Men jag är ju för fan kvinna!

Nej, det var inget nytt, att jag är kvinna. Tyvärr är jag typiskt kvinnlig på många sätt. jag är tillexempel totalt iq- befriad när det kommer till tekniska prylar. Bilar bedömmer jag som en man, hur långt har den gått, hur gammal är den och framförallt, hur många hästar har den. Fråga mig inte vad det är som gör att den rullar, för jag har ingen aning och så länge den rullar och spinner som den ska så bryr jag mig inte om hur eller varför. Jag är också typisk kvinna när det gäller att göra val och att fatta beslut som har med mig själv att göra. ÅNGEST! Nu har jag en del sådant beslutande framför mig och jag gillar det inte! C-uppsatts. Någon sa att den hellst ska handla om något?! Något som ska gå att problematisera. Det ska dessutom finnas ett syfte med den. Ja, att få den godkänd? Syfte nog? Problemet där är kanske att kunna knyta syftet till en teori, nä, det finns säkert gott om teorier som har med egoism att göra, eller lättja. Jag ska dessutom få ihop detta med min kursares planer för uppsatsen eftersom vi ska skriva tillsammans. Sen är det nästa termin. Vilken inriktning ska jag välja? Jag har ingen lust att pendla ner till Lund var och varannan dag, men de kurser som går i Helsingborg är sådär intressanta. Om min chef inte släpper mig i sommar så jag kan jobba på min fd praktikplats, ska jag säga upp mig, eller köra säkra kort och veta att jag har ett jobb som betalar mina räkningar när jag är färdig i januari? Förstår ni att jag inte har det lätt? Jo, jag kan höra moralisterna stå och väsa i pereferin av värkligheten. Men nu är det mig vi pratar om och mitt liv och ja, jag bor i ett i-land och har socialiserats med dess problem och gnällighet. Det är synd om mig, vare sig ni vill inse det eller ej!.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0