Föräldralös.

Idag gick min pappa bort.Jag känner helt spontant att jag är väldigt glad och tacksam för att jag har hunnit bilda mig en egen familj, innan min försvann helt.
Jag var nere och hälsade på pappa förra onsdagen, vilket jag är väldigt glad över idag.
När jag lämnade sjukhuset så gjorde jag det med ett leende på läpparna. Inte för att jag tyckte det var skönt att komma där i från, utan för att det känts så bra. Det var som om jag fått en glimt av min gamla pappa, så som jag kommer ihåg honom från innan han blev sjuk. Jag har ett jättefint minne av mitt sista möte med min pappa och det är jag så glad över, samtidigt som det gör det här så mycket svårare.

Jag satt på skolan och gjorde ett grupparbete när de ringer och säger att det ska vara ett vårdplaneringsmöte i morgon kl 13.30. Vad bra, jag ville ju vara med, och det betyder att de tänkte skriva ut honom.
Sen ringer de en 45 minuter senare och säger att han gått bort. det kändes så overkligt. det var ju inte så det skulle gå. Han skulle ju få komma hem. Eller är det det han har gjort nu?
Tydligen hade han fått någon sorts krampanfall som han inte hämtat dig från, och hjärtat hade väl inte orkat.
Läkaren lät också väldigt förvånad. Han hade inte haft några kramper innan.
Nu blir det obduktion, och så får vi se om den ger oss några svar.

Jag vet inte om det är för att jag vill ha en "förklaring" eller något att bara hänga upp hela situationen på för att göra det mindre smärtsamt, men jag har allt sedan mamma gick bort trott att det finns en mening med allt, även om jag inte ser den nu, eller kanske aldrig.
Han kanske bara var "färdig" med det här livet. han kanske var nöjd. Jag vill gärna tro det.
Vi hade ett fint möte i onsdags och nu visste han att han skulle komma hem, det kanske räckte. Han var nöjd och glad.
Jag tror inte på gud och jag har ingen aning om vad jag ska tro om vad som händer efter det här livet, men jag hoppas att han har fått träffa min mamma igen, på något sätt.
Tack för allt pappa, för att du har lärt mig så många bra och vettiga saker genom åren. Du har en stor del i vem jag är idag, och jag är nöjd och jag hoppas att du också var det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0