trekatter

Kan inte sätta fingret på vad det är, men rastlösheten har fått ett obenhörligt grepp om mig.
I dag har jag inte gjort mycket. Jag har inte ro att ta mig för något, så jag spenderade dagen i sängen med en bok.
Nej, inget litterärt mästerverk, snarare tvärtom. En tantsnusk bok. Hjärnan behöver inte arbeta, och du kan ha ett öra åt barnens håll samtidigt.
Tur att jag lyckades få min chef att byta skift på en kille, så jag kan jobba nästa vecka. Lite semester från hemmet.
Pengarna kan jag behöva, jag har en tandläkarräkning på 3000 kr. Sen får det vänta med tandläkarbesök till nästa sommar när jag kan tjäna lite pengar igen.
Jag får passa på att tacka den gravida för att hon är så snäll och och underbar som ställer upp och passar mina barn i glappet mellan att jag åker till jobb och mannen kommer hem. Puss på dig!

Helgen i sig har varit ok.
I Fredags var jag en riktigt bra mamma. jag ska inte ta åt mig hela förtjänsten. Det var ett stängt dagis och en pappa hemma med son som spelade in. Pappan i fråga ringde och frågade om jag skulle åka med till Dinoland.
Kan jag väl. Sagt och gjort, en timme senare kommer han över med son och en termos kaffe.
Slängde in tre barn i min bil och åkte. Först tog vi ut pengar och köpte fika.
Barnen var överlyckliga. De älskade de stora dinosaurierna. De älskade de karuseller, bilar och motorcyklar som man kunde åka och köra ännu mer.
Det fanns en stor studsmatta med. Där roade sig barnen medans jag och min vän satt och fikade.
Det fanns givetvis en shop där man kunde köpa plastdinosar och annat krimskrams.
Jag sa till barnen att de fick välja en sak var.
Efter mycket funderande kom min son på att han ville ha ett block med ett dinoskelett i som man själv får gräva fram.
140 kr styck, för de skulle inte ha de små utan de allra största. Jo, dottern la tillbaka gosehunden hon hade hittat, för hon skulle ju oxå. jag är visserligen glad att hon inte kom hem med ett gosedjur till. Jag kände mig som en snäll och generös mamma ända till barnen hade suttit i mitt kök ett tag med sina dino utgrävningar. Jag kände mig som världens mest blåsta mamma. Nåja, barnen var lyckliga, det var inte jag. Det såg ut som om de hade försökt gräva ut hela mitt kök.
Det var ett fint dammtäcke över allt, inkusive barnen. Slängde dem i ett bad och bad en stilla bön att det skulle gå väck och inte förvandlas till någon konstig lervälling.
 Jag är visserligen van att leva med byggdamm, men det här var nästan värre. Kanske för att det var skapat av barn, jag vet inte.
Idag fick sonen flytta upp på ovanvåningen med sitt grävande och penslande, där är redan byggdamm och annat skräp.
Jag tyckte priset var horribelt från början. Med två barn blir det ju dubbelt. När jag packat upp grejerna blev jag dock smått impad. Det var med en platta med namnet på dinon, en pinne som det framgrävda huvudet ska placeras på och sedan sättas på plattan. Dessutom har de tänkt på de stackars papporna som inte får vara med och gräva. Huvudet är i delar och ska limmas ihop. Typiskt pappajobb. Om pappan i fråga inte har limmat fast sin röv framför datorn med ett spel som heter Ivory, Vilket mannen i detta hus har.