trekatter

Nej, jag ska inte ge er receptet på fattiga riddare.
Det var familjeutflykt till Citadellet i Landskrona. Där hade de medeltidsdagar, med riddare och annat.
Jag har faktiskt aldrig varit där förut och tittat, så det var premiär för mig med.
Jättefint och välbevarat. Vi fick en lektion i olika typer av rustningar, vi var inne på citadellet och tittade, bla i fängelsehålan. Vi tittade på tournerspel med riddare till häst. Det gjorde de verkligen bra och roligt.
Publiken fick välja sitt favoritlag och jag höll på det gula laget, för där var det med en småläning.
Barnen fick naturligtvis köpa något med sig hem.
Sonen var duktigt nellad på en pilbåge, eller ett armborst. Inga skjutvapen sa vi. Han kom hem med svärd och sköld. Dottern bestämde sig snabbt. Hon såg en liten flicka springa runt med en krans med flor baktill på sitt huvud. En sådan skulle hon ha. Det har säkert något fint namn som jag inte kan, men det var en sådan där krans som de fina lite rikare damerna hade på huvudet på medeltiden.
Den var lite stor till dottern, men hon var glad.

I går var hela familjen inklusive två par vänner på kinarestaurang. det var gott och när jag kom hem var jag fruktansvärt mätt. Mannen frågade om det var ok att han och en av vännerna gick ut ett tag och jag sa nej.
jag var lite stolt över mig själv. jag hade ingen anledning att säga nej, men han ska veta att han inte alltid ska komma att få mitt godkännande så fort han vill gå ut. Ska jag gå ut så är det nämligen 2000 frågor först.
På något sätt lyckades han ändå komma ut. Någon sa något som tolkades fel, och jag orkade inte tjaffsa.
Han kom hem tidigt, så jag ska inte gnälla.

När vi kom hem från ridderiet idag var jag lagom trött och rastlös. Dottern håller på att bli förkyld, så hon somnade i bilen hem och fortsatte på soffan en liten stund. jag gick och la mig på sängen, men tänkte att nä, det skulle jag inte.
Jag ska ge min man en spark i baken.
Mannen har nämligen fastnat i ett datorspel som heter Evony.
Med andra ord händer det inte ett smack här hemma på hans front.
Jag gick upp på ovanvåningen och började tvätta av de möbler som jag ska måla om.
Tänkte att han kanske skulle resa på sig om jag gjorde det. Nej.
Men han fixade middag under tiden som datorn byggde vad nu mannen bett den att bygga.
När jag ändå var där uppe kunde jag väl göra honom en tjänst, tyckte han.
Kunde jag flytta stegen från fönstret? Jag undrade varför och fick till svar att han fått frågan om det inte hände något på ovanvåningen eftersom stegen stod på samma ställe hela tiden. Frågan kom från en arbetskamrat.
Våra grannar hade fått frågan om det inte var någon som bodde i vårt hus, pga av att stegen aldrig flyttades.
Ursäkta mig, min käre make, men är det inte ens lite pinsammt i ditt universum att få sådana frågor??
Jag har i alla fall börjat och avslutat första delen av möblerna.
Kommer mannen att ha gått upp på ovanvåningen och gjort något vettigt när jag är färdig med möblerna?
Den som lever får se.
Jag tror att min man har hittat min gravida väninnas motto.
Allt är möjligt, det tar bara lite tid.
Lite är ju ganska relativt, om man vill.