trekatter

I måndags var det så blåsigt och regnigt, det var helt plötsligt höst.
Jag bestämde mig för att det var dax för en gryta. Oxkött, rödvin, lök, morötter
rotselleri, sidfläsk och lite till åkte ner i grytan. Det blev toppen. Kokt potatis till. Jag älskar nypotatis, men under sommarhalvåret saknar jag ibland riktig vinterpotatis som man kan mosa och blanda med sås.
Det första jag gör när jag kommer hem är att trycka igång datorn och sen sätter jag på kaffe.
Efter ett tag tittade jag på datorn ocg den säger mycket vänligt att den inte kan starta.
Jag kan försöka självdiagnostisera mig om du trycker på den här knappen. Sagt och gjort, jag tryckte på knappen. Mannen kommer hem och frågar vad jag gjort med datorn. Jag har inte gjort någonting, sa jag.
Jag har använt mig av empowerment. Hjälp till självhjälp. Datorn var dock inget bra på det där och kunde fortfarande inte starta. Mannen ringer första hjälpen som finns lite längre ner i hålan vi bor i.
Hälpen består av en vän som kan det här med datorer och deras sjukdommar.
Den är inte frisk, konstaterar vännen.
Han uteslöt det ena efter det andra, men det var fortfarande mycket som kunde vara fel på den när han var färdig med sin diagnos. Det var inte hjärtat i alla fall.
Jag har mina egna teorier. Antingen var det bara dax att åka in på hemmet, eller så har den umgåtts för mycket med mina barn och lärt sig frasen, Jag vill inte!
Den kanske bara känner sig ensam, vi kanske ska köpa en ny som den kan leka med?
Sagt och gjort. Efter min goda gryta som vännen, hans sambo och barn också fick ta del av, åkte mannen och vännen för att köpa en lekkamrat. Under tiden gav den gamla upp helt. Jag lyckades ta vara på hjärtat,som nu väntar på att bli transplanterat in i den nya. Eller delar av i alla fall. Jag tycker inte om att byta ut saker, så jag vill ha kvar lite av den gamla datorns själ i den nya.
Jag är fortfarande inte riktigt säker på vad jag tycker om den nya. Den är snygg, men är utseende verkligen allt?