Inget är som väntans tider.

Väntar på att man och barn ska komma hem. Väntar på att Sara ska dyka upp och väntar på att få reda på hur det gick på tentan idag. Eller i alla fall få reda på när vi får resultaten.
Inte för att jag änns vågar hoppas, för det här var rena gissningsleken.
Visst, jag har inte läst allt vi skulle läsa, men även de som hade läst säger att det inte hjälpte.
Det var vissa frågor som var så orelevanta så det var skrattretande.
Omhändertagandet av urinvånarnas barn i Australien på 1800 talet, räknas det som folkmord?
Ja, det gör det, men det är nämnt med en mening i en av böckerna, taget helt ur sitt sammanhang och totalt orelevant för hur vi utför socialt arbete i Sverige på 2000-talet.

Har en känsla av att kåren kommer att få ett mail som inte innhåller några glada smilys.
Ja, ja. Jag kan ha haft tur, men inte ens troligt. Fortsättning följer.

Det var spännande att köra bil för första gången på ca 3 veckor. Det är första gången jag varit med om att kurvor gör ont, men det gör de. Har inte tänkt på det innan, men överkroppen följer liksom med i kurvan, och det kändes. Har aldrig kört så lugnt i hela  mitt liv.

Så fruktansvärt trött på detta. Ringde till kiropraktorkliniken nere i stan och fick en tid i morgon. Hade hoppats slippa köra i morgon, men nej. Nåja, med lite tur så tycker de att ryggen måste röntgas och så kan man få ett ordentlit svar på vad som är fel. Med min tur så måste det väl opereras. Vill jag inte!
Jo, jag tar alltid ut allt i förskott. Tänk vilket glatt inlägg det blir i morgon då, om de säger att det inte behövs någon operation.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0