trekatter

Hej igen. Nu är jag här, så ni kan sluta gnälla och undra.

Mannen jobbade i lördags, jag var hemma med barnen. Jag kände mig verkligen som
en barnpasserska, för de här vilddjuren var inte mina barn.
Jag vaknade på halvt fel sida, men tänkte att det nog skulle gå över om jag ansträngde mig lite.
Så, tänkt och gjort (eller?) Jag stoppade barnen i ett bad efter frukosten. Jag tänkte vi kunde ju åka och hälsa på mannen på jobb. Barnen brukar tycka att det är roligt. Åka lite truck, och kanske få en glass.
Redan i badet gick det snett. Stor sjö på golvet. Naturligtvis lillasysters fel, om man frågar sonen.
Det blev tvättning under protester. När min son inte får som han vill, är det alltid någon annan som ska lida med honom. Den här gången var det min tur tyckte han, jag var ju boven som sa att de skulle stiga upp.
Han försöker med andra ord få mig att se ut som om jag hade badat med kläderna på.
Inte så populärt hos en redan ganska lätt irriterad mamma.
Plockar ni upp Legot som ligger på golvet, (som jag bett er göra i tre dagar) så kan vi åka och hälsa på pappa.
JA!, skreks det i kör. Bra, jag fick tillbaka känslan av snäll mamma igen.
Det hände allt annat på rummet än legoplockning. Det rasslar rätt så bra när man slänger legobitar i en plastlåda, och det var oroväckand tyst. Det kom ett annat ljud istället. Ljudet av en massa böcker som åker i golvet.
Det är nämligen dotterns nya hobby. boknedrivning. Jag tror jag plockade upp böckerna två gånger den förmiddagen. Efter en timme började jag känna mig något tjatig och inte så lite frustrerad.
Det hade kanske kommit 20 av 1000 legobitar i backen.
Rätt som det är kommer dottern ut till mig i köket. Hon gråter och gnäller. Hon håller upp foten och tycker att jag ska blåsa och pussa.
Trampade du på en legobit? Ja. Jag kan inte frambringa minsta lilla känsla av empati eller lust att blåsa och pussa. Hade ni plockat upp legot som jag bett er, så hade du inte haft ont i foten nu, blev svaret.
Hon tittar på mig som att det var väl en självklarhet, varför berättade jag detta? Sen gick hon med en liten fnysning.
En fnysning som jag hade kunnat tänka mig att en tonåring hade kunnat ge mig, men inte en tvååring.
Det eskalerade till att jag hotade med att vi inte skulle åka och hälsa på pappa om de inte satte fart.
Hjälpte det? Det hjälpte ca 20 bitar till att hitta till lådan. Jag fick nog. Jag städade upp legot. Under de 5 minuter det tog mig att göra det skrek ungarna att de ville städa, det hade nämligen gått upp ett ljus.
Det skulle inte bli någon utflykt! Jämmer och elände. Sen satte jag undan backen. Mer skrik.
Skriket gick över och efter en halvtimmes tjat om att få rita, leka med lera och en massa annat som jag sa nej till kom sonen på att han skulle bygga tågbana.
Under tiden hade tröttheten belägrat mig, men nu vaknade jag. Om de inte bryr sig om att vi inte åker, så åker vi.
De såg smått förvånade ut. Humöret var tyvärr redan förstört för mig.
När vi åkte tillbaka hem så hade jag en liten ide om att köpa Mc Donalds med oss hem.
Mat kanske kunde få mig på bättre humör. Men jag struntade i det och körde hem. Det blev varma mackor.
Helt plötsligt kom dottern på att hon minsan inte åt ost, så den och skinkan som satt fast i osten for över hela köket
Tycker inte om det, sa hon. Mamma tycker inte heller om det, sa jag och syftade på hennes matkrig.
När mannen kom hem blev det ännu värre. Jag var helt plötsligt väldigt glad att jag skulle jobba idag.

Så jag har jobbat idag. Det var inte roligt. Stressigt och tungt. Fördelen är att kataloger inte tjafsar emot.
Efter jobb var det raka vägen hem till svärföräldrarna. Middag. Lammstek.
Jag hade ätit två frukostbullar på hela dagen, och var hungrig.
Jag trode det skulle vara mat vid fyratiden. Det blev halv sex. Jag fick en skål fil med musli och en halv ölkorv.
Nej jag åt det inte tillsammans.
Maten, när den väl kom på bordet var väldigt god.
Efteråt var det kaffe (Åh vad jag behövde det) och glass.
Sen sätter vi oss vid tv-n. Jag får en kopp kaffe till, som min dotter råkar spilla ut.
Ja visst, sånt händer. Men det får inte hända om det ligger en vit tjock ullmatta på golvet.
Tur att man har blöjbarn och därmed våtservetter. Märkligt, men de tar hand om det mesta.
Jag vill inte veta vad som finns i dem, men det kan inte vara nyttigt att få det på huden, och det torkar man sina barn i rumpan med.