trekatter

Var i pappas lägenhet i går och började rensa. det är ingen stor lägenhet, men det blir ändå en hel del.
Jag försökte verkligen att inte ta med mig för mycket, men det är svårt.
alla teckningar som han ritat under åren, många ser likadana ut, men jag kan inte bara slänga dem utan att gå igenom dem. Jag kan kanske få någon bra idé någon dag, vad jag kan göra med dem.
Jag förstår, men vill nog inte riktigt acceptera. Mycket beror antagligen på mitt dåliga samvete för att jag höll så dålig kontakt med pappa. Nu är det försent att ändra på.
Försökte sitta och plugga lite idag, men läsa var uteslutet, tankarna bara vandrade iväg. så dumt, jag kan inte göra något ogjort eller bättre nu.
jag började renskriva alla mina anteckningar istället. behöver samla dem i ett block inför tentan.
På måndag är det seminarie av uppgift 2, en vårdnadstvist som vi som grupp ska ge ett domslut till.
Jag känner mig så tacksam till min grupp som låter mig slippa bakläxa och extrauppgift fast jag inte har varit med hela vägen.
Ett stort tack även till Sara-Johanna och Iris som höll mig på fötterna i går.
Jag har ändå väldigt många bra och fina minnen av min pappa och de kan få mig att le, och jag vet att han var stolt över mig och att han uppskattade mig. jag kan bara hoppas att jag på något sätt lyckades få honom att förstå att jag uppskattade honom, för jag var nog väldigt dålig på att visa det.
På något sätt känns det ändå som om han finns med mig och om hans finns med mig kan han antagligen förstå, se och höra mig. Det känns bra. Lite teologiskt flumm, jag har en känsla av att det får ni kära läsare stå ut med en tid fram över. Ta vara på det, det kanske kan öppna nya dörrar för er, precis som det gör för mig.