den här lagen för länge sedan. kanske gör de det nu, men tyvärr tror jag att det kommer att behövas många fler skolskjutningar innan det verkligen händer något med deras vapenlagar. 

Så fint!

Gårdagskvällen i kyrkan var jättefin. barnen var verkligen duktiga och de fick hjälp och stöd av kyrkokören vilket gjorde det riktigt bra. prästen berättade en saga om tre träd och det var det, sen var det bara sång och musik.
Mannen och sonen var uttråkade medans jag njöt. Ett par rader snett framför oss hade vi våra vänner med sin minsta son, som höll låda och sedan kom och satte sig hos oss ett tag. Det enda som störde var ett skrikande barn bakom oss. Men snälla gå ut med barnet om det sätter igång att skrika. Jag kan förstå att den mamman också ville se sin lilla dotter sjunga, men pappan var också med, med videokamera. Jag hade aldrig suttit kvar om jag haft ett litet barn med mig som började skrika, så egoistisk är jag inte.
Ovädret som skulle lamslå skåne blev det inte mycket av i vår del av skåneland. Jag hade ju hoppats på en riktig snöstorm med 40 cm snö. Men nej.  kan tänka mig att Malmö och Österlen fick lite mer än oss. men som vanligt ska ju Stockholm vara värst.
Apropå mitt inlägg igår om att eleverna inte ska ha sin julavslutning i kyrkan, utan utomhus, så läste jag igår om en skola som har förbjudit pepparkaksgubbar i alla former. De ska inte finnas i luciatåget, det ska inte sjungas om dem och de ska inte ätas. det kan vara stötande för någon. Men nu har de ju istället pekat ut alla dessa människor som det skulle kunna vara stötande för. Ja, låt oss skrota alla svenska traditioner så att ingen blir stött i kanten. man skulle kunna tro att vi bodde i USA och folk var rädda för att få en stämning på halsen. Demokrati handlar om att majoriteten bestämmer och så vitt jag vet är vi flest infödda svenskar i Sverige, så låt oss bestämma att det får vara nog med hänsynstagande och mjäkande. Landet lagom har blivit så konflikträdd när det gäller våra invandrare att det är löjligt. vad händer härnäst? Ska vi fira jul ena året och ramadan det andra? Allt i jämnlikhetens namn!

Snabbis.

Nej, flyg inte iväg i er fantasi nu, så kul är det verkligen inte. Anledning till rubriken är att jag snart ska iväg till kyrkan. Jo ni läste rätt, jag ska till kyrkan. Alexandra ska vara med och sjunga och det är enda anledningen till att jag går dit. Så inlägget får bli en snabbis. Apropå kyrkan så ska inte barnen ha sin julavslutning i kyrkan i år, utan utomhus. Jag hoppas att SMHI inte utfärdar någon fin klass 1 varning till den dagen. Jag behöver egentligen inte bry mig, för jag kommer att sitta vid en varm kakelugn i en stuga i Karlskrona skärgård och plugga och skriva min sista uppgift, men jag lider med alla andra. Mannen flög i taket. Va fan, ska vi urvattna alla trsditioner i det här landet? Jag är böjd att hålla med. Avslutningar och Luciatåg har alltid hållits i kyrkan, varför inte i år? nu ska vi ge oss iväg, så nu avslutar jag. Ha en bra kväll!

Lördag

Som vanligt har jag inte gjort det jag skulle. Jag borde som vanligt suttit med mina tråkigakursböcker, men en av mina studiekamrater uppmanade oss via facebook att ta ledigt från vår uppgift över helgen, och allt som skrivs på facebook tar jag på allvar!
Nä, det gör väl ingen vettig människa, det läggs fan bara upp värdelösa youtube klipp och reklam där nu för tiden.
Jag har varit en trevlig mamma istället, i alla fall enligt mig själv. Dottern kan jag inte prata med i något tonläge för tillfället innan hon tycker att jag skriker på henne, vilket jag mycket sällan gör. Jag hade lovat barnen att vi skulle baka idag och det hade de sett fram emot, trodde jag. Sonen stack till pulkabacken med en kompis, vilket gjorde dottern förkrossad. Livet var såå orättvist och hon hatade att vara yngst, mm mm. Till slut satte vi igång, men jag vet att hon tröttnar efter ett tag. Jo då, hon försvann med min mobil och kom efter ett tag och frågade mycket indignerat om jag redan var färdig med degen. Ja, sa jag, den står på jäsning. Varför hade jag blandat färdigt den utan henne? Hmm?  ibland får jag bita hårt i tungan för att inte låta sarkasmen rinna över alla kanter, utan bara tre av dem.
Sonen ringde efter några timmar och frågade om vi hade börjat baka, jag förklarade läget även för honom, degen jäser. Va? Va ojuste! Jag trodde vi skulle göra det tillsammans! Hmm, aldrig nöjda.
Sonen tog med sin kompis hem och sedan blev det sovis av det hela. Det blev även sovis för dottern, fast borta.
Jag lämnade av henne hos sin kompis och tog sonen och kompisen med mig och åkte och handlade. Ner mot -11 grader och dimmigt. Inte så kul att köra i. Efter att vi handlat åkte vi till BK. de hade stängt kl 18. Det blev Max i stället. det gick lika bra för alla. Killarna satte sig med sitt godis och sina chips och tittade på Modig. Jag kom in lite då och då och kollade. den verkar riktigt bra. Får väl se den med dottern i morgon när hon kommit hem.
Mannen har faktiskt varit lite duktig också idag. Han har plockat in rejält med ved och satt upp belysning och granris runt räcket vid trappan utomhus. Nu är han på julfest utklädd till pinhead från Hellraiser filmerna. Jag har aldrig varit med om en julfest med maskerad eller tema innan. temat var 80-tal.
Nu väntar vi bara på snöovädret som ska dra in över södra Sverige, men nej , just det, södra Sverige är ju Stockholm. Jag undrar just var vi bor då?

Så börjas det igen.

December är här och julstressen börjar igen.
Allt verkar liksom klumpa ihop sig. Min stress började redan i förgår.
Att vi skulle på invigningen av Helsingborgs arena har varit klappat och klart i månader, vad jag inte var beredd på var att själva invigningen inte skulle börja förrän halv nio. Ja ja, jag sa till barnen att de fick nog gå och vila ett tag efter att de blivit hämtade på fritids. Lite gnäll, svårt att sova på dagen osv. jag hade dessutom sagt att jag skulle jobba den dagen, så jag skulle inte vara hemma förrän vid fem tiden. Hyfsat gott om tid dock, duscha, vila äta något. Dagen innan ringer mannen och säger att vi ska vara hemma hos hanns föräldrar kl sex!!!! Nä nä, det går inte. STRESS!  Barnen hinner inte vila och jag hinner knappt duscha. Vi skulle tydligen äta på arenan innan invigningen. Svärfar har gjort lite inredningsjobb i restaurangen där, så visst. Jag smet från jobb en timme tidigt och på så sätt blev det ganska gott om tid ändå. När vi parkerar hos mina svärföräldrar snöade det och var kallt.
dottern gnällde under den korta promenaden bort till arenan. Hon frös. Det gjorde jag med, men det var bara att bita ihop. Utanför arenan fanns två stora spotlights som fångade snön på ett väldigt vackert sätt. Restaurangen var jättefin och maten var hur bra som hellst. Vi satt vid ett fönster och alla satt och tittade ut på den första snön som föll. Alexandra var trött och lite tjurig och ville inte äta så mycket. barnen fick kyckling och den var verkligen väldigt god. Vi fick kalvkind och en potatispuré till. Jättegott och köttet var så mört att det bara föll sönder.
Barnen var lite hialösa över att själva invigningen skulle börja och det är ju inte så konstigt. Själva arenan så ut som vilken arena som hellst. Peter Settman och Tina Nordström gjorde ett bra jobb och Helsingborgs symfoniorkester, som ackompagnerade alla artisterna var jätteduktiga. Kommunalrådets ordförande Peter Danielsson förklarade arenan invigd och sedan brakade det loss med Eric Saade först och sedan radades storheter som Sarah Dawn Finer, Robert Wells, The Sounds, Anette Olzon, Sara Löfgren, Sanne Salomonsen mfl upp. Oj, jag glömde dotterns stora favorit, Veronica maggio. Alla var superduktiga. På slutet fick vi en lång Beatleskavalkad, som var lite för lång och barnen fattade ingenting.
Jag tror vi var hemma vid halv två och gissa om det var lätt att få barnen i säng. Betydde dock inte att de sov länge för det.
Idag hade jag sagt att det skulle julpyntas i vår lilla stuga. Alexandra har sett fram emot detta hela veckan. Jag var nog dock inte till min fördel idag. Trött, huvudverk och inte alls på humör. Barnen har också varit trötta naturligtvis, vilket gör att det är extra mycket mamma, mamma, mamma. jag hann fan inte doppa röven i soffan förrän något barn skrek på mig.
På förmiddagen var de ute i den lilla snö som fanns och gjorde en snölyckat och hade snöbollskrig. de hade riktigt roligt tillsammans. Jag började fixa nya lampor i adventsljusstakarna. Ja, varför sätter man undan stakar med trasiga ljus. Samma visa varje år. Nu är staka och stjärnor uppi i alla fall och en och annan tomte har tittat fram också. I morgon är det skyltsöndag och obligatorisk middag på Mollberg och sedan luciakröning med tillhörande fyrverkerier.
Jag hoppas att det kommer lite mer snö under natten och att det håller sig vindstilla i morgon, så kan det bli en jättehärlig dag. Nu är det snart julkalendern, som barnen hellst inte ska se för det kan leda till spirituallism och fördärva barnen. nej, nej, inte enligt mig, det är de där katolska prästerna som är i farten igen.

RSS 2.0