Ett steg för långt.

Så hade vi seminarium idag i skolan. Vi skulle försöka rita en tidslinje och beskriva vår läroprocess under praktiken. Inte nog med att vi har lämnat in 8 st uppgifter under själva praktiken, nu ska vi skriva ett paper på 8-10 sidor där vi ska fördjupa oss i något från vår praktik. Jag känner att de försöker krama ur lite väl mycket ur den här terminen. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om. Det gör inte saken bättre att jag var "dum" nog att kolla nästa delkurs, där det också ska skrivas ett paper, som ska utgå från praktiken och ses ur ett organisatoriskt perspektiv. Jag märker nu att jag i mitt förvirrade huvud har en tendens att blanda ihop de två uppgifterna. Jag får väl sätta mig och verkligen gå igenom i morgon vad det är jag ska skriva om i det första papret och försöka hålla mig till det. Annars är allt som vanligt igen. barnen är tillbaka i skolan i morgon och jag måste försöka komma ihåg att packa gympapåsar och annat. Jag är brakförkyld, igen och inte på mitt bästa humör. Har inga pengar och frysen börjar bli tom. Jag har ingen lust att be min man om pengar, det tar emot. Jag kommer ihåg när jag var barn att mamma ofta bad pappa om pengar när hon skulle åka och handla och hur min pappa reagerade på det. Det måste ha känts så förnedrande för min mamma. Det var inte så att hon var en slösaktig kvinna och köpte en massa onödiga saker. Det som det gick pengar på var god mat, öl och vin. Det kan jag verkligen sakna, de där goda middagarna på helgerna, som det las pengar, tid och kärlek på. Sen kunde det mycket väl serveras majs och tonfisk eller fläsk och bruna bönor på vardagarna, men det spelade inte så stor roll för helgerna vägde upp det. Jag önskar att jag både hade ork och pengar att ge mina barn den upplevelsen. På något sätt inbillar jag mig att det blir bättre när jag börjar jobba igen. När ekonomin är bättre och jag inte tar med mig jobbet hem på helgerna. Skolarbetet finns ju där 24/7. Ja, jag längtar verkligen efter att börja jobba igen. Att inte ha pengar tar ganska mycket på mig. Jag vill inte ha något överflöd av dem, men jag vill ha så jag klarar mig igenom månaden och kan köpa något extra till mina barn, om det så bara är en ny film. Nu ska jag sluta gnälla för det finns de som har det värre, det borde jag ju veta efter förra terminen, och jag vet också hur lätt det är för vem som helst att hamna där. På botten, fast det känns som om jag är där just nu, så botten är väl även den individuell.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0